Jag finns alltså är jag

Jag har precis läst Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari. Det är en väldigt intressant bok som går igenom en del av mänsklighetens utveckling. I stort går den ut på att allt gick snett när vi övergick från samlande till jordbruk. Vi blev kortare, sjukare och ondare, ungefär så. Det är en intressant bok med många nyanserade funderingar om bland annat folkmorden i Rwanda men även då detta fantastiska folk i Kalahari som sitter och berättar historier hela dagarna och inte jobbar mer än vad de måste.

Jag tror också på en annan tillvaro. Att vi måste komma bort från detta eviga produktionstänk, att vi måste lära oss tagga ner helt enkelt, för oss själva, för planeten. Därför uppskattar jag Lasse Berg, att han finns och visar på alternativen. Däremot tycker jag att resonemanget om att vi inte är gjorda för den tillvaron vi nu lever är overkligt. För det är en syn som utgår från biologin, att vi är samma människor som för hundratals år sedan. Men vi människor har ändå skapat det samhälle vi nu lever i och därför måste vi ju vara gjorda för det, menar jag, att påstå något annat är ansvarslöst.

Men det betyder inte att det är bra, utan bara att vi kanske inte är så bra alltid och att detta också är något vi har i oss. Nu faller jag på eget grepp när jag själv använder biologin som argument för att påstå att de flesta arter någon gång går under och möjligtvis är det dit vi är på väg, att vi kanske har denna undergång inbyggd i oss. Jag tror även att Lasse Berg skrev något om att det bästa för planeten vore om vi dog ut vi människor. Men det är klart väldigt jobbigt att tänka sig. Men det destruktiva är också vi, vill jag påstå. Det förnekar inte heller Lasse Berg.

Trots att det är en nyanserad och diskuterande bok som inte menar sig ha några svar så tycker jag att den förmedlar en romantiserad bild om vilka vi människor är innerst inne. Själv tror jag inte på att det finns en god kärna. Möjligtvis tror jag på att vi har en överlevnadsintinkt och hur stark den är eller vilka uttryck den tar sig beror på biologi och yttre betingelser. Jag tror också att vi skaffar oss en argumentation som rättfärdiga våra handlingar. Ytterst är det samhället som vi lever i som bestämmer ifall det vi gör är gott eller ont, men vad som anses vara gott varierar över tid och kanske lever vi i en tid som av andra tider kommer att förklaras som ond, det kan vi aldrig bedöma inifrån.

Men jag var också negativt inställd till boken från början. Detta letande efter människans naturliga tillstånd långt borta i en värld som vi aldrig kan komma tillbaka till.Därför är boken fortfarande en tveeggad upplevelse. Jag tyckte mycket om att läsa den. Det finns mycket intressant och det är ju omöjligt att inte beundra Lasse Berg som i kombination med Tim Jackson ändå går i bräschen får en ny värld

Apropå livet i allmänhet så tror jag att en av de mest antiintellektuella hållningar som finns är att definiera sig själv som god.