lördag 30 april 2011

Kan Patrik Sjöberg så kan jag.

Jag tänker väldigt mycket på Patrik Sjöberg just nu. Jag känner mig alldeles tagen av hans mod. Att gå ut och berätta om sina upplevelser inför hela svenska folket - det är värt årets bragdmedalj.

Jag läste en kommentar om Patrik Sjöberg att det här skulle vara ett desperat försök för en före detta storstjärna att få publicitet och sälja böcker. Jag kan garantera er alla att det finns betydligt roligare saker att få publicitet för. Kokainskandaler, skattebrott och inte minst världsrekord.

Och jag tänker att om Patrik Sjöberg kan, då kan jag också. För jag är som Patrik Sjöberg. Knappast något höjdhoppsstjärna, men jag har har också varit utsatt för sexuella övergrepp..

Under hela min uppväxt förgrep sig min pappa på mig. Under hela min uppväxt valde min mamma att inte se. När jag till sist konfronterade min mamma, så sa hon bara att "jaaa, detta borde du ju sagt tidigare, då hade jag kanske kunnat tro på dig." Ingen vuxen fanns där och såg. Ingen vuxen fanns där och reagerade.

Jag tänker ganska mycket på det där med skammen. För det är ju skammen som gör att man inte berättar. Jag måste fortfarade oerhört ofta påminna mig om att jag inte har något att skämmas över, att det inte är jag som har gjort något fel. Jag måste hela tiden påminna mig om att det inte var jag som bad att bli våldtagen. Det var inte jag som bad att bli sviken av mina föräldrar.

Så det är Patrik Sjöberg. Det är jag. Det är massor av andra rädda, ensamma och utsatta barn. Och det är alla vi vuxna som måste hjälpas åt. Att våga se. Att våga reagera. Att våga ifrågasätta. Inga registerutdrag kan skydda våra barn, de som kan skydda barnen är vi.

20 kommentarer:

  1. Modiga, modiga Elin!
    Kram, Jenny

    SvaraRadera
  2. Nej, du har ingenting att känna skam för Elin, det finns andra som borde göra det! Tänk att inte få vara trygg hos sina föräldrar, det gör ont att tänka på hur det kan kännas för ett litet barn. Starkt att våga prata om det! <3

    SvaraRadera
  3. Finaste Elin! Väldigt starkt och modigt att berätta. Många kramar till dig.
    /Anette Jonsson

    SvaraRadera
  4. Goaste finaste Elin! Jag är så stolt över dig och Patrik och alla andra som gör det enda rätta och tillika fruktansvärt svåra - att gå ut och berätta. Att låta de som gjort illdåden få bära skammen istället för deras oskyldiga offer. Du har alltid var bäst, men nu, när du väljer att göra det modigaste modiga i offentlighetens ljus är du ännu bättre än då. Många kramar från oss alla. Respekt.

    SvaraRadera
  5. Tack alla, kramar till er! <3

    SvaraRadera
  6. ja du har varit modig länge Elin. Jag tänker också på andra mekanismer om detta runt incest. Att jag nu när du gått ut så här offentligt Elin också är lite befriad, eftersom jag ibland när ämnet kommit på tal kunnat prata om att jag har en vän som varit utsatt men aldrig nämnt ditt namn och med den hållningen går man nästan med på att offret är skyldigt. Jag är grymt imponerad av både Elin och Patrik. Det är så man vill gråta när man förstår betydelsen av den bekännelsen som Patrik nu gjort (eller det är nog fel att kalla det bekännelse, det handlar väl snarare om erkännande)
    Vår son tränar i Öis friidrottssektion och jag har haft en del tankar runt det. Hur ÖIS nålen som han har på sin jacka plötsligt inte känns lika fin som den gjorde för en vecka sen. Det är ju ett helt varumärke i gungning men så skall det väl vara. Jag vill dock påstå att ÖIS ungdomssektion tar hand om detta på bästa sätt. Vi är kallade på extra möte på grund av dessa avslöjandena och vi är fantastiskt nöjda med de tränarna som min son har. Men det är ändå intressant att kolla symboliken, hur den påverkas och jag antar att detta är också en av de riktigt korkade orsakerna till att man inte riktigt vill se problemen. Man vill inte svärta ner en symbol, när det i själva verket är just blindheten som gör att man svärtar ner.

    SvaraRadera
  7. ALL min sympati och beundran till finaste, starkaste Elin!

    SvaraRadera
  8. Instämmer innerligt med alla föregående talare! Kram!

    SvaraRadera
  9. Väldigt väldigt modigt av dig att berätta det offentligt. Du vet ju också vad jag känner inför det. Inget barn ska behöva uppleva de här sakerna. Man blir skadad för livet.
    Min kärlek till dig Elin <3

    SvaraRadera
  10. Bra där vännen! Du är så modig, önskar du hade sluppit gå igenom det. Kram!!!

    SvaraRadera
  11. Modigt, starkt och beundransvärt att berätta om det här Elin! Jag tänker på dig och Patrik och alla andra som varit med om liknande. Stora varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  12. Tack för alla fina kommentarer, det värmer oerhört mycket. Kramar!

    SvaraRadera
  13. Vad starkt och bra att du berättar om detta hemska Elin. Du har absolut inget att skämmas för.
    Kul att ni bloggar ihop, det kan bli hur bra som helst, men vem är den tredje gudinnan??

    SvaraRadera
  14. dear Elin!

    You really are amazing, what you just did is beyond brave, it's also inspiring. congratulation for having such courage in sharing this. Doing so you show strength but also example, as you said there is a silent crowd out there of abused people and they need people like you, inspiring them to overcome this unjust shame and get out of their silence.


    I hope you are proud of what you did, i surely feel proud of knowing someone like you!
    take care
    flo

    SvaraRadera
  15. Tack Flo, det där var nog nästan det finaste som någon har sagt till mig. Kram!

    SvaraRadera
  16. länge har jag funderat på ett liknande inlägg. som inte handlar om händelser när jag var barn, men en händelse i vuxen ålder. när jag läste ditt inlägg, tog jag äntligen tag i mig själv och skickade min text till en kompis som har en blogg, för att se om hon vill lägga ut mina rader som gästinlägg. tack för att du puttade mig över kanten till det. du är stark!

    SvaraRadera
  17. Liza, vilket bra steg du tog där. Starkt och modigt av dig! Kram!

    SvaraRadera
  18. Ett inlägg som gjorde ett väldigt stort intryck.
    Otroligt modigt skrivet.

    SvaraRadera