Undrar så flundran

På debattsidan på dagens DN-debatt skriver vänsterpartiet om problemet med att friskolor tar ut stora vinster som inte går tillbaka till skoleleverna. Personligen så har jag inget emot friskolor, men jag gillar inte att de kan ta ut stora vinster som inte går tillbaka till eleverna utan till vinstdrivande företag. Jag tycker det är stöld av skattepengar. Att friskolor utarmar den kommunala skolan ser vi bevis på idag. Jag tycker att man borde hitta ett annat system där det ena inte utarmar det andra, men jag har förstått att det är svårt. Men i Norge, Finland och Danmark har man tydligen täppt till möjligheten för friskoleföretagen att skaffa stora vinster enligt dagens debattartikel.

Jag förstår inte att man skall jaga fuskare bland låginkomstagare och försämra villkoren för arbetslösa samtidigt som man tycker att den här typen av tjuverier är helt okej. Det finns en nonchalant och gnällig ton i hela samhällsklimatet som gör att vissa använder sitt samhällsengagemang till att vaska champagne medan andra kanske jobbar svart för 20 kronor i timmen. Däremellan ett stort skikt som fuskar med skatten om de har en möjlighet.

Jag säger inte att jag inte skulle fuska med skatten om jag hade en möjlighet. Jag har aldrig varit där och har ingen aning om hur jag skulle påverkas av en så ekonomiskt gynnsam situation att jag kunnat välja. Men det märkliga är ju korrelationen mellan att ha lite mer att röra sig med samtidigt som man anser att man inte har råd att betala skatten. Samtidigt som man klagar över samhällsservicen som man envisas med att skylla på en underklass som man inte menar gör rätt för sig. En bristande intelligens i samhället som beror på jag vet inte vad, en sifferiver, bristande poetisk dimension kanske, eller ett totalhaveri av det individualistiska projektet som behöver en trygg stat för att det inte skall bli djungelns lag ungefär. Sedan denna uppenbara skillnad på folk och folk, människors olika värden, olika rättigheter. Samhällets styvbarn.