Vad hände?

I går på aktuellt sa man att de svenska förskolelärarlönerna ligger efter andra europeiska länder. Ja vi ligger visst jämsides med Slovenien men ändå. förra veckan pratade jag med en mamma i området där jag jobbar. Hon har ett barn i treårsåldern. På barnets förskola var de 27 barn. Vill här påminna om forskning som säger att ett litet barn inte kan ta in mer än 15 personer i en grupp (då en grupp med tre förskolelärare vore idealisk med 12 barn för en tvååring) I går pratade jag också med en person som arbetar inom fritidssektorn . Hon berättade att deras chefer söker samarbete med frivilligorganisationer och att de i skolan har representanter för Svenska Kyrkan. Allt för att få ner kostnaderna för kommunen. De kyrkliga tycker det är ett käckt sätt att värva barn till konfirmationen. Herregud!! Tur att jag inte har barn i den skolan. Då hade jag ställt till med ett himlans liv. Varför har man inte folk från maffian som jobbar i skolan? Man kunde väl stå fullt ut för att vi idag har en skola som under lång tid sänt elever rakt ut i kriminalitet (eftersom de inte sett någon annan möjlighet)

Det känns så bedrövligt med allting. Den svenska förskolan bedriver ett slags barnförvaring samtidigt som man som vuxen inte kunna skicka iväg sitt barn till en kommunal skola utan att kunna vara trygg med att barnen inte utsätts för religiös propaganda. Vad var det som hände? Blev vi lite för rationella? Lite för moderna?För mycket vinstoptimism?

Varför pratar man inte pressen om det här varje dag? Det är framtiden det handlar om. Finns det verkligen någon viktigare fråga? Jag mådde illa i valrörelsen när Jan Björklund sa att vi inte har råd att minska fritidsgrupperna i första hand, men några frågor senare sa att vi måste sänka skatter för att få finanisärer och innovatörer att stanna i landet. Men det är barnen som är stjärnorna, framtiden. Mindre barngrupper överallt i skola, förskola på fritidshem och högra löner för de som jobbar mot barn löser många problem. Genom att behandla skolpersonalen som paria som skall kontrolleras på olika vis löser man ingenting. Ömsesidig respekt är bättre, det sprider sig.

Under den tid som Jan Björklund varit utbildningsministern har den svenska skolan eller förskolan inte blivit bättre, snarare sämre. Nu pratar jag om de skolor jag praktiskt känner till. Björklund har till och med medgivit att det kan ta fler valperioder innan det blir som han tänkt. Eller som han tror att det skall bli. För hur skulle han kunna veta? Har han testat det någon annastans först? DET HANDLAR OM HELA MINA BARNS SKOLTID. Det är så cyniskt.

Samtidigt har det röda styret i kommunen där jag bor sagt att de skall satsa på barnens perspektiv nu när de har chansen. Trots att de haft ett styre så långt som ett mannaminne och lyckats göra Göteborgs skolor till en av landets sämsta så tror de nu att de skall klara av att ändra på det och Göteborgarna också uppenbarligen, eftersom de röstades in igen. Men är det kanske de dåliga skolorna som gjort att göteborgarna blivit så lättlurade ?

Det riktigt ruskiga med det här är att ju mer man pratar om skolor och förskolor bland politiker, ju värre verkar det bli. Hur kan det komma sig? Är poltik ett slags stödgrupper där man sitter i ring och pratar om att det är bra. Är det retoriken och inte verkligheten som ger politikerna kraft och självförtroende?

Jag ber om ursäkt för bristen på källor i denna text. Jag har lite bråttom till jobbet. Vet också att det finns rapporter som säger att lärartätheten blivit större under de senaste fem åren. Men det är inget som jag sett något av.

Rätt till 30 timmars förskola

Mona Sahlin sa i sitt tal i Almedalen att om de rödgröna får regeringsansvar efter valet så skulle alla förskolebarn i alla kommuner få rätt till 30 timmars förskola. Jag vänder mig mot detta. Sedan beslutet om maxtaxa har den svenska förskolan bara försämrats. Viktigare är att säkra kvalitén på förskolan. Först och främst så tycker jag att man skulle säkra att alla barn i förskolan fick lov att komma ut varje dag (så är det långt i från) att inga barngrupper var större än 15 barn för de stora och 12 barn för de små. Tänk om vi i stället hade haft 35 timmars arbetsvecka, då hade vi förhoppningsvis haft fler i arbete och kortare tid på dagis för alla barn. Ge de välutbildade pedagoger som finns i förskolan i dag en reell chans att utveckla verksamheten istället för att tvinga dem till att bedriva barnförvaring.

Om man skulle införa en regel om att alla barn skulle har rätt till 30 timmars förskoledag så skulle det garanterat försämra kvalitén på många förskolor. Lidande blir då förstås de barnen som är på dagis 40-50 timmar i veckan.

Jag tycker själv att det finns en vits med att alla barn har rätt till förskola. Det finns exempelvis barn som inte har det så bra hemma, som behöver en frist hemifrån. Det finns barn som behöver lära sig det svenska språket. Det är viktigt att lära sig att integrera i en grupp. Jag tror också på att barn som går i förskolan klarar sig bättre i skolan än barn som inte gjort det (hittar ingen länk till detta nu). Men jag tror att det räcker med 2o timmar i veckan. Det är en väldig skillnad på 20-30 timmar för ett barn som sover mellan 10-14 timmar per dygn.

Min övertygelse är att det finns en vinst för hela samhället att låta arbetslösa föräldrar känna huvudansvar för sina barns vardag ( om inte särskilda förhållande föreligger och det kan självklart vara svårt att veta så här finns ju ett problem det inser jag). Bygg i stället ut och utveckla den öppna förskolan och planera gemensamma mötesplatser för barn och föräldrar. Det skulle ge tryggare barn och säkrare föräldrar. Ett skäl till att förskolan behövs i dag för de arbetslösas barn får ett så tydligt utanförskap eftersom alla barn är på förskolan. Är man hemma med sin förälder i dag så blir man ganska ensam, men det utanförskapet skulle inte behöva finnas om det fanns fler gemensamma mötesplatser för föräldrar och barn.

Vill också påpeka att jag tycker att det är fel att som KD tidigare föreslagit(förelslår?) låta föräldrar få betalt för att passa sina egna barn. Det är väldigt märkligt tänk och institutionaliserande av familjen och rent krasst ekonomiskt åt helvete. Förskolan drivs ju av skattemedel som kommer från de som lönearbetar (eller går på A-kassa).

Det finns väldigt mycket gråskalor i detta med familjer. Ibland idealiseras familjen ibland tvärtom. Men visst är det en vits att barn skaffar andra vuxna förebilder än sina föräldrar. Men att ha små barn på institutioner större delen av sin vakna tid tror jag inte på.