Kapitalismens fall

Den senaste tiden har jag haft mina funderingar. Det har ju visat sig flera gånger i historien genom  1930- talets depression, 1980-90-talets och 2008-2010 års finansiella kriser, att kapitalism som samhällssystem inte fungerar. Det är alltid någon som utnyttjar systemet. De som egentligen bär skulden till hela västvärldens nuvarande ekonomiska kris tog enorma risker med andras pengar och tjänade själva väldigt mycket på det.  I SVT´s dokumentärprogram DOX, om den finansiella krisen i USA, visade i klartext att de skyldiga investmentbolagen och de  människor som jobbade där (som inte har offrat något själva) går fria. Detta trots den kris deras beteende ledde till. De miljarder dollar som de införskaffat sig får de personligen behålla som sin privata egendom. I programmet sas också att de riktigt stora investmentbankerna ibland hade lånat pengar av stater, företag och andra för 300 gånger bankens värde. Det betyder att all aktivitet som dessa mycket betrodda banker sysslade med gjordes utan egna likvida medel. Hur kan det anses pålitligt? Själv är jag inte ekonom, men det fattar till och med jag att det är helt vansinnigt.

Vi måste hitta ett sätt att komma bort ifrån detta vansinne, anser jag. Ett tag tänkte jag att eftersom vi lever i en marknadsekonomi och vi vill ha en demokrati så skulle vi alla börja rösta på vem som får hantera aktier på börsen eller stora summor pengar som allvarligt kan påverka medborgarnas liv. De skulle på så sätt få stå ansvariga för sina handlingar. Men jag gav snart upp den tanken. Är inte överens om att en fri marknad, kapitalism och kommersialism ska vara styrmedel i samhället. Ett samhälle måste styras politiskt med sociala värden högt på agendan och med medborgarnas vilja högst på dagordningen.

När lördagens Kosmo tar upp ”Kapitalism - om pengar och protester” hör jag att Davis Harvey säger: ”Nu försöker vi lösa en irrationell situation med rationella metoder i ett irrationellt system.” Just det. För våra förtroendevalda står handfallna inför finansmarknaden, den är ett irrationellt monster som de inte kan tygla. Men varför vill man egentligen att den ekonomiska marknaden ska vara fri och otyglad, styrd av nervösa börsmäklare med ekonomisk vinst som enda intresse? Marknaden är trots allt inte något monster. Finansmarknaden har människan själv skapat och den befolkas av människor.

Problemet idag, enligt Harvey, är att det finns överskott både på kapital och arbetskraft, men att ingen lyckas sammanföra dessa för att det inte går att tjäna några pengar på just denna sammanförning. Jag anser att vi inte kan fortsätta att ha ett system som alltid måste tjäna pengar på allt. Den sammanföring som Harvey pratar om är ett politiskt ansvar. Men politiken drivs också av pengar. Vi måste helt enkelt byta till en annan form av system, till något vi själva kan styra för att vi vill det. Enligt Harvey är det idétorka både hos politiker och intellektuell elit hur detta nya system ska se ut. Det märks.

Liksom Occupy Wall Street rörelsen kritiserar jag bristen på alternativa lösningar och när deras rop skallar att en annan värld är möjlig, då håller jag med dem. Kapitalismen har inte fallit bara en gång utan flera gånger och om vi inte inser det och förändrar detta NU så kommer den att falla igen. Det är dags för alla medborgare och makthavare att sätta sig ner och på allvar tänka ut ett helt nytt samhällssystem. Förslagsvis ett demokratiskt system som inte styrs av pengar. För det funkade ju inte.