Action please

Den svenska skolan blir allt sämre. Skillnaden mellan bra och dåliga skolor blir större. Värst verkar det vara i Göteborg. Varför skall jag ha sådan himlans otur?  Hur kan ord och handling hänga så dåligt ihop?  Sällan har väl en skolminister fått så mycket utrymme, varit så ivrig, men efter sex år inte åstadkommit annat än försämringar?  I Göteborg har dessutom sossarna vunnit valet två år i rad på att göra det bättre för barnen i skolor och förskolor. Eftersom förra valet gav deras sämsta resultat på hundra år, borde de fatta att det är upp till bevis nu om de skall vinna ett år till. Eller är de bara trötta på att bestämma? Jag fattar ingenting. Istället blir det ännu värre på ett sätt som det verkar som ingen menar sig kunna rå på eller för, varken kommun eller regering. Snacka om att ha tappat kontrollen. Det här är farligt.

När politiker pratar om skolan verkar det vara lite  som bantning. Ju mer man bantar dessto tjockar blir man,  det vet ju alla. Kolla bara in viktväktarnas hemland USA och se hur feta de är där. Ju mer politiker pratar om att lösa skolans problem desto värre  har det blivit. Kanske för att vi låter de bestämma som ingenting vet.  Om jag hör ett ord till från en politiker om hur de skall förbättra skolan blir jag allvarligt provocerad.  Nu vill vi ha handling.

 

Förlusten för Göteborgshjulet blev 7 miljoner

I dag går sista turen för Göteborgshjulet vid Lilla Bommen. I vår kommer hjulet flyttas till Liseberg Precis som jag och många många andra räknat ut på förhand så blev det ingen bra affär. Vinsten blev inte 2 miljoner som var skrytkalkylen, man tom gick ut med till pressen, utan en förlust på 7 miljoner för hela perioden. Sammanlagt har hjulet kostat 68 miljoner . Men som Lisebergs VD uttrycker det:

När vi köper in en attraktion gör vi en kalkyl och avskriver den på mellan sex och tjugo år. Det här är en tjugoårs-attraktion. Och när man ser den i ett tjugoårsperspektiv blir det en ganska utmärkt affär. Det är det bästa hjul man kan köpa för pengar.

Jag önskar bara att man hade haft samma syn på barnen i Göteborg stad. Då hade man exempelvis inte behövt ta så hårt på förlusten i Angerereds skolor utan insett att det är en ganska utmärkt sjuttiofemårsinvestering att satsa på bra skolor. Att satsa på skolor och förskolor är det bästa man kan göra med pengar i en kommun, tror jag alltså. I dag har var tredje invandrarungdom inget jobb. Många av dem bor i Angered.

Utan känsla för symbolik

Jag har nyligen läst Hets En debatt bok om skolan av Sven Eric Liedman. En utmärkt bok om som jag rekommenderar alla att läsa. Boken förklarar bland annat att de kontrollsystem som nu förhärskar i skolan har sitt ursprung i kontrollsystem från industrin. De som skrivit ihop den närvarande skolplanen verkar vara kvacksalvare i syfte att skapa starka produktionsenheter för just industrin. Själv är jag säker på att det är helt fel väg att gå och det har jag skrivit om tidigare. Så det skall jag inte fördjupa mig i nu.

Vad jag däremot vill skriva om är min uppfattning om att lärare i dagens Sverige behandlas som kriminella. De tvingas inrätta sig i olika kontrollsystem som om det vore åtgärdsprogram under en fängelsevistelse, misstänkliggjorda från start. Som ett slags arvssynd från tidigare lärare. När det står om lärare i tidningar så är det uteslutande i något negativt sammanhang. Hur kommer det påverka lärarnas förhållande till sina elever? Kommer de ge igen? Jag är rädd för det.

Läste också i någon av dagens tidningar att lärare måste få diagnoser på sina elever för att få hjälp till klassrummet. Kunde det inte bara räcka med att säga att det inte funkar ? Vilken lärare skulle lättvindigt säga att hon inte klarar av sin klass och varför? Och om så var så skulle det väl märkas och extra resursen kunde gå i väg någon annanstans.

Hur trögt kan ett skolsystem vara?

Jag har väl haft en hyfsad uppväxt. Har inget större att klaga på. Men jag har läst böcker, fattat ett och annat, som jag trodde varit allmängods. Som med tiden blivit övertydligt. Hur många gånger har man inte läst om hur jobbigt det kan vara när man är barn och kommer tillbaka på höstterminen och får i uppgift att skriva om "Sitt sommarlov" om man lever i ett fattigt hem eller har föräldrar med psykiska svårigheter? Hur uppgiften för dem som har det svårt kan uppfattas som en tävling där de själva kommer sist, som att just deras liv inte är så mycket värt.

Har man läst fem socialreportage i dagstidningar om familjer med problem så vet man att denna typ av problem finns överallt i samhället. Men som lärare av i dag bör man väl ha läst lite mer. Jag trodde nog att detta med att skriva om "Mitt sommarlov" var över och förbi redan på femtiotalet. Själv har jag inget minne av denna skoluppgift från min skoltid. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det lever kvar i dagens skola. Nu har jag sett det i flera år, men liksom varit för paff för att säga någonting. Tänkt att det kanske var en dröm som jag blandar ihop det med. Inte kan vårt utbildningssystem vara så verklighetsfrämmande? Jag har försökt bortförklara och tänka att det är nog något annat de skall skriva om egentligen eftersom vi väl lever i ett modernt, humanitärt och upplyst samhälle. Men oj jag hade fel.

Vad hände?

I går på aktuellt sa man att de svenska förskolelärarlönerna ligger efter andra europeiska länder. Ja vi ligger visst jämsides med Slovenien men ändå. förra veckan pratade jag med en mamma i området där jag jobbar. Hon har ett barn i treårsåldern. På barnets förskola var de 27 barn. Vill här påminna om forskning som säger att ett litet barn inte kan ta in mer än 15 personer i en grupp (då en grupp med tre förskolelärare vore idealisk med 12 barn för en tvååring) I går pratade jag också med en person som arbetar inom fritidssektorn . Hon berättade att deras chefer söker samarbete med frivilligorganisationer och att de i skolan har representanter för Svenska Kyrkan. Allt för att få ner kostnaderna för kommunen. De kyrkliga tycker det är ett käckt sätt att värva barn till konfirmationen. Herregud!! Tur att jag inte har barn i den skolan. Då hade jag ställt till med ett himlans liv. Varför har man inte folk från maffian som jobbar i skolan? Man kunde väl stå fullt ut för att vi idag har en skola som under lång tid sänt elever rakt ut i kriminalitet (eftersom de inte sett någon annan möjlighet)

Det känns så bedrövligt med allting. Den svenska förskolan bedriver ett slags barnförvaring samtidigt som man som vuxen inte kunna skicka iväg sitt barn till en kommunal skola utan att kunna vara trygg med att barnen inte utsätts för religiös propaganda. Vad var det som hände? Blev vi lite för rationella? Lite för moderna?För mycket vinstoptimism?

Varför pratar man inte pressen om det här varje dag? Det är framtiden det handlar om. Finns det verkligen någon viktigare fråga? Jag mådde illa i valrörelsen när Jan Björklund sa att vi inte har råd att minska fritidsgrupperna i första hand, men några frågor senare sa att vi måste sänka skatter för att få finanisärer och innovatörer att stanna i landet. Men det är barnen som är stjärnorna, framtiden. Mindre barngrupper överallt i skola, förskola på fritidshem och högra löner för de som jobbar mot barn löser många problem. Genom att behandla skolpersonalen som paria som skall kontrolleras på olika vis löser man ingenting. Ömsesidig respekt är bättre, det sprider sig.

Under den tid som Jan Björklund varit utbildningsministern har den svenska skolan eller förskolan inte blivit bättre, snarare sämre. Nu pratar jag om de skolor jag praktiskt känner till. Björklund har till och med medgivit att det kan ta fler valperioder innan det blir som han tänkt. Eller som han tror att det skall bli. För hur skulle han kunna veta? Har han testat det någon annastans först? DET HANDLAR OM HELA MINA BARNS SKOLTID. Det är så cyniskt.

Samtidigt har det röda styret i kommunen där jag bor sagt att de skall satsa på barnens perspektiv nu när de har chansen. Trots att de haft ett styre så långt som ett mannaminne och lyckats göra Göteborgs skolor till en av landets sämsta så tror de nu att de skall klara av att ändra på det och Göteborgarna också uppenbarligen, eftersom de röstades in igen. Men är det kanske de dåliga skolorna som gjort att göteborgarna blivit så lättlurade ?

Det riktigt ruskiga med det här är att ju mer man pratar om skolor och förskolor bland politiker, ju värre verkar det bli. Hur kan det komma sig? Är poltik ett slags stödgrupper där man sitter i ring och pratar om att det är bra. Är det retoriken och inte verkligheten som ger politikerna kraft och självförtroende?

Jag ber om ursäkt för bristen på källor i denna text. Jag har lite bråttom till jobbet. Vet också att det finns rapporter som säger att lärartätheten blivit större under de senaste fem åren. Men det är inget som jag sett något av.

Undrar så flundran

På debattsidan på dagens DN-debatt skriver vänsterpartiet om problemet med att friskolor tar ut stora vinster som inte går tillbaka till skoleleverna. Personligen så har jag inget emot friskolor, men jag gillar inte att de kan ta ut stora vinster som inte går tillbaka till eleverna utan till vinstdrivande företag. Jag tycker det är stöld av skattepengar. Att friskolor utarmar den kommunala skolan ser vi bevis på idag. Jag tycker att man borde hitta ett annat system där det ena inte utarmar det andra, men jag har förstått att det är svårt. Men i Norge, Finland och Danmark har man tydligen täppt till möjligheten för friskoleföretagen att skaffa stora vinster enligt dagens debattartikel.

Jag förstår inte att man skall jaga fuskare bland låginkomstagare och försämra villkoren för arbetslösa samtidigt som man tycker att den här typen av tjuverier är helt okej. Det finns en nonchalant och gnällig ton i hela samhällsklimatet som gör att vissa använder sitt samhällsengagemang till att vaska champagne medan andra kanske jobbar svart för 20 kronor i timmen. Däremellan ett stort skikt som fuskar med skatten om de har en möjlighet.

Jag säger inte att jag inte skulle fuska med skatten om jag hade en möjlighet. Jag har aldrig varit där och har ingen aning om hur jag skulle påverkas av en så ekonomiskt gynnsam situation att jag kunnat välja. Men det märkliga är ju korrelationen mellan att ha lite mer att röra sig med samtidigt som man anser att man inte har råd att betala skatten. Samtidigt som man klagar över samhällsservicen som man envisas med att skylla på en underklass som man inte menar gör rätt för sig. En bristande intelligens i samhället som beror på jag vet inte vad, en sifferiver, bristande poetisk dimension kanske, eller ett totalhaveri av det individualistiska projektet som behöver en trygg stat för att det inte skall bli djungelns lag ungefär. Sedan denna uppenbara skillnad på folk och folk, människors olika värden, olika rättigheter. Samhällets styvbarn.

Så hjärndött så man kan svimma

Tittar man i Skolverkets databas Siris så kan man få fram ganska häpnadsväckande siffror om Göteborgs skolor. Många menar att i Göteborg har man Sveriges sämsta skolor


Det finns också en annan databas på skolverket som heter Salsa, en sida där man tar hänsyn till elever skolans andel med elever med utländsk bakgrund, andelen pojkar och föräldrarnas utbildningsnivå. Men vad jag tycker att den här databasen visar är att man accepterar att alla människor inte har samma möjligheter i den Svenska skolan. Fast jag förstår ändå att databasen finns eftersom det är som det är och lärarna nere på golvet måste ha något att rätta sig efter. Men klasskampen i dag har flyttats till att handla om hur mycket pengar man har kvar efter skatt och det tycker jag är fattigt.

Ja vad jag nu vill säga var egentligen något helt annat. Jag tror inte att man behöver vara särskilt intelligent för att förstå att lärarnas allt mindre ansvarsfrihet påverkar deras kreativitet och arbetsglädje .Jag tror inte att man har bestämt dessa regler för att ta bort lärarnas arbetsglädje utan för att vi styrs av en politik där man inte litar på varandra, där storebror ser dig överallt (och då menar jag inte facebook och bloggande om detta får jag skriva om en annan gång). Lärarna i dagens svenska skola har inte bara en av Europas lägsta löner de är också ständigt misstänkliggjorda från alla möjliga håll. Samtidigt är humaniora är misstroende förklarad i hela samhället och tekniken är på frammarch. Jag tycker inte illa om teknik, men det rimmar dåligt att man satsar pengar på teknik utan synliga förbehåll samtidigt som man försämrar skolor och förskolor. I Bergsjön där kanske Sveriges fattigaste barn bor har alla barn i högstadiet egen dator, det har man satsat på för att få bättre skolresultat. Samma sak kommer snart ske på Gamlestadsskolan i stadsdelen där jag själv jobbar. Samtidigt som de mänskliga resurserna i skolan blir allt mindre. Man försöker ersätta människor med teknik och då är det ju ganska lätt att se att man inte sätter människor i centrum, vilket är en klar fördel om man jobbar med mjuka värden som skolväsendet. Jag förstår att man tycker det är ett problem att inte alla skolelever har tillgång till dator men det är ett ännu större problem att man inte tycker det är lika viktigt att låta alla barn ha samma rätt till en givande och utbildning. Om man först satsar på de mjuka värdena så kanske man i en framtid fått till en välfärd där vi kanske har råd med både och.


Tim Jackson, brittisk professor i hållbar utveckling, menar att man måste försöka hitta en annan väg för en hållbar världsekonomin, som kultur och att försöka blomstra som människa Jag har skrivit om honom tidigare. Vart skall man börja om inte i skolan? Om vi skall få barnen att tro på sig själva så är det kanske inte en förutsättning men åtminstone en bra investering om samhället visar att man tror på dem.