söndag 21 juni 2009

destruktivitet

Denna blogg är ett utfall av destruktivitet. Varför sitter jag här och tycker saker som jag inte vet någonting om? En amatör är jag och detta skrivande ger mig inte speciellt mycket. Jag undrar verkligen vad jag har för syfte med att skriva här. Om man läser noga så ser det nästan ut som jag är ute efter anhängare, att få folk att tycka som jag tycker. Problemet med mig och den här bloggen är att jag går hårt ut med att jag inte tycker någonting, inte tror på någon sanning. Det är därför det är så destruktivt att sitta och skriva saker som jag (inte )tycker. Eller visst tycker jag. Men det vore fel av mig att här gå in på hur och varför jag tycker. För mig handlar det om en rädsla för att förenkla. Sanningen är allt annat än enkel, därför tycker jag bättre om långa romaner än att läsa bloggar. De enda bloggar som är något att ha är därför de som handlar om litteratur. Ser ni, vad lätt det var att skriva ett par meningar och få dem att verka som sanna?

Problem

Jag skulle vilja uppmana alla kvinnor och män som plågas av allt för många små problem att skaffa sig större och viktigare problem, det hjälper!

torsdag 4 juni 2009

lösa bostadslösheten

Jag funderade på att köpa SJ:s årskort. För 35 000 kronor så får man åka obegränsat med resor i Andra klass, i sitt-, och sovvagnskupe. Man får gratis kaffe och försäkrat bagage. På tåget till Jämtland får man dessutom bio. Ja 35 000 kronor är trots allt en överdriven siffra för mig. Jag har för lite tid för att ett sådant kort skulle bli lönsamt. Men om man inte hade haft ett fast boende, varit barnlös och haft ett friare jobb så hade jag kunnat bo på tåg och på så sätt fått en ganska billig boendekostnad. Under tiden kunde man söka jobb på olika ställen i landet. Man kan väl anta att detta snart blir ett nytt regeringsförslag som på ett smidigt sätt kan lösa både bostadsproblem och få bukt med de sociala kostnaderna. Många av de boendeplatser som kommunen köper för sina bostadslösa kostar väl mer per dygn än SJ:s årskort. Så kunde det bli en bättre spridning över landet. På något sätt känns det som att de missbrukare som är bostadslösa genom detta resande skulle kunna få bukt på sin ständiga oro och istället bli nyktra filosofer, som bloggar och blir ett slags ambassadörer för vårt land, ett skri från vildmarken. Men kanske blir Maud Olofsson lite sur och tycker att SJ inte skall konkurrera med privata aktörer som säljer vård? Fast kaffet blir ju så gott som gratis och SJ är ett statligt företag så det väl ett fantastiskt samarbete att se fram emot.