Pensionseländet

För någon vecka sedan gick jag till en rådgivare för att få lite klarhet gällande min framtida pension. (Detta var på den tiden som alla skulle pensioneras vid 65 år.)

Vissa saker visste jag redan. Som att pensionens bild är en pyramid. Längst ner är den allmänna pensionen, det vill säga hela ens arbetslivs lön och någon viss procent av den som betalas ut, sen är det tjänstepensionen som man kan få om man har en snäll arbetsgivare och den sista tredjedelen, toppen på pyramiden, den ska man spara ihop själv.

Nåväl, det är lång tid kvar till pensionen, tänkte jag, det går fortfarande att reglera om det verkar riktigt illa. Vi satte oss ner och tittade på min pensionsprognos. Tyst började jag kalkylera för mig själv hur mycket pengarna skulle kunna vara värda då tiden för pension infaller. Undrar hur hög en hyra kan tänkas vara om 20 år, funderade jag. Det kan ju tyvärr ingen svara på. Och så var det inte heller det som var det största problemet. Kallduschen kom nämligen direkt efter dessa funderingar. Jag tittade skräckslagen på datorskärmen som rådgivaren visade upp. Vad stod det egentligen? Jo, tjänstepensionen ska tas ut under en tioårsperiod, dvs mellan 65 år och 75 år! Nu har ju vissa saker förändrats och vi förväntas gå i pension vid 75 år. Frågan är nu snarare vad som händer efter 85 år.

Pensionssystemet är dessutom både ojämställt och ojämlikt. Förut var det ens bästa arbetsår som lade grunden för folkpensionen och nu är det hela arbetslivet. Detta påverkar framförallt kvinnor negativt (många jobbar deltid, har lägre lön och/eller är ensamstående mammor). För dem kan man säga att pensionen ”sänks” jämfört med en pensionsgrundande heltid, hög eller i alla fall hyfsad lön och dubbla inkomster i hushållet.

Och som om det inte vore nog: De pengar som slutligen är avsatta för vår allmänna pension, tjänstepension och det egna pensionssparandet ligger på börsen, vår ekonomis casino, öppet för allmänt spelande.

Så när jag oroade mig för hur jag skulle lösa det där med min försörjning efter 75-årsdagen så kom jag på en annan sak (och rådgivaren sa inte emot): Det kanske inte spelar nån roll att jag inte hinner spara så mycket, för om börsen kraschar dan innan jag går i pension, så får jag ändå leva på luft.