Vi är inte särskilt nationalistiska. Det är inte jag som hittat på detta, eller skrivit det först men vi har byggt upp mycket av vår nationella identitet genom att inte vara nationalistiska, mer än i idrottsliga sammanhang. Även om en del fortfarande pratar om Karl den XII så är det bra länge sedan nu. Vi är världsmästare i fred, sport och och musik. Att många känner ett obehag av nationalsången beror helt enkelt på att det känns lite smygrasistiskt att det dyker upp just nu i tider av stora folkvandringar. Andra känner sig bara obekväma. Det är märkligt när folk menar att vi skall bli mer nationalistiska genom att härma andra nationer som exempelvis Frankrike eller Norge. Men flytta dit då. Eller bli historierevisionister på riktigt.
För mig är nationalsången lika obegriplig som Ekorrn satt i granen var i treårsåldern. Samtidigt är den överdrivet pompös så att den liksom inte passar i något annat sammanhang än på prispallen. Claes af Geijerstam sa i ett teveinslag att den svenskaste sången han visste var Regntunga skyar. Jag tycker han har rätt. Blev den låten nationalsång så skulle jag med glädje sjunga, för den skildrar verkligen en nationell känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar