När allt har ett pris så satsar man på det välkända, på Bäst i Test och familjetraditioner, sådant som vi vet fungerat förut, sådant som får oss att bli mindre ängsliga över vårt egentliga marknadsvärde. Vi döper om oss till Vallmostierna och gör vad vi kan för att se ut som en god investering. Om vi kan.
Men 40 % av de utlandsfödda ungdomarna har inget jobb och när det under en natt bara varit två skottlossningar i Backa säger jourhavande polis att det varit lugnt. Vi är näst sämst i Europa på att integrera utlandsfödda ungdomar. Men vi är duktiga på att satsa på välkänd kvalité som Svenskt Tenn , statsministrar från Danderyd och en eller annan kinesisk fabrik. Kineserna de jobbar på som fan och är väldigt billiga i drift.
De utlansfödda ungdomarna däremot, verkar dyra, fast de inte är det. De skickar i regel inte in några fakturor till skatteverket för vare sig städhjälp eller läxhjälp. De kommer inte välja den privata vårdcentralen för de har ingen. För de flesta av dem finns inga friskolor som skickat någon räkning till deras kommun eftersom många av dem gått i den vanliga skolan hemmavid. (men i och för sig tillräckligt många för att de lokala kommunala hos just dem blivit utarmade). Det är inte heller någon som ringer just till deras kvarter och ställer frågan om vart de skall placera sina pensionspengar. Men vad spelar det egentligen för roll nu egentligen när börsen bestämt att ingenting har något värde längre?
Allt har ett pris, ingenting har ett värde. Bra skildring av hur vi bygger problem.
SvaraRadera