Hur trögt kan ett skolsystem vara?

Jag har väl haft en hyfsad uppväxt. Har inget större att klaga på. Men jag har läst böcker, fattat ett och annat, som jag trodde varit allmängods. Som med tiden blivit övertydligt. Hur många gånger har man inte läst om hur jobbigt det kan vara när man är barn och kommer tillbaka på höstterminen och får i uppgift att skriva om "Sitt sommarlov" om man lever i ett fattigt hem eller har föräldrar med psykiska svårigheter? Hur uppgiften för dem som har det svårt kan uppfattas som en tävling där de själva kommer sist, som att just deras liv inte är så mycket värt.

Har man läst fem socialreportage i dagstidningar om familjer med problem så vet man att denna typ av problem finns överallt i samhället. Men som lärare av i dag bör man väl ha läst lite mer. Jag trodde nog att detta med att skriva om "Mitt sommarlov" var över och förbi redan på femtiotalet. Själv har jag inget minne av denna skoluppgift från min skoltid. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det lever kvar i dagens skola. Nu har jag sett det i flera år, men liksom varit för paff för att säga någonting. Tänkt att det kanske var en dröm som jag blandar ihop det med. Inte kan vårt utbildningssystem vara så verklighetsfrämmande? Jag har försökt bortförklara och tänka att det är nog något annat de skall skriva om egentligen eftersom vi väl lever i ett modernt, humanitärt och upplyst samhälle. Men oj jag hade fel.

Inget är som väntans tider

Hej Victoria!

Jag läste i tidningen att du och Daniel ska få en bebis. Det blir nog bra för er. Jag kan bara inte låta bli att fundera på hur mycket av det här med att vara förälder som du slipper uppleva, sånt där som vi andra sliter med varje dag.

Du slipper till exempel stressa från jobbet, komma med andan i halsen till fritids och höra en fritidsfröken säga med snipig röst "Det var värst vilka långa dagar dina barn har på fritids". Efter fritids så kommer du dessutom slippa ta med dig trötta barn med lågt blodsocker in på ICA och försöka handla med ett barn som springer runt runt i affären och ett barn som ligger på golvet och gallskriker av ilska. Du slipper sen åka överfull spårvagn med tunga matkassar och bråkiga barn som du försöker muta med bullar för att dom inte ska börja gallskrika på spårvagnen också.

På jobbet behöver du aldrig få ont i magen över att du måste försöka få alla andra att lägga sina möten så att det funkar med dina dagistider. Du kommer nog att slippa förklara för alla varför du jobbar heltid (du är ju kronprinsessa för sjutton, lite viktigare jobb än att vara bibliotekarie) och inte lite mindre - för det ska man göra när man har barn. Du slipper stå där och försöka komma med förnedrande förklaringar om att du tycker att det är hopplöst nog att få ekonomin att gå ihop på en heltidslön, och på en deltidslön hade det varit helt kört.

Pengar kommer väl förresten aldrig vara något problem för dig. Du kommer nog aldrig behöva komma med svepskäl för varför du inte kan följa med kollegorna ut och äta lunch dagarna innan barnbidraget kommer, dagarna då du räknar kronorna för att få ihop till mat till dig och barnen. Du slipper få ont i magen varje gång dina barn blir bjudna på barnkalas och du måste köpa någon dyr jävla present åt någon annans unge. Du slipper önska att dina barn snart slutar växa så du slipper köpa nya kläder stup i kvarten och du slipper bli stressad av att barnen sliter ut sina stövlar och skor fort som satan.

Du slipper nog bo i förorten och låta dina barn gå på en kommunal skola som omorganiseras varje termin och som får sparbeting på sparbeting. Du slipper semestra i stan med dina barn, du slipper försöka förklara för dom varför ni inte kan åka till Legoland, Grekland eller gå på Liseberg. Du slipper höra dom säga "Ja, vi vet vi har inte råd". Du slipper höra dina barn säga "Ni måste vara jätterika" när dom kommer hem till kompisar som har alla de där dyra leksakerna som dina barn önskar sig men aldrig får. Du kommer aldrig ligga vaken på natten och känna dig otillräcklig för att du inte kan ge dina barn det du skulle vilja.

Och Victoria, klart jag fattar att det är en massa saker som jag slipper som du måste göra. Jag behöver inte vara pinnsmal tre dagar efter förlossningen, jag behöver inte stoppa korv i tv med mina barn, jag behöver inte oroa mig för att mina barn kommer figurera på löpsedlarna till Svensk Damtidning. Jag slipper få mina barn att sitta still på tråkiga middagar med tråkiga tal med obekväma kläder.

Men Victoria, jag hoppas att allt blir bra för er. Jag hoppas att du inte känner dig lika osäker och skräckslagen inför att bli förälder som jag gjorde.
Lycka till!
Hälsningar
Elin

Ge mig mer pengar

Jag har problem med skillnader. Undrar vad det är för tankefel som gör att de flesta av oss tror att skillnader måste finnas. Att det finns någonting i avundsjukan och skillnaderna som är en slags drivkraft i samhället, vilket för med sig en hel del ont.

För egen del har jag inga problem med att förstå vem jag är och varför, vilket beror på att jag är sjukligt analytisk. Jag har extremt klart för mig vilka dumheter eller olater som lett mig bort från vissa mål, en förmåga som emellanåt kan kännas som mental böldpest. Den hjälper mig inte, ger mig bara ångest. Samtidigt förstår jag hur jag nått de mål jag nått. Jag har en god grundförståelse för mitt liv och är på ett sätt inte särskilt avundsjuk.

Men jag skulle vilja ha mer pengar. Nog vet jag att mitt sätt att motivera att jag vill ha mer pengar också är en produkt av min hjärnas lite omständliga krav på att det alltid skall finnas en vettig analys bakom det mesta. Jag vet att driften efter pengar kom först, sen hittade jag på en analys, för jag skall lura mig själv att tro att jag är bättre än jag är.Men analysen är bra.

Om jag fick mer pengar så skulle jag bidra mer till ett ekologiskt hållbart samhälle. Infrastrukturen i mitt närsamhälle skulle påverkas positivt genom mina regelbundna besök på krogar och skönhetssalonger. Jag skulle betala in mer skatt till kommunens och statens verksamhet. Jag skulle köpa närproducerad mat och stödja det lokala kulturlivet. Jag skulle köpa dyra kläder som inte var tillverkade av barnarbetare eller skamligt billig arbetskraft. Jag vill ha kläder designade av mästare av samma orsak som jag vill läsa litteratur skriven av mästare.

Även som turist skulle jag vara föredömlig. Eftersom jag var rik så skulle jag ha tid att ta tåget ut i Europa och ägna mig åt ekoturism. Kort sagt om jag var rik så skulle jag kunna vara en bättre människa. Är rika bättre människor generellt? Tror inte det, det är därför de skulle släppa fram mig. Om de rika lät mig bli en av dem så kunde jag ställa upp som den goda representanten. Låt mig bli rik. Amen.