måndag 13 juni 2011

Joggarprojektet

Jag är en joggare på drift. I våras ådrog jag mig en skada när jag ramlade av cykeln (tror det var då). En vrickning som skulle varit över i ett nafs om jag inte tillhörde den överdrivet tåliga sorten, så jag joggade på som vanligt och gick långa sträckor i högklackade skor (jag vet aldrig att jag använt så mycket högklackat varken förr och definitivt inte senare). Till en början hade jag bara ont i foten på morgonen, men senare på eftermiddagen så kom jag aldrig ihåg vilken fot det gällde. Kort sagt så brydde jag mig inte så mycket om den där foten, men jag är inte heller en person som stör mig särskilt mycket på knarrande dörrar. Min selektiva förmåga är för det mesta något som gynnar mig. Även om min bristande neurotiska sida gör att en del människor inte tar mig på allvar. Jag kan ge ett vårdslöst intryck och ett vårdslöst uttryck blir det när man en dag vaknar upp och inte kan gå på grund av den där stackars foten som känner sig väldigt illa behandlad. Hade det funnits en fotombudsman hade jag definitivt hamnat under lupp, förmodligen fått ett straff, möjligtvis förbjudits vårdnad om fötter för all framtid.


En månad efter själva katastrofen, när foten inte alls gick att stå på, så började jag jogga av mig själv när jag egentligen skulle ta en promenad. Jag fortsatte i sex kilometer. Det gick inte så bra och så här ett år senare kan jag fortfarande känna smärtor i foten. Men det är mycket mycket bättre. Att jogga har det sedan dess inte varit tal om. Men jag har pratat med specialister och som det är nu så är det bättre att röra sig än att inte göra det, att joggning i måttliga mängder kan bygga upp mina muskler. Så för några dagar sedan satte jag och en vän i gång detta program som på fjorton veckor skall få oss att klara 1,5 mil. För att motivera mig själv har jag skaffat böckerna Born to run: jakten på löpningens själ och Runners best: kom i gång med löpning. Jag tänker skriva om vårt löparprojekt här i bloggen. Inte så mycket för att jag tror att det är så intressant utan mer för att det blir en sporre. När ni träffar mig får ni gärna fråga mig hur det går med löpningen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar