Nu har varit och lyssnat på serietecknaren och feministen Liv
Strömqvist. Det härliga med henne var att hon var så opretentiös
och det kändes så inspirerande för kreativiteten.
Hon pratade om att hålla på och tänka
för mycket på publicering och hur det ”egentligen” ska se ut,
det man skapar, det håller en tillbaka. Alla tycker ändå så olika
så det går inte att följa i alla fall. Man kan bestämma sig för
att det man gör är bra helt enkelt. Detta är så otroligt
befriande, tycker jag!
Man behöver överhuvudtaget inte
bekymra sig för om det man skriver kanske är totalt ointressant,
det verkar ju vara rätt vanligt att folk skriver eller yttrar sig om
helt ointressanta saker. Själv har man lika stor rätt till det,
menade hon.
Tänkvärt och kul!
Det är roligt med oss Carina, vi är ofta inne på samma spår. Jag har skrivit en text till mitt soundtrack den 1 april, som är inne på samma spår. Detta om den kompromisslösa konsten, hur man kan nå sig själv genom den.
SvaraRaderaJa det är kul. Det ska jag genast kolla.
Raderaja det var roligt. det är fritt och skönt, och gör en mer kreativ tycker jag. Den lilla dikten som jag brister ut i ikväll på denna blogg är ett exempel.
SvaraRadera