Vad 2010 kommer jag att begåva familjen med hushållsnäratjänster. Vi skall få mat levererad till dörren. Dels en låda med kravgrönt, men också en låda med mat för middagar. Matrecept ingår också. Jag är speciellt förtjust i tanken på att slippa hitta på middagsmaten själv. När jag var mammaledig så följde jag under ett par veckor Dan Strandqvists dagliga matruta i GP. Det var en skön känsla att lämna över ansvaret till ett proffs och samtidigt märka att det blev bättre än vanligt. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så tror jag att att de som har möjlighet så småningom kommer att köpa sig fria från viss valfrihet och detta är ett steg i den riktningen. Jag vill inget hellre än att köpa mig fri från viss valfrihet! Jag har så mycket roligt att fundera på att det känns som dynga att behöva fundera över vilket elbolag jag skall ha, vilka jeans som passar mig bäst, eller vad familjen skall äta till middag en torsdagskväll.
Att min familj skall börja köpa mat på det här viset är ett beslut som jag tagit despotiskt, utan inblandning av vare sig man eller barn. Ändå önskar jag att ge barnen en demokratisk uppfostran och att min man och jag skall leva leva i ett jämlikt förhållande. Orsaken till att jag inte vill blanda min mannen i detta beslut är att han kommer att vara emot det. Att han inte gillar det tror jag faktiskt mest beror på en icke analyserad ganska kollektiv känsla som grundar sig i den här galenskapen att man är lat om man inte gör vissa saker. Än i dag är det skamligt att inte göra vissa saker, vilket i sig nog mest är en rädsla för att så syn på hur fria vi egentligen är om vi börjar göra aktiva val. Ja sen också att detta hushållsnära är klassiskt kvinnliga sysslor och därför lite fula att låta någon annan sköta. Därför har jag ingen lust att diskutera de här sakerna med min man, det är bara att göra, så får vi se hur det blir. Vissa saker ändrar man i huvudet, andra i handling.
Till en början kommer det naturligtvis inte alls bli bra. Barnen kommer att klaga på maten. Mannen kommer att tycka det är för dyrt och med flit misslyckas med flera av recepten för att riktigt klargöra hur idiotiskt detta tilltag är. Men efter den första tiden av reformation så kommer min man inse att han fått bättre matvanor och mer tid. Barnen kommer att ha vant sig med maten. Ja barnen äter sällan särskilt mycket middagsmat ändå och det betyder bara att vi får mer mat till våra matlådor. Eller också visar det sig att det var en dum idé och då får vi väl gå tillbaka till det vanliga. Men ibland måste man göra revolution för att få till en förändring så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar