Rasismen och antifeminismen går hand i hand

I veckan besökte jag Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg. I en panel med Feministiskt Initiativs ledare Gudrun Schyman, journalisten Maria Sveland och Expos Daniel Pohl lyftes frågan om kopplingen mellan rasism och antifeminism. Maria Sveland kommer snart ut med en bok i ämnet. I sin artikel i DN tidigare i år om ''Hatet som gör mig politiskt deprimerad'' visar hon på hur den politiska skalan flyttar åt höger. Hon citerar Mathias Gardell i Feministiskt Perspektiv angående hur Breiviks fascistiska världssyn också inbegriper sexismen: ''De värsta förrädarna i Breiviks värld är kvinnor och framförallt feminister eftersom de underblåser multikulturalism och har feminiserat västerländska män som nu vet hur man byter blöjor, men inte hur man slåss.''

Förhoppningsvis är ingen omedveten om att Sverigedemokraterna föddes ur den nazistiska rörelsen som håller militärliknande träningsläger för unga män i de svenska skogarna. Expo som är den rasistiska/nazistiska vit maktrörelsens eviga granskare har gång på gång konfirmerat detta. Videon ''Verklighetens SD''som Expressen släppt i dagarna visar när SD´s riksdagspolitikerna Erik Almqvist, Christian Westling och Kent Ekeroth går bärsärkagång på stan. På klippet kan vi både se och höra hur rasistiska verbala påhopp som ''blatte'' och ''babbe'' följs av sexistiska skällsord som ''hora'' dessutom Almqvists hotfulla fysiska närmanden och Kent Ekeroth som handgripligen knuffar in en ung kvinna i en bil. Att de, som de påstår, känner sig hotade är en ren lögn, se Expressens fortsättning där de beväpnar sig med järnrör. Att gå förbi en hög med järnrör och genast tänka sig att det kan vara ett slags vapen (och inte bara byggnadsmaterial) avslöjar deras bakgrund på ett ganska tydligt sätt.

I SD´s principprogram kan vi läsa att de vill inskränka abortfriheten (en frihet som kvinnorörelsen länge kämpat för), är helt emot kvotering ( underförstått 'av kvinnor', dvs de tycker det är okej att vi fortsätter kvotera in män), tycker att kvinnor och män kompletterar varandra (biologistisk människosyn), att människor har behov av en stark nationell identitet (nationalister), är emot anhöriginvandring (nationalister), är emot familjer som inte ser ut som kärnfamiljen (heteronormativa), har heterosexualiteten som enda norm (homofobiska), är emot adoption för ensamstående, samkönade och polyamorösa relationer(homofobiska), har ett essentialistiskt, biologiskt syn på etnicitet och kultur (rasistiska). Med andra ord ett parti med antifeministiska, främlingsfientliga/ rasistiska, essentialistiska, biologistiska, nationalistiska , heteronormativa, homofoba, det vill säga diskriminerande åsikter. Hur detta med nolltoleransen mot rasism ska kunna genomföras i ett parti vars program bygger på rasistiska och andra diskriminerande åsikter är för mig en gåta. Men förmodligen är det en lögn alltihop ''för det lönar sig alltid att vara ögontjänare'' som Almqvist säger i videoklippet.

Feminismen och antirasismen är min politiska åsikt. Det är dags nu att enas på alla fronter. Feminister! Vi måste höja våra röster igen! En del säger att man ska vara tyst, de är inte så många de där nazisterna, de kommer snart att försvinna. Men nationaldemokraterna är på väg in. De här människorna är historielösa, de förstår inte vad historien har lärt oss. De förstår helt enkelt inte. De bara tror en massa och ljuger ihop resten.

Men jag tror inte på tystnaden. Vi måste göra motstånd! Skrika så länge det går och så länge vi får utan att åka i fängelse för att vara oppositionella. Utnyttja yttrandefriheten, mötesfriheten, tryckfriheten! Så, rusta er med argument, samla era ord, var beredda att gå ut att demonstrera, säg emot och höj rösten för feminismen och antirasismen! 

JA till Liv!

Nu har varit och lyssnat på serietecknaren och feministen Liv Strömqvist. Det härliga med henne var att hon var så opretentiös och det kändes så inspirerande för kreativiteten.

Hon pratade om att hålla på och tänka för mycket på publicering och hur det ”egentligen” ska se ut, det man skapar, det håller en tillbaka. Alla tycker ändå så olika så det går inte att följa i alla fall. Man kan bestämma sig för att det man gör är bra helt enkelt. Detta är så otroligt befriande, tycker jag!

Man behöver överhuvudtaget inte bekymra sig för om det man skriver kanske är totalt ointressant, det verkar ju vara rätt vanligt att folk skriver eller yttrar sig om helt ointressanta saker. Själv har man lika stor rätt till det, menade hon.

Tänkvärt och kul!

You make me feel

En populärbok på folkbiblioteken just nu heter Kaos i kvinnohjärnan - Balansera dina hormoner och signalsubstanser på ett naturligt sätt. Jag undrar just nu varför det inte ges ut en bok som heter Kaos i manshjärnan - Balansera dina hormoner och signalsubstaner på ett naturligt sätt så världen slipper krig och kvinnomisshandel.


På många sätt är det är så tydligt att kvinnokroppen fortfarande är ett undantag i det offentliga. Dagligen ser vi eller hör vi kvinnor problematisera runt det faktum att de är mödrar och arbetande. Folkpartisten Birgitta Ohlsson citerades i gårdagens Gp med följande ord :"Jag har ju dels en ministerpost, dels är jag småbarnsmamma, så jag får prioritera de tillfällen jag väljer att delta". Har vi någonsin hört någon av de manliga ministrarna och fäderna säga så?


Det är intressant att studera hur man i det offentliga rummet definierar detta att vara kvinna. Där utgår man ofta ifrån att det är problem. Man får tips om hur vi skall ändra vår kropp, hur vi skall skruda oss eller om kvinnor som kommit tillbaka efter en svår kris. Det är som att det är bestämt från början att det är problem bara för att man är kvinna. Den ensamstående arbetande kvinnor har problem att få hela tillvaron att gå ihop med pengar och tid. Rika kvinnor bantar och skönhetsopererar sig. Men aldrig analyserar vi att problemen beror på att samhället fortfarande styrs av manliga normer och att det är därför som vi på olika sätt inte passar in.


Vi tror så mycket på vår egen förmåga och jämställdhet att vi har gjort det kollektiva privat.Vi analyserar inte att vi är mindre självklara för att vi har en kvinnokropp, utan tror att det är just den egna kvinnokroppen som det är fel på. Samtidigt är det män som styr idealen för hur kvinnokroppen skall se ut.


Jag tycker alltid det är väldigt sorgligt när jag märker hur unga vackra kvinnor är missnöjda med sitt utseende på ett sätt som de själva tror har relevans, utan vara medveten om att deras beteende bottnar i en kollektiv osäkerhet. Istället borde vi inrikta oss på att befria kvinnligheten och göra den till något attraktivt istället för som nu till ett sjukt och osäkert undantag. Befriar kvinnligheten gör vi genom att befria arbetslivet, så att det passar andra än uppassade män.

Hen

Vaknade läste tidningen, satte mig här för att skriva. 06.17 på morgonen. Varför? En känd författare uttalar sig om ordet Hen och menar att det är kvinnofientligt. Jag fattar just bara inte att en författare kan uttala sig negativt till ett nytt ord. Eller att folk med någon typ av bildning över huvud taget som inte är amish eller tillhör Åke Greens församling har detta förhållningssätt till språkutveckling (att gå emot vissa nya ord)

Hallå språket är en organism, som utvecklar sig utan att vi har särskilt kontroll över det och som speglar samhället. Språket bestäms inte av någon tomte som skall skriva dem i en bok. Mycket utav språket utvecklas också i subkulturer. För språkutveckling är kreativitet och samhällsförändring. Makten vill ha kontroll över språket eftersom makten vill behålla makten.

Alla ord är påhittade men hur det sen tas upp handlar om hur folk vill använda det. Att man sedan påstår att man inte gillar ett ord för att det står för en samhällsordning som man inte gillar, så har åtminstone inte jag märkt att det är så samhället fungerar. Exempel på detta kan vi se i det religiösa språket där svordomar förbjudits men ändå blivit de ord som blivit mest laddade. Ord kan man bara tiga ihjäl. Eller?

Jag mår illa av komplimanger

Det finns ett problem som jag inte riktigt kan lösa. Ja det finns flera. Ibland när jag försöker berätta om något problem eller svårighet jag har verkar kvinnor tro att jag vill att de skall säga att jag är bra och fin och allt det där. Men som jag sagt tidigare är jag inte särskilt intresserad av att vara duktig. Det jag vill skriva om nu handlar egentligen inte om mig, utan om ett slags samhällsklimat där tjejer eller kvinnor som nästan på rutin skall säga till varandra att de är duktiga och bra, så att berömmet blir urvattnat och meningslöst. Om det är någonslags kvinnor-kan- mentalitet kanske? Som att det skulle vara något konstigt med att kvinnor kan. Frasen skulle lika gärna kunna bytas ut mot Apor kan. Eller skulle ni kunna tänka er en kampanj som heter Män kan?

Att det är så tror jag beror på att vi lever i ett samhälle där normer utanför hemmet till stor del fortfarande är uppbyggt för och av män. Utvecklingen går framåt men det är inte att bara så där förändra en flertusenårig civilisationsutveckling.

Vad jag vill påpeka är att det frodas en föreställning om att man utgår från att kvinnor har dålig självkänsla. Det händer att jag upplevs som kontroversiell när jag säger att jag inte alls har några problem med min självkänsla. Det är nästan som att man i mitt samhällsskikt måste ha problem med självkänslan för att andra kvinnor skall kunna relatera till en. Jag har problem visst. Jag lever ju ett liv, men problemen handlar inte om min självkänsla.

I tiden finns också en massa konstiga överenskommelser om hur man är som kvinna eller man, ett allmän gods i diskussionsunderlag i vardagsdebatten, som också utgår ifrån att jag är på ett speciellt vis. Det är slappt och bidrar inte till något annat än fördumning och dålig självkänsla. Man sprider fördomar om sig själv, sätter sig i begränsade former.

Angående komplimanger så har jag några råd. Om man bygger sin självkänsla på att få bekräftelse utifrån blir man en svag människa, beroende av andra människors gillande. Därför bör man ta lätt på komplimanger. Leta istället efter en inre kompass som inte bara utgår ifrån att du är fantastiskt, utan också vågar se när saker inte funkar optimalt. Det är så man utvecklas. På så sätt blir man också mindre känslig för kritik och mer självständig.

Bra bitchig indisk musikvideo och pinsam Ken Ring

Av en slump kom jag över den här videon. Jag förstår ingenting av vad de sjunger, men det går inte att ta miste om vad det handlar om. Kampen mellan man och kvinna! Slutet är bäst!! Men varför finns det inga liknande tema i våra musikvideo? Eller finns det fast jag bara råkade få se den här först?


Det är klart att den här typen av inslag utgår från ett slags könsstereotyper. Men så länge det finns människor som tror att vi är stereotyper så behövs det nog den här typen av skildringar. Hör här om Ken Rings syn på saken. Hur kan man påstå att man måste vara politiskt korrekt i Sverige när personer som Ken Ring får utrymme? När Sverigedemokraterna sitter i riksdagen?

Sisters are doin it for themeselves!

Kvinna: Bli av med 16 vanföreställningar på en kvart

I dag finns många lockande tips om hur man skall göra för att komma i form, speciellt för kvinnor verkar det, för det är ofta de som är på bilder bredvid tipsen. Under den senaste tiden har en rubrik om att banta bort 10 kilo på en vecka florerat. Men istället för att syssla med sådana förminskande aktiviteter kommer vi med några enklare sätt att färdas mot bättre självkänsla. Karin, Anna och Elin hjälper dig bli av med 16 vanföreställningar på en kvart så du hädanefter slipper lockas av dumheter som snabbantning:

1.Du skall inte tro att din osäkerhet bara kommer inifrån . Den finns en omfattande industri som lever på kvinnlig osäkerhet, som får dina lår att alltid kännas lite för sladdriga, dina tänder lite för gula och dina tankar alltid lite för ofokuserade. Som tjänar grova pengar på att skapa osäkerhet, för att du skall köpa just deras produkter. När någon börjar prata om de här sakerna, gå därifrån, läs en bok, eller få bara väldigt bråttom. Det är ett farligt gift.

2. Starka kvinnor är inte dina fiender, de finns för att befria dig. Det finns en del som gått med på den medeltida prästerliga föreställningen om att om en stark kvinna träffar på en annan stark kvinna så är det fara och färde. Det är ett fritt val, se dem som fiender och se till att ni båda går under av låga spel som ger dåligt anseende eller inse att en ensam kvinna är sällan stark kvinna. Tillsammans!

3. Inse att det är sjuka är inte feminismen utan det manliga normen som verkligen får dig att tro att det är mer sjukt att sträva efter jämställdhet än att att tycka det är okej att de flesta män på MTV är tjocka och har bulsiga kläder medan tjejerna är magra och nakna.

4. Något fåfänga män är mer jämställd än män som bara är feta och fiser. Så är det bara. Lätt att fatta. (Något fåfäng är aldrig fel det handlar om att socialisera sig. När vi pratar om att det kan vara destruktivt med kvinnlig fåfänga menar vi bara att det inte är särskilt uppbyggligt eller utvecklande att ha sitt eget utseende som största intresse.)

5. Du är förmodligen inte fet även om du tror det. Har du problem med fetma har du också antingen hjärtproblem, dåliga knän, dålig rygg och alldeles för dålig kondis. Att ha samma vikt när man är 20 som när man är 40 är för ett fåtal helt naturligt men för de flesta ett tecken på dålig muskeltillväxt eller ätstörningar.

6. Ge fan i att överföra ditt dåliga självförtroende på dina närmaste som din partner eller dina barn genom att felgöra exempelvis deras klädstil eller intressen. Och om någon börjar på samma sätt med dig; fly genast! Om det inte handlar om dina egna tonårsbarn, då får du tyvärr bara stå ut.

7. Är du så mycket bakåtsträvare att du tycker att du skall bestämma normen för hur ni har det hemma bara för att du är kvinna eller något annat så får du skylla dig själv om det inte fungerar. Städnivåer och liknande bestämmer man tillsammans om man är intresserad av att uppnå ömsesidig respekt. Allt annat är terrorbalans.

8. Bättre självkänsla får du genom att engagera dig för en bättre värld. Inte genom att inveckla dig i dig själv.

9. Integritet är inte att vara sluten eller sparsmakad på facebook. Integritet är att stå för sina åsikter. Men klandra inte dig själv om du är blyg.

10. Om du känner att du måste ändra dig för att bli "kvinnlig" kan du fråga dig vilken kvinnlighet det är som du eftersträvar. Hur "äkta" är den kvinnlighet som kräver att du ska modifieras och stöpas i en mall för att bli den sanna kvinnan?

11. Att spendera tid och tankekraft för att ta hand om det yttre är som bekant ett krav som i högre grad ställs på kvinnor, varför är det så? För att behaga den manliga blicken? För att kvinnor som investerar i sitt inre och sin hjärna är ett hot mot ett patriarkat där kvinnor helst ska hålla sig på mattan?

12. Att vara snygg enligt en viss norm är dessutom i många fall (då pratar vi alltså kroppsfysik och ansiktsdrag, inte kläder och smink) något som man föds med, inte en prestation eller något som man kan uppnå och därför bör få komplimanger för. "Jo tack jag har arbetat hårt för att få det här DNA:t"...

13. Man blir inte automatiskt lycklig för att man blir ihop med någon eller får barn. Problemen i livet försvinner inte bara som genom trolleri. Om du känner dig lite deppig trots att du har en schysst kille eller gulliga barn är det inte dig det är fel på - du är bara påverkad av föreställningen om den lyckliga kärnfamiljen.

14. Det finns inte bara en man eller kvinna i hela världen som du kan bli lycklig med. Du kan bli lycklig med många olika partners. Kanske inte samtidigt, men det är en myt att det bara finns en person i hela universum som du kan må bra av att vara med. Det hade ju för övrigt varit jätteopraktiskt. Precis som det kan vara lika gott med en kebabpizza som med en Capricciosa, så kan du bli lika lycklig med en Kalle, Bengt, Lennart eller Lisa. Ni kanske blir lycklig på olika sätt och av olika orsaker, men lycklig kan du bli hur som helt.

15. Det är inte värst för killen när tjejen har mens. Det är mycket tråkigare för tjejen. Det är hon som blöder och har ont. Och måste köpa dyra mensskydd. Om din partner gnäller över att du har mens, byt partner. (se punkt 14).

16. Det finns ingen anledning att ställa upp på sex när du inte vill det eller på sex som du inte tycker känns kul bara för att din partner vill det. Sex handlar om lust och saknas den, så försvinner hela grejen med sex. Fattar inte din kille eller tjej det så har du fel partner. Byt i så fall. (Se punkt 14).

Påven och pubeshår

Jag har länge tänkt att skriva om pubeshår. När vi är inne på tabubelagda ämnen, så varför inte. Om man besöker offentliga omklädningsrum så blir man varse att det är mer eller mindre kutym att raka bort allt där nere. Jag kan förstå psykologin bakom att man mår bra att göra sig snygg. Att ett rakat område också är mer fördelaktigt i vissa sammanhang är också ganska givet.

Vad jag däremot inte förstår är att man tycker det är snyggt att se ut som ett barn ( eller en barbiedocka.) Att jag funderar så mycket på det här är att jag har fått för mig att det måste vara ganska plågsam rakning. När jag själv rakar bikinilinningen så kliar det ju förfärligt bara efter en dag. Så mer rakning borde onekligen betyda mer kli. Jag tänker mig att denna rakning borde innebär att själva området blir ett besvärsområde och inte alls särskilt positivt laddat.

Jag tror inte ett ögonblick på att denna frisering har något med en sexuell frigörelse att göra utan snarare tvärtom, en objektifiering. Eftersom man kan se att trenden är olika på olika slags omklädningsrum så kan man också tänka sig att det är där modet uppstår. Man rakar sig därför delvis för andra kvinnor som man råkar visa sig naken inför.

Det handlar också om att skämmas. Man påverkas av andra. Det har funnits perioder i omklädningsrummen då jag känt mig äcklad av min egen behåring, eftersom kunnat känna in i de värderingar som funnits i omklädningsrummet. Trots att jag varit fullt medveten om varför jag känt som jag gjort.

Vi tror att vi lever i en frigjord värld, men det gör vi inte. Skammen och tabubegrepp har lämnat religionen och istället blivit ett slags allmängiltiga sanningar som inte ens går att ifrågasätta eftersom de sällan ens är definierade. De bara finns. Som innan upplysningen i en slags medeltida världsbild, som Ingrid sa i morse. Hon klagade på nyhetsrapporteringen på första maj där man valt att lyfta fram påvens salighetförklaring framför inslag från världens första majtåg. Ja herregud.

Brottningsmatchen

Min sjuåriga dotter beslutade att anta utmaningen och ställa upp i en brottningsmatch med en jämnårig kille. Det var på skoj, inga skador eller så, utan bara för att brottas. Det var väldigt jämt. Andra rasten så fick killen hjälp av några kompisar och då var det självklart inte så jämt längre. Några dagar senare får min dotter höra att hon är dålig på att brottas. Mönstret känns så väl igen, från hela satans samhället. Män eller pojkar som hjälper varandra för att sedan kunna bortförklara kvinnlig styrka. Vi har ett jämställt samhälle den dagen Berlussconi själv dyker upp som överraskningspresent i ett påskägg.

Hur bakom kan man vara?

När jag var liten fanns det en artikelserie i någon av kvällstidningarna som handlade om mulliga mansgrisar. I dag när jag läser om grabbväldet i SVT i Aftonbladet så blir jag rätt knäckt över en artikel med Micke Leijnegard. Man kanske borde hitta på ett annat ord än mullig mansgris. På sjuttiotalet var ändå feminismen i sin linda, de män som då var mulliga mansgrisar var uppbackade av precis allt. Men idag, 40 år senare, finns det alla möjligheter till att veta bättre. Micke Leijnegard skulle man kunna kalla för totalt off. Jag har ganska stor förståelse för att man är totalt off i jämlikhetssammanhang. Det kan bero på vilken mijö man finns i. I hemmet så kan det också vara så att männen är motarbetade av sin kvinnliga partner som vill markera revir. Se där, jag är inte alls någon manshatare och kan till och med tycka att Micke Leijnegard ser trevlig ut.
Däremot tycker jag att medvetenheten om skillnader i mäns och kvinnors olika villkor bör vara större hos en människa som arbetar som journalist för ett publicserviceföretag än exempelvis någon annan människa. Jag tror att de flesta bilmekaniker i Norrland faktiskt skulle valt att inte uttala sig om varför det är så få kvinnliga bilmekaniker, de fattar att det här är ett område som jag inte är så inläst på(, men nu är jag fördomsfull jag vet). Men Micke Leijengård verkar aldrig ha tvivlat på sin egen allmänbildning så därför uttalar han sig offentligt. Tyvärr verkar han ha missat det mesta om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Hur gick det till? Obegripligt.
När Micke Leijnegård pratar om att det är fler kvinnliga programledare på tv 4 så menar han att det inte är någon Robin Hood tanke som ligger bakom, utan att man har med kvinnor för att de är snygga att titta på, eftersom det alltid varit så det varit. Något mer reaktionärt får man väl leta efter. Här har vi en journalist som verkar mena att världen är oföränderlig. Varför valde han yrket kan man tycka? Någon form av tro på att man bara kan rekryteras för sin kompetens verkar inte fungera i hans hjärna. Män rekryteras för att de är bra, kvinnor för att de är snygga. Men att man skulle kunna ha fler tjejer i SVT för att se goda ut, goodwill liksom. Man kan skicka pengar till Afrika och man kan få låta kvinnor jobba som journalister ungefär.

Håller inte med dig Elin Grelson

I gårdagens Gp skriver Elin Grelsson om Åsa Beckmans artikel om manliga genier med rätt att svina där Beckman berättade om en händelse på 90-talet där Stig Larsson på ett väldigt svinaktigt sätt förolämpat Beckman.

Nåja Grelssons poäng är att Beckmans artikel inte tillför något utan snarare för ner den politiska diskussionen på sandlådenivå. Jag håller inte med utan tycker snarare att Grelson använder sig av en klassisk härskarteknik för att förlöjliga Beckmans inlägg. Grelson menar bland annat att Beckman genom att namnge en specifik person gör situationen omtolkningsbar. Det är väl klart att det blir så, men så är det väl med alla texter, inte bara texter som bygger på personliga erfarenheter.

Ja nu har jag inte tid att skriva om detta egentligen. Grelson skriver att "Att våga inte en bredare överblick än sitt personliga förflutna är mer än någonsin nödvändigt för att inte samtidsdebatten ska avpolitiseras i debattens strukturella tolkningar av sitt navelskåderi"

Jag tycker det är lite korkat att tro att man kan göra sig fri från sina personliga erfarenheter. Däremot anser jag att förmågan av att sättet att tolka sin personliga erfarenhet i en text säger mycket om kvalitén på texten. Att skriva rätt upp och ner är en annan sak än att aktivt använda sig av andra texter och teorier för att förstå sitt eget liv. Det är bron mellan teorin och verkligheten. Finns inte den bron blir teorierna rätt meningslösa. Jag tycker att Beckman lyckas med detta!! Jag blev glad hennes artikel för att hon gav min egen feministiska teoribildning en substans. Beckman hade upplevt, läst, tolkat och tio år senare använt sin upplevelse i en analys i en debatt som startats av någon annan.

Jag tycker inte att det är något fel att ta med sig personliga erfarenheter (Läs Åsa Beckman) in i en debatt när man på grund av sin person blivit kränkt offentligt av en person (läs Stig Larsson) som helt tappat distansen för skillnaden mellan det privata och offentliga utan att någon reagerat på detta. Men det är klart han Stig Larsson är ju ett manligt geni.

Till Anna Ankas försvar

Till Anna Ankas försvar

Innan jag sätter i gång att försvara Anna Anka så vill jag ha sagt att vad gäller jämställdhet så lever jag som jag lär. Jag är en tvåbarnsmor som som lever i ett jämställt förhållande. I perioder tar min man lite mer ansvar för hushåll och barn än vad jag gör och ibland är det tvärtom. Men för det mesta delar vi lika. Detta är inget märkvärdigt för vare sig mig eller min man, men visst märker jag att jag har ett bättre och betydligt friare liv än många andra i samma situation. Vill också påpeka att jag inte tror på det livslånga förhållandet som något ideal. Eftersom kärnfamiljen fungerar så dåligt så är den absolut något som bör ifrågasättas. Största problemet i dag är kanske att samhället är uppbyggt runt ett kärnfamiljstänk, vilket gör att de som inte lever i en kärnfamilj kan känna att de befinner sig i en utsatt situation. Vi lever under en norm som inte fungerar särskilt väl och det är olyckligt på många plan.

Ja men jag lever i alla fall i ett jämställt förhållande med min man och vi vill som det ser ut nu av flera skäl gärna leva länge tillsammans. Så tror jag trots allt fortfarande att många tänker. Men i många av de familjer som jag känner till där man skiljt sig så beror det på att många män inte tagit särskilt gott ansvar för familjelivet. Vad nu detta beror på kan man fundera många varv på, men en statistisk sak är att förhållanden där föräldrarna delar på föräldraledigheten skiljer sig mer sällan.

Att jag nu säger att jag går till Anna Ankas försvar, är att jag menar att hon säger saker som många i dag fortfarande lever efter, trots att de tror på något annat. Det är lite av min generations problem. Vi vet en massa saker som vi inte tar ansvar för. Vi vet att vi lever ett liv som är ekologiskt ohållbart, men vi gör inget åt det. Vi odlar sexismen allt vad vi kan, trots att vi vet att det är vi själva som får lida av det. Vad gäller planeten så kan jag själv inte rädda den. Jag måste göra vad jag kan, men tillvaron tvingar mig ändå att blunda för att stå ut. Vad gäller jämställdheten. Jag drabbas av det dagligen på min arbetsplats, i det kvinnodominerande, självförnekande yrke som jag tillhör. Men jag hugger emot, försöker förändra. Däremot har jag väldigt svårt för att tycka synd om människor som inte gör något för att förändra.Ja de får gärna vara passiva, men då ska de fan inte klaga ungefär. Det finns riktiga problem i världen. Och gnäll skapar dålig energi och ger absolut ingenting. Jag vet att jag är hård i min nolltolerans för gnäll, det har min man och mina barn fått erfara. Barn visst måste de få gnälla, men vuxna människor. Nej. Där är det ansvar som gäller eller att knipa käft.

Så Anna Anka. Hon säger att män som tar hand om barn mer än tjugo minuter är patetiska och att de inte skall vara pappalediga. Men i hur många förhållanden har männen varit pappalediga mer än under en extra semestermånad? Ja och hur många kvinnor är det inte som på något sätt tycker att deras sätt att ta hand om barnen är bättre och värdefullare än barnens pappor? Som på något outtalat vis menar sig vara närmare barnet? Vad är det annat än ren och skär sexism? Med tanke på hur dagens skola ser ut, med brist på manliga lärare så tror jag att pappan i vissa fall faktiskt är viktigare än mamman. Ja åtminstone lika viktig.

Sen det där med kroppen. Att svenska kvinnor är slafsiga eller vad det var hon sa. Hur många svenska kvinnor har inte ett osunt och förhållande till sin kropp, tycker att de är just så som Anna Anka säger att de är? Jag kan förstå om man tycker att man har problem med sin kropp om man har en övervikt som är en medicinsk fara, men annars,? Det handlar väl bara om olika ideal, att på något sätt inordna kvinnan på ett sätt som gör att hon känner att hon inte duger, så som det alltid har varit. Förr hade vi ingen rösträtt eller utbildning och nu är vi inte snygga nog. Det är ett arv som vi måste försöka förstå , att samhället alltid talar om för oss att vi är fel. Vi måste försöka komma i håg det och göra något åt det, om inte så för våra döttrars skull. Jag vet inte ifall jag tycker att Anna Anka är så mycket värre än någon annan. Jag tycker hon är bättre. Hon står i alla fall för vad hon gör, även om jag inte håller med henne om något. Men hon säger alla de där tokigheterna som folk gör och det bidrar till att folk reagerar.

Vad jag inte gillar med Anna Anka är att hon baktalar den amerikanska mannen och den amerikanska kvinnan. Hon säger att amerikanska kvinnor inte är ute efter en utbildning utan en rik man och att den amerikanska mannen är så där, ja ni vet, totalt blåst eller Usama Bin Ladin aktig som Henrik Schyffert uttryckte det. USA verkar ha allt, men där finns också en spjutspets av intellektuella och feministiska tänkare. Heja dem!