Vad jag däremot vill skriva om är min uppfattning om att lärare i dagens Sverige behandlas som kriminella. De tvingas inrätta sig i olika kontrollsystem som om det vore åtgärdsprogram under en fängelsevistelse, misstänkliggjorda från start. Som ett slags arvssynd från tidigare lärare. När det står om lärare i tidningar så är det uteslutande i något negativt sammanhang. Hur kommer det påverka lärarnas förhållande till sina elever? Kommer de ge igen? Jag är rädd för det.
Läste också i någon av dagens tidningar att lärare måste få diagnoser på sina elever för att få hjälp till klassrummet. Kunde det inte bara räcka med att säga att det inte funkar ? Vilken lärare skulle lättvindigt säga att hon inte klarar av sin klass och varför? Och om så var så skulle det väl märkas och extra resursen kunde gå i väg någon annanstans.
Hela samhället går åt det hållet att man måste kunna kategorisera människor, sätta in dem i mallar och fack, för att extra kostnader ska beviljas. Det är en tråkig syn på människan. Jag trivs inte med den.
SvaraRaderaAtt lärare omskrivs i negativa ordalag är, som du skriver, inte särskilt berfrämjande för eleverna. Positiva exempel bör det finnas gott om. Det är än värre inom socialtjänsten. Tror att de flesta känner av en negativ klang bara av att höra ordet. Men få har personlig erfarenhet. De som trotts allt har erfarenhet är till största delen nöjda.
Det finns mycket man kan fundera på när det gäller massmedias roll kring detta. En serie om goda exempel efterfrågas!
Ja det är den här grundinställningen att man inte litar på folk. Otäckt.
SvaraRaderaMan önskar att media hade en mer djuplodande roll där man i större utsträckning undersöker vart samhället är på väg och varför. Då kanske de verkligen kunde påverka samhällsutvecklingen.