Jag mår illa av komplimanger

Det finns ett problem som jag inte riktigt kan lösa. Ja det finns flera. Ibland när jag försöker berätta om något problem eller svårighet jag har verkar kvinnor tro att jag vill att de skall säga att jag är bra och fin och allt det där. Men som jag sagt tidigare är jag inte särskilt intresserad av att vara duktig. Det jag vill skriva om nu handlar egentligen inte om mig, utan om ett slags samhällsklimat där tjejer eller kvinnor som nästan på rutin skall säga till varandra att de är duktiga och bra, så att berömmet blir urvattnat och meningslöst. Om det är någonslags kvinnor-kan- mentalitet kanske? Som att det skulle vara något konstigt med att kvinnor kan. Frasen skulle lika gärna kunna bytas ut mot Apor kan. Eller skulle ni kunna tänka er en kampanj som heter Män kan?

Att det är så tror jag beror på att vi lever i ett samhälle där normer utanför hemmet till stor del fortfarande är uppbyggt för och av män. Utvecklingen går framåt men det är inte att bara så där förändra en flertusenårig civilisationsutveckling.

Vad jag vill påpeka är att det frodas en föreställning om att man utgår från att kvinnor har dålig självkänsla. Det händer att jag upplevs som kontroversiell när jag säger att jag inte alls har några problem med min självkänsla. Det är nästan som att man i mitt samhällsskikt måste ha problem med självkänslan för att andra kvinnor skall kunna relatera till en. Jag har problem visst. Jag lever ju ett liv, men problemen handlar inte om min självkänsla.

I tiden finns också en massa konstiga överenskommelser om hur man är som kvinna eller man, ett allmän gods i diskussionsunderlag i vardagsdebatten, som också utgår ifrån att jag är på ett speciellt vis. Det är slappt och bidrar inte till något annat än fördumning och dålig självkänsla. Man sprider fördomar om sig själv, sätter sig i begränsade former.

Angående komplimanger så har jag några råd. Om man bygger sin självkänsla på att få bekräftelse utifrån blir man en svag människa, beroende av andra människors gillande. Därför bör man ta lätt på komplimanger. Leta istället efter en inre kompass som inte bara utgår ifrån att du är fantastiskt, utan också vågar se när saker inte funkar optimalt. Det är så man utvecklas. På så sätt blir man också mindre känslig för kritik och mer självständig.