Blanda ut kakao och socker med kall grädde i botten på en kopp. Kanske ett två och en halv matsked grädde. 2 tsk socker och en tsk kakao (en smak sak hur mycket kakao respektive socker man tar så klart). Sen häller man på kokande vatten till full kopp och blandar ut chokladen. Klart.
Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg
söndag 14 oktober 2012
Den bästa varma chokladen?
Den bäst lagade varma chokladen är givetvis den som man köper som chokladkaka och blandar ut i varm mjölk. Fast i Sverige har vi ju en annan tradition med kakaopulver. I den familj jag växte upp fanns det en tvist om hur man bäst gjorde varm choklad på kakaopulver. Min pappa hade en idé och min mamma en annan. Att vi var lite skeptiska mot pappas metod berodde på att han använde sig av vatten. Vi tyckte det kändes lite fattigt och misstänkte att det var något slags snålgrepp. Vilket var en märklig slutsats med tanke på att mina föräldrar var mjölbönder. Faktum är att pappa skulle hinna dö innan vi erkände hans metod som den bästa. Så här gjorde han:
tisdag 4 september 2012
Ett bra recept på pastasås
Jag har alltid varit intresserad av mat och väldigt ofta varit rätt fattig. Men det har inte hindrat mig ifrån att äta trerätters-middagar helt för mig själv. Många har ju svårt för det där att laga fin mat bara till sig själv, eller att ens laga mat till sig själv, men jag har alltid fått höra att man ska ta hand om sig själv.
Som man behandlar sig själv behandlar man andra tror jag. Det är en bra strategi för att kunna förändra världen, för att inte bli ogin mot andra och förspilla möjlig solidaritet med fortsatt kamp för folk som inte har det så bra.
Men det är ett stort problem dagens samhälle att många som har dålig med pengar inte har möjlighet att ge sig själv det där lilla extra, eftersom tillvaron mer och mer är inrättad efter folk som kan köpa det där lilla extra. Det är ett kollektivt självförbrännande. Samtidigt som konsumtionssamhället är ett samhälle där du värderas efter vad du handlar och har. Sån skit får man försöka skydda sig emot.
Men äta måste man ju och varför inte då försöka äta riktigt gott? Det behöver ju inte kosta mer eller ens vara onyttigt. Jag tycker att Anna Bergenströms Sparmat från 1994 (DN-förlag) är bland det bästa man kan ha om man behöver ha billig men god mat. Den boken finns nästan inte längre, men jag antar att man kan få tag på den genom bibliotek och antikvariat. Trots att den kommer från 1994 är den modern med många vegetariska recept. Här kommer ett bra recept därifrån.
Billig festsås
En pastasås som nästan smakar lite skaldjur
4-5 personer
3 dl strimlad purjo
lite margarin eller smör
1 hackad gul lök
1 hackat syrligt äpple
1 1/2 tsk curry
1 burk krossade tomater
2-3 msk tomatpure
1 fiskbuljongtärning
1 burk créme fraiche (2 dl, ej lättversionen)
1 tsk söndersmulad basilika
1-2 pressade vitlöksklyftor
hackad dill eller persilja
Fräs lök- och äppelhacket i fettet. Dofta över curry. Slå på tomater och lägg i tomatpuré och fiskbuljongtärning och koka utan lock 15-20 minuter.
Klicka när tomatsåsen puttrat färdigt, ner crème fraiche, pressad vitlök och allt övrigt och rör om.
Låt allt koka 3-4 minuter till. Strö över hackad dill eller persilja. Servera med nudlar, eller pasta.
Som man behandlar sig själv behandlar man andra tror jag. Det är en bra strategi för att kunna förändra världen, för att inte bli ogin mot andra och förspilla möjlig solidaritet med fortsatt kamp för folk som inte har det så bra.
Men det är ett stort problem dagens samhälle att många som har dålig med pengar inte har möjlighet att ge sig själv det där lilla extra, eftersom tillvaron mer och mer är inrättad efter folk som kan köpa det där lilla extra. Det är ett kollektivt självförbrännande. Samtidigt som konsumtionssamhället är ett samhälle där du värderas efter vad du handlar och har. Sån skit får man försöka skydda sig emot.
Men äta måste man ju och varför inte då försöka äta riktigt gott? Det behöver ju inte kosta mer eller ens vara onyttigt. Jag tycker att Anna Bergenströms Sparmat från 1994 (DN-förlag) är bland det bästa man kan ha om man behöver ha billig men god mat. Den boken finns nästan inte längre, men jag antar att man kan få tag på den genom bibliotek och antikvariat. Trots att den kommer från 1994 är den modern med många vegetariska recept. Här kommer ett bra recept därifrån.
Billig festsås
En pastasås som nästan smakar lite skaldjur
4-5 personer
3 dl strimlad purjo
lite margarin eller smör
1 hackad gul lök
1 hackat syrligt äpple
1 1/2 tsk curry
1 burk krossade tomater
2-3 msk tomatpure
1 fiskbuljongtärning
1 burk créme fraiche (2 dl, ej lättversionen)
1 tsk söndersmulad basilika
1-2 pressade vitlöksklyftor
hackad dill eller persilja
Fräs lök- och äppelhacket i fettet. Dofta över curry. Slå på tomater och lägg i tomatpuré och fiskbuljongtärning och koka utan lock 15-20 minuter.
Klicka när tomatsåsen puttrat färdigt, ner crème fraiche, pressad vitlök och allt övrigt och rör om.
Låt allt koka 3-4 minuter till. Strö över hackad dill eller persilja. Servera med nudlar, eller pasta.
fredag 29 juni 2012
Synkglass
Jag hittade ett recept i Femina där man gjorde glass genom att blanda grekisk yoghurt, en burk lemon curd och några matskedar honung. Det var ju rätt enkelt eftersom äggen redan fanns i curden. Gott blev det också och kanske lite nyttigare än gräddglass? Citron är väl bra enligt GI? I princip tror jag dessutom att det räcker att använda ordet grekiskt som prefix för att göra maten nyttigare. Grekisk chips, grekisk flott... Tro kan försätta berg vet ni väl.
Men eftersom citron och lakrits brukar passa ihop så bestämde jag för att testa tillsätta lakritspulver. Det blev så gott. Är det vad som kallas produktutveckling? Samtidigt kan jag ju produktutveckla bloggen och kalla den nya glassen för Synkglass. För ett år sedan gjorde ju Elin och Anna jag en synksallad. Hur är synk när det är mat? Överraskande smak? Ovanliga blandningar? Lite som vi hoppas vår blogg ska ta.
Synkglass
5 dl grekisk yoghurt
2 dl lemon curd (går att köpa på burk, men här är ett recept)
1-2 msk honung
2 msk lakritspulver
Rör yoghurt och lemon curd löst var för sig innan ni blandar ihop det. Tillsätt honung och lakritspulver. Blanda allt i en plastbytta som du ställer i frysen. Ja sen gäller det ju att röra runt rejält i glassen ungefär en gång i halvtimmen under de första tre timmarna. Ta upp glassen en halvtimme före servering.
söndag 25 december 2011
Samvetet och maten
Jag surfar runt. Hittar artiklar om samvete och mat som exempelvis Den här chokladen kan du äta utan dåligt samvete ,etc etc. Att många har ett komplicerat förhållande till mat är inte så konstigt.Det är en högst förståelig effekt av överflödssamhället. Men att dessa störningar överallt och hela tiden definieras som tecken på något slags samvete är en ännu större störning. Om man begåvats med ett samvete så får man väl använda det till något vettigt.
torsdag 1 december 2011
Ätit en sjukt god middag
I dessa tider är lax billig mat. Jag brukar köpa en helsida. Jag tillagar genom att lägga den i långpanna som jag hällt ut några deciliter vitt vin i. Sen saltar jag och pepprar, sätter in i en ugn som är 100 grader varm och där får den stå tills den är klar, cirka 1 timma. Det blir väldigt bra på den låga värmen och alla näringsämnena är kvar. Till det brukar jag göra pressad potatis, sås och en sallad. Så gjorde jag även i dag, men det sensationella var såsen. I affären hittade jag en creme fraiche som heter getost, honung och rosmarin. Jag tog två sådana burkar i en kastrull, hällde i någon dl vatten och en fiskbuljong tärning och kokade i kanske tjugo minuter. Så gott!
Det är väldigt mättade smaker, så drycken som jag menar passar bäst är vatten (möjligtvis med en citronskiva)
lördag 4 juni 2011
Sommarens synksallad
I går hade vi bloggmöte och inför detta möte uppfanns en sallad som heter synksallad. Vi kom överens om att det får bli sommarens sallad. Här kommer receptet:
Synksallad
400 gram fetaost
150 gram nätmelon
1 påse babyspenat
300 gram jordgubbar
1 avakado
cirka 12-15 citronoliver
1 näve hackad mynta
2 välhackade shalottenlökar
1 -2 kryddmått chilikrydda (ta en sort med lite grövre bitar i, vi använde en som man egentligen skall använda till att steka med pasta som heter Peperon-cino)
Dressing; 4 matskedar rapsolja, en matsked vitvinsvänger, vitpeppar salt.
Hacka och dela allt i lagom stora bitar. Häl över dressingen och chilikryddan. Låt salladen stå framme i en timme före servering. Servera med baugette och välkyld Louis Bouillot rosé så har du början på ett inspirerande bloggmöte. Vi lovar!
lördag 8 januari 2011
Gilles Deleuze, Kal P Dal och gorgonzolasås
Nu skriver jag som pliktskyldigast, för att upprätthålla någon slags kontakt mellan bloggKarin och vardagsKarin. Jag har inte så mycket tid för bloggande det här året, dessutom är mina glasögon på jobbet, så fel lär ni hitta. Jag har lånat hem Claire Colebrooks introduktion till Gilles Deleuze. Jag hoppas på att bli påverkad i rätt riktning. En av Deluze kända frågor är "Fråga inte vad en text betyder utan vad en text kan göra". Det sådant jag gått funderat på på sistone. En annan person jag studerat lite närmare på sistone är Kal P Dal. Jag har snart läst klart biografin "Raka rör Historien om Kal P Dal" av Peter Dahlqvist och Jeanette Rosengren. Det är saker som jag gör för att utbilda mig själv till författare. Studera hur uttryck som tar sig fram och varför. Det är därför jag gillar mat så mycket. Mat ger svar omedelbart, oavsett vad man tycker om det så lämnar det något åt smaklökarna och ger en rörelse genom hela kroppen. Jag gillar saker som ger svar helt enkelt.
Här kommer mitt recept på goronzolasås för pasta som jag skrev om för ett tag sedan. Den påminner till sin bas mycket om pastasåsen för den heta räkgrytan. Tricket är nog hönsbuljong, det funkar bra för det mesta. Men jag höll på och trixade ganska länge innan jag hittade de rätt ingredienserna för en bra gorgonzolasås. Cremefraichen mildrar smaken en aning och det är klart att det kanske man inte gillar, men jag gillar det mycket, dessutom är konsistensen fantastisk. Bra pastasåser lägger sig i pastasnäckorna om det nu är den pasta man valt och det är klart det är! Det är en sås som fungerar mycket bra även för blåmögelost. En av damerna i ostcharken tycker att jag man inte skall köpa överdrivet dyr för blåmögelost att göra sås på, att man skall spara Roquefort och Stilton till bättre tillfällen, eftersom det exklusiva liksom gås miste om när man kokar upp och drygar ut. Jag köper aldrig vare sig Roquefort eller Stilton, men ändå jag brukar känna att jag är både medveten och sparsam när jag lagar blåmögelostsåspå Kvibille.
Gorgonzolasås
500 gram gorgonzola
5 dl cremefraiche
1/2 hönsbuljongtärning
1- 1,5 dl vatten
Svartpeppar
salt
Koka upp cremefraiche med vatten och hönsbuljong, ett tag typ 10- 15 minuter. Mosa under tiden gorgonzolan som man rör i
cremefraicheblandningen efter att man tagit den från den varma plattan. Rör tills bitarna är upplösta. Servera genast. Obs! Det här är en rätt som står sig slätt utan ett glas gott rödvin. Ingenting annat duger. Även om öl självklart är att föredra vid de mesta andra tillfällen.
Här kommer mitt recept på goronzolasås för pasta som jag skrev om för ett tag sedan. Den påminner till sin bas mycket om pastasåsen för den heta räkgrytan. Tricket är nog hönsbuljong, det funkar bra för det mesta. Men jag höll på och trixade ganska länge innan jag hittade de rätt ingredienserna för en bra gorgonzolasås. Cremefraichen mildrar smaken en aning och det är klart att det kanske man inte gillar, men jag gillar det mycket, dessutom är konsistensen fantastisk. Bra pastasåser lägger sig i pastasnäckorna om det nu är den pasta man valt och det är klart det är! Det är en sås som fungerar mycket bra även för blåmögelost. En av damerna i ostcharken tycker att jag man inte skall köpa överdrivet dyr för blåmögelost att göra sås på, att man skall spara Roquefort och Stilton till bättre tillfällen, eftersom det exklusiva liksom gås miste om när man kokar upp och drygar ut. Jag köper aldrig vare sig Roquefort eller Stilton, men ändå jag brukar känna att jag är både medveten och sparsam när jag lagar blåmögelostsåspå Kvibille.
Gorgonzolasås
500 gram gorgonzola
5 dl cremefraiche
1/2 hönsbuljongtärning
1- 1,5 dl vatten
Svartpeppar
salt
Koka upp cremefraiche med vatten och hönsbuljong, ett tag typ 10- 15 minuter. Mosa under tiden gorgonzolan som man rör i
cremefraicheblandningen efter att man tagit den från den varma plattan. Rör tills bitarna är upplösta. Servera genast. Obs! Det här är en rätt som står sig slätt utan ett glas gott rödvin. Ingenting annat duger. Även om öl självklart är att föredra vid de mesta andra tillfällen.
söndag 21 november 2010
Extremt lättlagad het räkgryta
Vi har alltid räkor i frysen. En rätt som jag kom på förra veckan är den här.
Extremt lättlagad het räkgryta
3 personer
Man använder
räkor
paprika
creme fraiche med paprika och chilli
rucola sallad
spiralmakaroner
Man häller ut frusna räkor på en bricka så att hela brickan täcks. Jag vet alltså inte hur mycket det väger, men ungefär 6-700 gram skulle jag gissa. När man skalat räkorna så slänger man givetvis inte skalet utan kokar en fond på dem. Häller på 1 liter vatten och lagerblad och hela svartpepparkorn och låt det hela koka i 20-25 minuter. Sila bort skalen Det finns säkert seriösa recept på det här med att koka fond av räkskal.Jag har aldrig sett något recept men alltid gjort så här, det funkar bra tycker jag. Tycker det är onödigt att slänga saker som kan tas till vara. Lite av fonden skall du använda till räkrätten, resten fryser du in.
Under tiden finhackar man en paprika. Det är i och för sig paprika i cremefraichen men det är bra att ta lite fräscha upp färsk paprika. Stek paprikan i olja eller smör. Häll på cirka 80 cl av fonden och sedan 2 burkar creme fraiche med paprika och chili. Låt koka på låg värme under tiden som du kokar upp vatten till pasta och kokar pasta. Slutligen när pastan är klar så häller du räkorna i cremefraiche blandningen så att de blir varma. Häll sedan pasta i djupa tallrikar. Fördela omedelbart all räkgryta över pastan. Toppa med en näve rucola överst på varje tallrik och ät genast. Servera till ett vitt smakrikt och fylligt vin. Förr bytte jag alltid till rött vin när hösten kom och höll mig till rött över hela vintern. Men i år skall jag försöka lura mig själv och fortsätta med vitt vin och se ifall det kan hålla kvar lite sommarkänsla i kroppen på mig. Madeleinekaketricket.
Extremt lättlagad het räkgryta
3 personer
Man använder
räkor
paprika
creme fraiche med paprika och chilli
rucola sallad
spiralmakaroner
Man häller ut frusna räkor på en bricka så att hela brickan täcks. Jag vet alltså inte hur mycket det väger, men ungefär 6-700 gram skulle jag gissa. När man skalat räkorna så slänger man givetvis inte skalet utan kokar en fond på dem. Häller på 1 liter vatten och lagerblad och hela svartpepparkorn och låt det hela koka i 20-25 minuter. Sila bort skalen Det finns säkert seriösa recept på det här med att koka fond av räkskal.Jag har aldrig sett något recept men alltid gjort så här, det funkar bra tycker jag. Tycker det är onödigt att slänga saker som kan tas till vara. Lite av fonden skall du använda till räkrätten, resten fryser du in.
Under tiden finhackar man en paprika. Det är i och för sig paprika i cremefraichen men det är bra att ta lite fräscha upp färsk paprika. Stek paprikan i olja eller smör. Häll på cirka 80 cl av fonden och sedan 2 burkar creme fraiche med paprika och chili. Låt koka på låg värme under tiden som du kokar upp vatten till pasta och kokar pasta. Slutligen när pastan är klar så häller du räkorna i cremefraiche blandningen så att de blir varma. Häll sedan pasta i djupa tallrikar. Fördela omedelbart all räkgryta över pastan. Toppa med en näve rucola överst på varje tallrik och ät genast. Servera till ett vitt smakrikt och fylligt vin. Förr bytte jag alltid till rött vin när hösten kom och höll mig till rött över hela vintern. Men i år skall jag försöka lura mig själv och fortsätta med vitt vin och se ifall det kan hålla kvar lite sommarkänsla i kroppen på mig. Madeleinekaketricket.
söndag 7 november 2010
Vad som krävs för att lyckas med en chockladtryffel
Det vanligaste problemet med att göra chokladtryffel är att man inte får rätt temperatur på chokladen när man värmer den. Det är stor risk att tryffel skär sig. För att undvika detta så värmer man helt enkelt inte upp chokladen utan häller den uppvärmda gräddbasen över choklad som du rivit på den grova sidan av rivjärnet. Sist rör du ner det rumsvarma smöret. Då går det som smort och är omöjligt att misslyckas. Du får vara noga om du har stora satser för då finns en chans att det blir smörklimpar. Detta med rivjärnet har jag kommit på själv!! Det är mycket bättre än hackade bitar som finns i en del andra recept.
Här kommer ett recept på enkel tryffel. Receptet kan smaksättas med några matskedar av någon smaktillsats, till exempel 2 matskedar honung eller konjak, punch (eller arrakessens) eller en tesked vaniljsocker.
Den här satsen är till 15 tryfflar
Koka upp 1/2 dl vispgrädde. Blanda i smaktillsatsen.Använd ditt vett här, exempelvis honung och vaniljsocker kan man blanda i från början innan det kokat upp om man rör under tiden. Medan alkohol hälls i efter uppvärmningen. Häll den uppvärmda gräddblandningen över 100 gram mörk choklad som du alltså rivit.Blanda sedan i 25 gram smör i blandningen. Smeten skall vara slät så att det vare sig finns smör eller chockladbitar kvar. Häll chokladen på ett lätt smort fat eller djup tallrik. Ställ in chockladblandningen i kylen en kvart innan du formar dem till runda små bollar som du rullar i kakao. Förvara den färdiga tryffel i kylskåpet men ställ fram den på ett fat minst 25 minuter innan servering, eftersom tryffelns aromer blommar upp i rumstemperatur.
Själv brukar jag använda Blanxarts mörka chokladkaka och kakao, som jag brukar handla på Zebeda på Vegagatan. Det har hänt att jag köpt bättre choklad för bakning i en kilos förpackningar, men har inte sett något sådant erbjudande på länge. För övrigt finns det ett väldigt bra recept på fransk chokladkaka i Nya Annas mat av Anna Bergström. Men en helt vanlig kladdkaka är också väldigt gott. Ett bra sätt att få en bra kvalité på den vanliga kletkakan (den med bara kakao) är att tillsätta lite salt, det ger absolut en kvalitetshöjning. Sältan ger en inbillning av exklusivitet och skiljer på så sätt bakverket från en vanlig kladdkaka utan att man behövt offra någon förmögenhet. Jag brukar göra den här kladdkakan (med lite salt tillsatt då och utan jordgubbar och glass det är känns för vulgärt för min smak. Det enda som behövs är starkt kaffe) Det viktiga med kladdkakan är som sagt sältan och att man lagar den en dag före man skall äta den.
Här kommer ett recept på enkel tryffel. Receptet kan smaksättas med några matskedar av någon smaktillsats, till exempel 2 matskedar honung eller konjak, punch (eller arrakessens) eller en tesked vaniljsocker.
Den här satsen är till 15 tryfflar
Koka upp 1/2 dl vispgrädde. Blanda i smaktillsatsen.Använd ditt vett här, exempelvis honung och vaniljsocker kan man blanda i från början innan det kokat upp om man rör under tiden. Medan alkohol hälls i efter uppvärmningen. Häll den uppvärmda gräddblandningen över 100 gram mörk choklad som du alltså rivit.Blanda sedan i 25 gram smör i blandningen. Smeten skall vara slät så att det vare sig finns smör eller chockladbitar kvar. Häll chokladen på ett lätt smort fat eller djup tallrik. Ställ in chockladblandningen i kylen en kvart innan du formar dem till runda små bollar som du rullar i kakao. Förvara den färdiga tryffel i kylskåpet men ställ fram den på ett fat minst 25 minuter innan servering, eftersom tryffelns aromer blommar upp i rumstemperatur.
Själv brukar jag använda Blanxarts mörka chokladkaka och kakao, som jag brukar handla på Zebeda på Vegagatan. Det har hänt att jag köpt bättre choklad för bakning i en kilos förpackningar, men har inte sett något sådant erbjudande på länge. För övrigt finns det ett väldigt bra recept på fransk chokladkaka i Nya Annas mat av Anna Bergström. Men en helt vanlig kladdkaka är också väldigt gott. Ett bra sätt att få en bra kvalité på den vanliga kletkakan (den med bara kakao) är att tillsätta lite salt, det ger absolut en kvalitetshöjning. Sältan ger en inbillning av exklusivitet och skiljer på så sätt bakverket från en vanlig kladdkaka utan att man behövt offra någon förmögenhet. Jag brukar göra den här kladdkakan (med lite salt tillsatt då och utan jordgubbar och glass det är känns för vulgärt för min smak. Det enda som behövs är starkt kaffe) Det viktiga med kladdkakan är som sagt sältan och att man lagar den en dag före man skall äta den.
söndag 24 oktober 2010
Rom i regnet
I min barndom, för hundra år sedan grovt räknat sjöng Ulf Lundell "Rom i regnet". Ja han har väl sjungit den sen också men det var 1979 det började. Nu har jag själv lärt mig att dricka rom, fast en annan sort, inte den ljusa lena, utan den lite strävare och mörkare (lagrad) Under sensommaren blev jag introducerad till blandningen av lagrad rom, kaffe och mörk choklad. En kraftig symfoni för gommen och bra energi om man behöver hålla sig uppe några extra timmar framåt nattkröken. Men det är starkt runt 45% så man kan inte dricka mycket om man verkligen vill hålla sig pigg. Själv är jag mycket förtjust i allt som är mättat, som gör att det är nog med bara lite, som en koncentrerad stund av välbefinnande. Ett slags illusion av det fullkomliga, plötsligt fångat, för att sedan snabbt lämna och ge minnet av en skillnad. Sedan det oerhört smakfulla av det lilla, ett slags asketism i all njutning. Precis så blir det med en välbryggd kopp starkt kaffe, mörk choklad och en trea rom. Här finns en sajt om lagrad rom
onsdag 22 september 2010
Pestorullar och en god öl!

Här kommer recept på ett bra snacks till ölen. Pestorullar heter det, fett, gott och bra! Istället för att följa dieter kan man hitta ett argument eller en diet för varje sak man äter. Jag har inte hundra koll men jag har för mig att pestorullar är bra ur GI synpunkt. Ölen blir bättre ur GI synpunkt om man äter pestorullar till. Väljer man något annat helt kolhydratbaserat så finns det säkert också argument för att äta det. Det finns en diet för varje tillfälle! Det gäller bara att vara tillräckligt flexibel och inte titta så mycket i speglar. Om någon påstår att man gör något fel i sin diet så kan man bara säga "Ja ja, tjöta tjöta" eller också "bara för att jag använde den dieten för en kvart sedan så betyder det inte att det är något jag följer nu". Peston som används i pestorullarna har du recept på här. Rekommenderas särskilt nu då man i alla fall på vår Hemköpsbutik har tokbilliga oknäckta valnötter.
Pestorullar
Pesto
Smördeg
Börja med att sätta på ugnen på 200 grader.
Ta sedan peston och stryk i ett tunt lager över fyra smördegsark som man sedan rullar ihop var för sig till fyra små rulltårtor. Sedan lägger man rulltårtorna i frysen i cirka 10 minuter så att de blir hårda och skärbara (inte för länge då utvecklas de inte tillräckligt i ugnen). Ja sen tar man ut rulltårtorna ur frysen skär dem i 2 centimeter stora bitar och lägger dem på ett bakplåtspappersklädd plåt, med ett avstånd som gör att rullarna kan fördubblas i storlek. Ha dem i ugnen i 11-14 minuter tills de blivit stora och fått lite färg. Det blir som små bullar. Fantastiskt gott tilltugg till öl!
söndag 12 september 2010
Fransk äppelpaj
Det finns några saker som jag är känd för; min pesto, mina pestorullar, min biff bourguiognon och min franska äppelpaj. Det är maträtter som jag skulle kunna göra i sömnen. Nu när det är höst så vill jag bjuda på receptet på min fantastiska äppelpaj som bör avnjutas till bättre vaniljglass. Hur fransk den är är osäkert. Jag bjöd en fransman på den en gång, han tyckte det var gott men skrattade åt idén om att det skulle vara något franskt.
Man gör en helt vanlig mördeg men har i några droppar bittermandelolja. Det förändrar hela karaktären på degen, gör den lyxigare. Sen plattar man ut degen i en rund form. Därefter skär man äppelbitar tunt. Lägger dem snyggt, omlott i en spiralform från mitten och ut så att hela degen täcks. När man haft det i ugnen ett tag i 225 grader tills det är klart cirka 25 minuter, så kokar man upp några matskedar fin aprikosmarmelad som man sedan smetar över den färdiggräddade pajen. Klart! Är man förtjust i sött så kan man dricka en torr sherry till.
tisdag 18 maj 2010
varför ska man vara så lång?
Jag har ett stort nedärvt matintresse. Det är inte så att jag går och slänger mig med franska benämningar, intresset är ganska lantligt och kommer sig från bland annat av att koka buljong på räksskal och vispa egen blodpudding. Hemma hos oss gjorde vi i princip allt själva. Eller mamma gjorde allt själv. Det är obegripligt hur hon han med. Pappa bidrog genom att skjuta älg, steka ägg på kvällen och se till att det fanns tillräckligt välkluven ved till ugnen, som bakades i så att det fanns brödkakor i frysen ända fram till mars. Fantastiska brödkakor för den delen, som jag brukade äta nybakta ännu varma med sirap emellan. Från pappa kom också grönsakerna. Farmor och farfar hade stora grönsaksland och var ska man säga sextio år tidiga med detta att ha grönsaker på bordet till varje middag. I pappas familj var det inte så gott om pengar, men man hade alltid trerättersmiddag på helgerna (en del i släkten menar varje kväll, men minnet, fast varje helg var det i alla fall det är alla överens om). Kort sagt jag har mycket kulinariskt att vara stolt över! För egen del innebär detta arv jag ser det som dekadent att servera halvfabrikat som fiskpinnar. Det är okej att vara dekadent, till och med nödvändigt, bara inte för ofta.
Men när jag fick barn. Så brydd jag blev när jag insåg hur ofta de skulle äta. Hur man vägde och mätte barnen på ett närmast neurotiskt vis. Hur jag blev stående vid spisen så gott som tre fyra timmar varje dag under min föräldraledighet. Eftersom jag vägrade servera snabblagad dynga. För de skulle äta, för att det var så viktigt att barnen skulle bli så långa. Men det var aldrig någon som förklarade varför. Är vi inte redan typ världens längsta folk? Kunde det inte vara dags att stanna upp lite? Eller är det som jag som brukar säga i bibliotekssammanhang då jag klagar på resurser för barnverksamheten, att man mäter folks värde efter deras längd? Det enda som utmärker de långa personer jag känner är att de har mer ont i ryggen än andra. Vad är det för bra med det? I´ve just don´t get it. Det måste väl ändå vara en grovt förenklad pedagogik som de använder mot oss föräldrar för att få oss att köpa järnberikad gröt istället för att göra egen havregrynsgröt? Om någon ville berätta för mig vad det egentligen handlar om så skulle jag bli glad för det har ännu ingen BVC-sköterska eller läkare lyckats göra.
Men när jag fick barn. Så brydd jag blev när jag insåg hur ofta de skulle äta. Hur man vägde och mätte barnen på ett närmast neurotiskt vis. Hur jag blev stående vid spisen så gott som tre fyra timmar varje dag under min föräldraledighet. Eftersom jag vägrade servera snabblagad dynga. För de skulle äta, för att det var så viktigt att barnen skulle bli så långa. Men det var aldrig någon som förklarade varför. Är vi inte redan typ världens längsta folk? Kunde det inte vara dags att stanna upp lite? Eller är det som jag som brukar säga i bibliotekssammanhang då jag klagar på resurser för barnverksamheten, att man mäter folks värde efter deras längd? Det enda som utmärker de långa personer jag känner är att de har mer ont i ryggen än andra. Vad är det för bra med det? I´ve just don´t get it. Det måste väl ändå vara en grovt förenklad pedagogik som de använder mot oss föräldrar för att få oss att köpa järnberikad gröt istället för att göra egen havregrynsgröt? Om någon ville berätta för mig vad det egentligen handlar om så skulle jag bli glad för det har ännu ingen BVC-sköterska eller läkare lyckats göra.
onsdag 24 mars 2010
Katja Wulff
Har läst om Katja Wulff ett par gånger nu. Hon lagar mat på sin kaffebryggare och bakar bröd på sin locktång. Idén kom efter att ha trängts lite för många gånger i studentkorridorköket. Och jag som går och längtar efter en Agaspis...Det finns en underbar symbolik i detta att Katja Wulf får en plats i den svenska media just nu.
Enkelheten är alltid något att utgå ifrån. Bara nu inte regeringen får några idéer om detta för att dra ner kostnaderna för arbetslösa och pensionärer. Så att man säljer ut ålderdomshemmens spisar till privata företag så som kommunen får leasa och sedan har ett annat företag som har dyra kurser för underskötersköterskorna om hur de skall laga mat på locktänger...
Nej Katja Wulff är bra för att hon sticker ut mot alla Agaspisar och prettotyper som felaktigt menar att kreativitet i vardagen måste vara lyxbetingad. Som symbol är Katja Wulf suverän.Hon sticker ut mot konsumtionssamhället och alla tillkrånglade och alltså fördummande idéer om hur livet bäst skall levas med rut och rot, panikångest, följdsjukdomar och ett allt mer komplext förhållande till lyckan.
Här är en länk till Katja Wulffs twitter.
Enkelheten är alltid något att utgå ifrån. Bara nu inte regeringen får några idéer om detta för att dra ner kostnaderna för arbetslösa och pensionärer. Så att man säljer ut ålderdomshemmens spisar till privata företag så som kommunen får leasa och sedan har ett annat företag som har dyra kurser för underskötersköterskorna om hur de skall laga mat på locktänger...
Nej Katja Wulff är bra för att hon sticker ut mot alla Agaspisar och prettotyper som felaktigt menar att kreativitet i vardagen måste vara lyxbetingad. Som symbol är Katja Wulf suverän.Hon sticker ut mot konsumtionssamhället och alla tillkrånglade och alltså fördummande idéer om hur livet bäst skall levas med rut och rot, panikångest, följdsjukdomar och ett allt mer komplext förhållande till lyckan.
Här är en länk till Katja Wulffs twitter.
onsdag 6 januari 2010
2010 ett revolutionens år
Vad 2010 kommer jag att begåva familjen med hushållsnäratjänster. Vi skall få mat levererad till dörren. Dels en låda med kravgrönt, men också en låda med mat för middagar. Matrecept ingår också. Jag är speciellt förtjust i tanken på att slippa hitta på middagsmaten själv. När jag var mammaledig så följde jag under ett par veckor Dan Strandqvists dagliga matruta i GP. Det var en skön känsla att lämna över ansvaret till ett proffs och samtidigt märka att det blev bättre än vanligt. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så tror jag att att de som har möjlighet så småningom kommer att köpa sig fria från viss valfrihet och detta är ett steg i den riktningen. Jag vill inget hellre än att köpa mig fri från viss valfrihet! Jag har så mycket roligt att fundera på att det känns som dynga att behöva fundera över vilket elbolag jag skall ha, vilka jeans som passar mig bäst, eller vad familjen skall äta till middag en torsdagskväll.
Att min familj skall börja köpa mat på det här viset är ett beslut som jag tagit despotiskt, utan inblandning av vare sig man eller barn. Ändå önskar jag att ge barnen en demokratisk uppfostran och att min man och jag skall leva leva i ett jämlikt förhållande. Orsaken till att jag inte vill blanda min mannen i detta beslut är att han kommer att vara emot det. Att han inte gillar det tror jag faktiskt mest beror på en icke analyserad ganska kollektiv känsla som grundar sig i den här galenskapen att man är lat om man inte gör vissa saker. Än i dag är det skamligt att inte göra vissa saker, vilket i sig nog mest är en rädsla för att så syn på hur fria vi egentligen är om vi börjar göra aktiva val. Ja sen också att detta hushållsnära är klassiskt kvinnliga sysslor och därför lite fula att låta någon annan sköta. Därför har jag ingen lust att diskutera de här sakerna med min man, det är bara att göra, så får vi se hur det blir. Vissa saker ändrar man i huvudet, andra i handling.
Till en början kommer det naturligtvis inte alls bli bra. Barnen kommer att klaga på maten. Mannen kommer att tycka det är för dyrt och med flit misslyckas med flera av recepten för att riktigt klargöra hur idiotiskt detta tilltag är. Men efter den första tiden av reformation så kommer min man inse att han fått bättre matvanor och mer tid. Barnen kommer att ha vant sig med maten. Ja barnen äter sällan särskilt mycket middagsmat ändå och det betyder bara att vi får mer mat till våra matlådor. Eller också visar det sig att det var en dum idé och då får vi väl gå tillbaka till det vanliga. Men ibland måste man göra revolution för att få till en förändring så är det bara.
Att min familj skall börja köpa mat på det här viset är ett beslut som jag tagit despotiskt, utan inblandning av vare sig man eller barn. Ändå önskar jag att ge barnen en demokratisk uppfostran och att min man och jag skall leva leva i ett jämlikt förhållande. Orsaken till att jag inte vill blanda min mannen i detta beslut är att han kommer att vara emot det. Att han inte gillar det tror jag faktiskt mest beror på en icke analyserad ganska kollektiv känsla som grundar sig i den här galenskapen att man är lat om man inte gör vissa saker. Än i dag är det skamligt att inte göra vissa saker, vilket i sig nog mest är en rädsla för att så syn på hur fria vi egentligen är om vi börjar göra aktiva val. Ja sen också att detta hushållsnära är klassiskt kvinnliga sysslor och därför lite fula att låta någon annan sköta. Därför har jag ingen lust att diskutera de här sakerna med min man, det är bara att göra, så får vi se hur det blir. Vissa saker ändrar man i huvudet, andra i handling.
Till en början kommer det naturligtvis inte alls bli bra. Barnen kommer att klaga på maten. Mannen kommer att tycka det är för dyrt och med flit misslyckas med flera av recepten för att riktigt klargöra hur idiotiskt detta tilltag är. Men efter den första tiden av reformation så kommer min man inse att han fått bättre matvanor och mer tid. Barnen kommer att ha vant sig med maten. Ja barnen äter sällan särskilt mycket middagsmat ändå och det betyder bara att vi får mer mat till våra matlådor. Eller också visar det sig att det var en dum idé och då får vi väl gå tillbaka till det vanliga. Men ibland måste man göra revolution för att få till en förändring så är det bara.
söndag 3 januari 2010
Chockar med ett matinslag
Januari är en månad då många av oss har ont om pengar. Paradoxalt nog så brukar mataffärerna rea ut julmaten, det tar sällan slut förrän i februari. Det är liksom svårt att fatta ett intresse för kokt skinka i mitten av januari, hur fattig man än är. Fast det är klart, om man är riktigt fattig så, visst går det. I dag har jag sett att mataffärerna rear ut oknäckta nötter och dem kan man faktiskt använda till att göra pesto.
Om man orkar knäcka dem förståss.Jag gör pesto ganska ofta och även om det är pinjenötter i originalrecepten så tycker jag nog att det är minst lika gott med valnötter, hasselnötter eller cashewnötter. Om ni tittar på vad som är i den köpta burkpeston så ser man att det även i dessa burkar är andra nötter i sig än pinje, som är väldigt gott men sablans dyrt. Fast att jämföra hemmagjord pesto med köpt burkpesto är som att jämföra fiskbullar i hummersås med hummer; det är inte samma sak: Jämförelsen faller på sin egen omöjlighet, även om man kan se vissa likheter som att båda sorterna har grön färg. Ja om man tycker det är tidsödande att sitta och knäcka nötter så kan man alltid köpa billiga storpack av valnötter i någon av frukt eller grönsakshandlarna i Hjällbo, eller varför inte i min favoritaffäre sedan tjugo år Rambaldi i Gamlestaden.
Som olivolja i mitt recept går det utmärkt att använda den billiga olivoljan från Willys I receptet finns också parmestanost och det är inget man hittar på rea. Jag tycker det är överdrivet att säga att parmesanost är dyrt. Själv har jag ätit denna ost så gott som varje dag i tio år och även om jag kan hålla med om att det är en form av missbruk så har det inte drivit mig från hus och hem. Det är faktiskt ett missbruk som jag rekommenderar och som inte heller påverkar hälsan på något dåligt vis. Dessutom tar jag inte mer nu än för tio år sedan. Det är starkt, koncentrerat och ger en fantastisk kick i den främre gommen. Nu pratar vi alltså parmesanost på bit, inte den där rivna sorten som säljs i kryddhyllan.
Här är ett grundrecept för min pesto. Nu förtiden mäter jag aldrig utan har en grund på 2 krukor basilika, en näve nötter och 2 dl olivolja, sen smakar jag mig fram. Men här är ett grundrecept som mår bra av att dubblas, det håller minst en vecka i kylen. I en fin glasburk blir det också en bra present.
Karins Pesto
50 gram eller 1-1,5 dl nötter (ta vad du har, jag gillar valnötter bäst, men hasselnötter och cashew funkar bra)
2 kruka(or) basilika
6-8 st vitlöksklyftor
100 gram parmesanost
2 dl olivolja
salt (havssalt av flingsort är bäst)
svartpeppar
Hacka nötterna väl, det är snyggt och smakrikt med lite bitar men de får inte vara för stora. Blanda dem i en mortel med basilikan. Blanda i vitlök och en del av oljan. Fortsätt att stöta och häll i oljan eftersom tillsätt riven parmesanost. Smaka av med salt och peppar. Vill också sätta upp ett varningens finger för er som tror att det går lika bra att använda sig av stavmixer som av morteln. Så är det alltså inte. Morteln regerar här som i så många andra sammanhang. Peston kan man sedan använda till lite av varje, som pastasås, till fisk, kyckling, eller lite av varje, googla så får du se.
Om man orkar knäcka dem förståss.Jag gör pesto ganska ofta och även om det är pinjenötter i originalrecepten så tycker jag nog att det är minst lika gott med valnötter, hasselnötter eller cashewnötter. Om ni tittar på vad som är i den köpta burkpeston så ser man att det även i dessa burkar är andra nötter i sig än pinje, som är väldigt gott men sablans dyrt. Fast att jämföra hemmagjord pesto med köpt burkpesto är som att jämföra fiskbullar i hummersås med hummer; det är inte samma sak: Jämförelsen faller på sin egen omöjlighet, även om man kan se vissa likheter som att båda sorterna har grön färg. Ja om man tycker det är tidsödande att sitta och knäcka nötter så kan man alltid köpa billiga storpack av valnötter i någon av frukt eller grönsakshandlarna i Hjällbo, eller varför inte i min favoritaffäre sedan tjugo år Rambaldi i Gamlestaden.
Som olivolja i mitt recept går det utmärkt att använda den billiga olivoljan från Willys I receptet finns också parmestanost och det är inget man hittar på rea. Jag tycker det är överdrivet att säga att parmesanost är dyrt. Själv har jag ätit denna ost så gott som varje dag i tio år och även om jag kan hålla med om att det är en form av missbruk så har det inte drivit mig från hus och hem. Det är faktiskt ett missbruk som jag rekommenderar och som inte heller påverkar hälsan på något dåligt vis. Dessutom tar jag inte mer nu än för tio år sedan. Det är starkt, koncentrerat och ger en fantastisk kick i den främre gommen. Nu pratar vi alltså parmesanost på bit, inte den där rivna sorten som säljs i kryddhyllan.
Här är ett grundrecept för min pesto. Nu förtiden mäter jag aldrig utan har en grund på 2 krukor basilika, en näve nötter och 2 dl olivolja, sen smakar jag mig fram. Men här är ett grundrecept som mår bra av att dubblas, det håller minst en vecka i kylen. I en fin glasburk blir det också en bra present.
Karins Pesto
50 gram eller 1-1,5 dl nötter (ta vad du har, jag gillar valnötter bäst, men hasselnötter och cashew funkar bra)
2 kruka(or) basilika
6-8 st vitlöksklyftor
100 gram parmesanost
2 dl olivolja
salt (havssalt av flingsort är bäst)
svartpeppar
Hacka nötterna väl, det är snyggt och smakrikt med lite bitar men de får inte vara för stora. Blanda dem i en mortel med basilikan. Blanda i vitlök och en del av oljan. Fortsätt att stöta och häll i oljan eftersom tillsätt riven parmesanost. Smaka av med salt och peppar. Vill också sätta upp ett varningens finger för er som tror att det går lika bra att använda sig av stavmixer som av morteln. Så är det alltså inte. Morteln regerar här som i så många andra sammanhang. Peston kan man sedan använda till lite av varje, som pastasås, till fisk, kyckling, eller lite av varje, googla så får du se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)