Estelle och familjelyckan

I dag har jag sett bilder på Kronprinsessan Victoria, prins Daniel och prinsessan Estelle.

Mamma Victoria är klädd i en ljus mjuk närmast hudfärgad klänning och snusar på sitt lilla barn. Intrycket är sårbart och vackert, nästan naket. Jag tycker det är en vacker bild. Fotografen Kate Gabor har gjort ett bra jobb.

Jag kan inte säga att bilderna på Daniel och Estelle är dåliga. Men man behöver inte vara professor i genusforskning för att se vad som galet. För det räcker att studera kontrasterna i hur moderskapet respektivet faderskapet skildras i dessa bilder. Istället för hudfärgat och närkontakt har Daniel mörk kostym och håller sitt barn i sina starka armar en bit ifrån kroppen.

Men det är klart som republikan får man väl vara glad att inte hovet utstrålar jämställdhet, modernitet och nutidsanpassning.

Jag var på lönesamtal i dag. Förändringsbenägenhet skall ge mer klirr i kassan enligt kommunens modell. Hur förändringsbenägetmåste hovet vara för att få bra påslag efter sina lönesamtal?

Inget är som väntans tider

Hej Victoria!

Jag läste i tidningen att du och Daniel ska få en bebis. Det blir nog bra för er. Jag kan bara inte låta bli att fundera på hur mycket av det här med att vara förälder som du slipper uppleva, sånt där som vi andra sliter med varje dag.

Du slipper till exempel stressa från jobbet, komma med andan i halsen till fritids och höra en fritidsfröken säga med snipig röst "Det var värst vilka långa dagar dina barn har på fritids". Efter fritids så kommer du dessutom slippa ta med dig trötta barn med lågt blodsocker in på ICA och försöka handla med ett barn som springer runt runt i affären och ett barn som ligger på golvet och gallskriker av ilska. Du slipper sen åka överfull spårvagn med tunga matkassar och bråkiga barn som du försöker muta med bullar för att dom inte ska börja gallskrika på spårvagnen också.

På jobbet behöver du aldrig få ont i magen över att du måste försöka få alla andra att lägga sina möten så att det funkar med dina dagistider. Du kommer nog att slippa förklara för alla varför du jobbar heltid (du är ju kronprinsessa för sjutton, lite viktigare jobb än att vara bibliotekarie) och inte lite mindre - för det ska man göra när man har barn. Du slipper stå där och försöka komma med förnedrande förklaringar om att du tycker att det är hopplöst nog att få ekonomin att gå ihop på en heltidslön, och på en deltidslön hade det varit helt kört.

Pengar kommer väl förresten aldrig vara något problem för dig. Du kommer nog aldrig behöva komma med svepskäl för varför du inte kan följa med kollegorna ut och äta lunch dagarna innan barnbidraget kommer, dagarna då du räknar kronorna för att få ihop till mat till dig och barnen. Du slipper få ont i magen varje gång dina barn blir bjudna på barnkalas och du måste köpa någon dyr jävla present åt någon annans unge. Du slipper önska att dina barn snart slutar växa så du slipper köpa nya kläder stup i kvarten och du slipper bli stressad av att barnen sliter ut sina stövlar och skor fort som satan.

Du slipper nog bo i förorten och låta dina barn gå på en kommunal skola som omorganiseras varje termin och som får sparbeting på sparbeting. Du slipper semestra i stan med dina barn, du slipper försöka förklara för dom varför ni inte kan åka till Legoland, Grekland eller gå på Liseberg. Du slipper höra dom säga "Ja, vi vet vi har inte råd". Du slipper höra dina barn säga "Ni måste vara jätterika" när dom kommer hem till kompisar som har alla de där dyra leksakerna som dina barn önskar sig men aldrig får. Du kommer aldrig ligga vaken på natten och känna dig otillräcklig för att du inte kan ge dina barn det du skulle vilja.

Och Victoria, klart jag fattar att det är en massa saker som jag slipper som du måste göra. Jag behöver inte vara pinnsmal tre dagar efter förlossningen, jag behöver inte stoppa korv i tv med mina barn, jag behöver inte oroa mig för att mina barn kommer figurera på löpsedlarna till Svensk Damtidning. Jag slipper få mina barn att sitta still på tråkiga middagar med tråkiga tal med obekväma kläder.

Men Victoria, jag hoppas att allt blir bra för er. Jag hoppas att du inte känner dig lika osäker och skräckslagen inför att bli förälder som jag gjorde.
Lycka till!
Hälsningar
Elin

Poeterna som sa nej tack

Man har frågat bland annat Bruno K Öijer, Kristina Lugn, Gunnar Harding, Göran Sonnevi, Göran Greider och Ann-Marie Berglund om de vill dikta till kronprinsessans bröllop. De har tackat nej. Det gör mig så glad att det finns folk med lite ryggrad, som inte låter sig bländas av den kungliga glansen. För jag har förstått att det är det som annars är melodin i dagens underhållningsbranch; att inte tacka nej och aldrig anse sig vara för fin. Jag antar att det är ett bra om man vill bli känd genom att synas. Dock gissar jag att det är ett tveksamt agerande för att utveckla sitt konstnärskap, men jag vet inte riktigt. Det beror väl kanske på vem man är och vilka förfrågningar man får. Men för en poet att skriva dikter till kungahuset? Ingen smart väg att gå. Det är få som läser dikter redan i dag och de som läser modern dikt är garanterat inga monarkister, det kan jag slå mig i backen på. Jag har också väldigt svårt att föreställa mig hur de tänkte när de bestämde sig för fråga exempelvis Göran Greiderr om han ville skriva en kärleksdikt till prinsessbröllopet? Tror de att hans vänsterengagemang är något att han lagt sig till med bara för att synas? Att Ingela Pling Forsman skriver hans tal? Men om nu Greider eller för den delen Öijer antog utmaningen och skrev en dikt till prinsessbröllopet så är det troligt att deras enda möjliga fortsatta karriärmöjlighet vore som textförfattare i en schlagerfabrik eller som redaktörer på någon damtidning. Det är väl inget fel på det, man skall inte vara för fin.