En riktig göteborgs historia

Igår åkte jag och sonen hiss tillsammans. Vi åkte neråt i en byggnad. Tryckte på knappen för ”entré”. Hissen stannar, dörrarna öppnas och jag är på väg ut ur hissen när sonen utropar:

”Vi är inte framme ännu!”

Jag backar in i hissen igen. Nästa gång hissen stannar går dörrarna upp och det står en man där och väntar. Denna gången väntar jag med att gå ut, kikar först för att se om vi är på rätt våning och frågar:

”Är vi framme nu?”

Mannen svarar, utan ett leende, på bredaste göteborsska:

”Ja. I Göteborg.”