Midsommarmord och stress

Ja, det är ju inte så ofta som jag har skrivit här sedan jag började på denna blogg. Jag har gått omkring och funderat över vad jag ska skriva, sen har jag inte hunnit skriva och sen så har jag liksom passerat det stadie som jag var i när jag hade något att säga. Då har jag känt att jag försummat bloggen lite, men se då har en klok person vid namn Karin sagt åt mig att det inte är så konstigt att jag inte har skrivit. Och ja hon har ju helt rätt, jag har inte haft tid och energi eftersom jag har en lite fullproppad period i livet. Men ändå... Så nu skriver jag här, om en sak som är knuten till detta med bristande självinsikt.

Nu kommer det, erkännandet: jag tycker det är så hetsigt med helger som midsommar och till exempel nyår. Det är nästan så att jag blev glad över att det regnade på midsommarafton, för då känns det mer OK att inte hitta på något. Ja ni vet det där stora midsommarfirandet i ett torp i goda vänners lag, eller dansen runt fallos med sill och nubbe. Samma på nyår; den stora frågan är ju Vad ska du göra? Va fan! Varför måste jag göra något? Och min fråga är också alltid Vad ska du göra, vad har du gjort? För jag vill fira och hålla på, men jag har inte alltid lust. Jag är bekväm av mig. Så vad har jag gjort i midsommar? Jag och min sambo har haft Dexter-marathon, övningskört, plockat en skraltig midsommarbukett samt ätit jordgubbar med grädde och Synksalladen! Och vi har tackat nej till flertalet midsommarinbjudningar ( jag tror att alla kände på sig att vi skulle stanna hemma)... Men tänk vad glatt överraskade alla blir den gången vi tackar ja! Någon gång kommer det. Så sluta inte bjuda för jag blir väldans glad för tanken, men bli inte förvånade om jag stannar inne istället. It´s not you, it´s me...