tisdag 7 augusti 2012

När ska etablissemanget förstå att förankra är ett fult ord?

På mitt arbete har vi under några år haft problem med beslut. I min kommun kanske också. Eller mitt land. Ja möjligtvis i hela EU och gud vet hur det är Syrien. Problemet är att man sitter i slutna rum och hittar på saker som andra sedan skall rätta sig efter. Som ingen får ett nys om för än allt är bestämt. De som beslutar tycker att de tänker bäst själva, även om sådant  de omöjligtvis kan veta särskilt mycket om.


När besluten sedan presenteras och folk protesterar så har man alltid samma förklaring. Det har blivit upprört eftersom besluten har inte förankrats ordentligt. Förankrats.   Så säger man att eftersom det är en förklaringsmodell som duger just nu. Det är frågan om att förankra till den rätta inställningen, ett upplysningsprojekt. Som gammaldags pedagogik där barnen såg som tomma ark som skulle fyllas. Men här är det det proffsen, de utbildade, verksamma och de som berörs, som här skall fyllas. Det är en ganska otäck bild att titta på, att inse hur ens egen tankeförmåga, möjlighet att reflektera och komma med nya infallsvinklar reducerats till ointressanta trots att de är osynade. 

När sedan folk får möjlighet att yttra sig handlar det mest om ett pedagogiskt grepp, för att lugna ner, kanske nå  katarsis men framförallt för att  få folk mer samarbetsvilliga. Folks reaktioner anses bero på att folk har svårt för förändringar, det har man lärt sig på kurs. Fast den förändring av antalet variabler det skulle innebära om beslutsfattarna lyssnade innan de tog beslut är allt för genomgripande för att de ens skall klara av att tänka på den.  Så ni förstår, det är dumt från början till slut. 

Ett problem är också att när jag pratar om det här, som ett problem så är det ingen som förstår. De upprepar det jag klagat på, att det handlar om dålig förankring. Snälla håller jag på att bli galen? Eller är det världen som blivit galen? Om någon menar att jag är fel ute och kan bevisa det, då vore jag glad. 

3 kommentarer:

  1. Bra inlägg!

    Framför allt är det väl så att ordet "förankra" vittnar om att den som yttrar det har en viss syn på sin roll i förhållande till andra.

    Problemet är väl att ibland är detta ord helt i sin ordning, dvs när tidigare uttalade hierarkiska strukturen innebär att de övre nivåerna definierar sammanhanget och de lägre bara har att underordna sig. Tänk t ex ett företag de anställda har små och väldefinierade uppgifter som inte har något med verksamhetens styrning att göra.

    Men när det handlar om samhällen där vi tror/tycker att det skall finnas en inblandning av flera när det gäller att ta beslut så blir begreppet ganska absurt. Åtminstone nu för tiden när vi alla är så upplysta, kunniga och framför allt tycker att våra egna åsikter och insikter borde ha något värde.

    Det är väl dock så att den sistnämnda åsikten/värderingen bygger på en ganska ung och nyligen utbredd syn på oss själva som ännu inte på långa vägar är integrerade i de strukturer vi omger oss med idag.

    SvaraRadera
  2. Ja! Äntligen! Att förankra har blivit synonymt med att t ex chefen inte har lyckats övertala sin personal att ha samma åsikt som chefen själv. Eller kommunen eller regeringen för den delen. Tänk om det aldrig går att förankra vissa saker hos sina medborgare. Då kanske det är så enkelt att medborgarna har rätt och förankring inte borde ske.
    Äsch! Förankring är ju bara vanlig maktutövning!

    SvaraRadera
  3. Framför allt är det väl så att ordet "förankra" vittnar om att den som yttrar det har en viss syn på sin roll i förhållande till andra.World Martin!
    Men jag tycker att det hierarkiska synsättet blivit värre på senare tid? Fast i allt är ju relativt. LIn är ju en managment filosofi som de på senare tid börjat utbildar sig i i kommunen. Så här skriver de om förankring:
    http://www.lineducation.se/content/förankra-dina-förändringsprocesser

    SvaraRadera