Om fattigdom

Idag har jag varit på ABF´s litterära symposium om fattigdom. Det var väldigt bra och tankeväckande. När jag satt och tittade på all statistik som visade hur fattigdomen ökar i Sverige och hur dessa kurvor bara pekade brant uppåt, så började jag tänka på min mormors mor. Hon bodde här i Majorna i början till mitten på förra seklet och hade 7 barn. Hon fick ibland jobb hemma hos folk med stora hus. De behövde hjälp med hushållet, städning och tvättning. Själv var hon ensamstående med alla barnen och de bodde i ett rum och kök. Om det var någon som verkligen behövde hjälp med hushållet så var det väl hon, tänkte jag. Hon lagade ordentlig mat varje dag, bakade allt bröd själv och de led aldrig någon brist vad jag har hört, även om det inte var nåt överflöd. Jag tror att det de upplevelser som jag har fått återberättade är färgade av är den tid man levde i. Många levde som min mormors mor, alltså upplevdes inte fattigdomen på samma sätt. Det är detta man menar när man pratar om relativ fattigdom. Samtidigt har min mormor alltid pratat om "fattigsverige" med förakt i rösten, som något man absolut ska lämna bakom sig och aldrig återvända till.

Många har säkert sett bilderna på köerna till soppköken 1936 och den andra 2012 från Dagens Arena, de har skickats runt  på facebook. Det talas om nyfattigdom. Det är där vi är nu. Frågan är varför?

Stefan Jonsson från Linköpings universitet hade svar på detta på dagens symposium. Kapitalismen behöver fattigdomen. Utan fattigdom-ingen kapitalism. Dessa två hör obönhörligt ihop. I enlighet med denna logik sas under dagen att: vill vi bekämpa fattigdomen ska vi bekämpa rikedomen.

Statistiken vi fick ta del av sträckte sig mellan år 2000-2010. Det finns inga tecken på att fattigdomen skulle ha minskat efter det. Det som omtalas här handlar om den ”relativa” fattigdomen. Statistiken talade sitt tydliga språk. Det visade sig att för ensamstående har fattigdomen ökat från 10% till 35% under tioårsperioden. I vissa bostadsområden var ökningen 5% medan i andra områden var den 70%. Var man bor har en hög inverkan på fattigdomen. För utlandsfödda ökade fattigdomen. Hälsoaspekten togs upp och visade att hjärtinfarkter var extremt mycket vanligare för den som ingick i någon av grupperna där fattigdomen ökat markant. De grupper i samhället som lever utan större risk att hamna i fattigdom är höginkomsttagare och/eller de som bor i tvåsamhet. För dem har inte fattigdomen ökat över huvudtaget.   Här är ett exempel på hur löneutvecklingen har sett ut: En barnmorska som år 2000 i genomsnitt tjänade 

20 000 kr tjänar idag 29 000 kr. Politiker och högre tjänstemän som under samma tid i genomsnitt tjänade 31 000 kr tjänar idag 72 000 kr. Dessa procentuella höjningar fortsätter och gör att man glider längre och längre ifrån varandra för varje år som går. Inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste har ökat kraftigt under perioden. Detta måste få ett slut.  

Jag tycker att det just nu börjar bli övermäktigt att tänka på allt det här. Kvinnor tjänar idag ca 85% av mäns lön enligt Sveriges kvinnolobby. Sedan har Annie Lööf  kommit med ett förslag om att sänka ingångslönerna.

Föreställ er , år 2012, en ung ensamstående kvinna med 2 barn som jobbar inom ett låglöneyrke, bor i ett riskområde för fattigdom. Först går 15% av lönen bort för att hon är kvinna. Sedan tar vi bort 20-25% enligt Annie Lööfs förslag. Sedan måste hon jobba deltid för att hon ska hinna hämta barnen på dagis, det blir ytterligare 25% bort. Jag bara undrar nu, hur ska det gå för henne egentligen?  

Det blir tydligt att fattigdom är något man skapar genom politiska beslut. Många känner skam för att de är fattiga, men de som ska skämmas är de som skapar fattigdomen. De verkar själva leva så långt ifrån den att de inte tror att deras beslut någonsin ska drabba dem eller deras barn. Det är vad jag skulle kalla översitteri.  

Stefan Jonsson talade om hur kampen bort från fattigdomen i Sverige har förts sedan början på förra seklet och avslutade sitt föredrag med att konstatera att vi idag är tillbaka på år 1912. 

År 1912, tänker jag, det var det år då min mormor föddes.