Stadsdelsnämnden Linnéstaden planerar att Shanghaija föräldrakooperativ

I söndags och måndags kunde man läsa i GP om hur Göteborgs stad satsat 4,5 miljoner kronor inför världsutställningen i Shanghai. Politikerna menar att de inte tror att utställningen kommer att betyda något speciellt för staden, men att det är viktigt att vara med ändå. Göteborgs politikerna säger vidare att man inte vill diskutera mänskliga rättigheter med kineserna, det får UD sköta menar man. Samtidigt säger Göran Johansson så här i frågan om bojkott: " Det har aldrig fungerat. Jag tror på mänskliga utbyten. När jag träffar kineser berättar jag hur vi lever och tänker. Man skall inte underskatta sånt..."

Men detta att kränka mänsliga rättigheterna är väl något vi generellt inte gillar i Sverige, varför säger han inte det? För det är väl sådant som politiker är till för, skall vara bra mot? Låt affärsmännen sköta affärerna. Jag tror faktiskt att de är bättre på det. Men det är klart, det är väl samtidigt roligt att åka till Kina lite då och då. Träffa grymma politiker från en grym regim och ha trevligt, skoja till det. Kanske menar de att kineserna alltid haft det grymt, och då är det ursäktat. Precis som att vissa män alltid har misshandlat. Då är så det är, det är inget man skall prata med dem om, det får socialen sköta. Även om Lasse misshandlar sin fru så umgås jag med honom ändå. Han gillar mig och jag berättar för honom hur vi lever i vår familj och alltid lär han väl sig något. Dessutom har vi affärer ihop. I vissa familjer, vissa kulturer...man får ta seden dit man kommer..och när de träffar mig förstår de väl hur jävla bra det kan vara egentligen, de låter sig nog inspireras..

Känner igen det från när vi klagade på att man i Linnestaden ganska överilat tagit beslut om nedläggning av biblioteket. Då fick vi höra av nämndens ordföranden och tillika ledamot i i kommunstyrelsen Ethel Sjöberg att det var inget konstigt med så snabba beslut, det hade man tagit förr. Har man gjort på ett sätt länge så är det rätt liksom, eller i alla fall inget man behöver prata om..

Johansson nämner också o att värdet i Ostindiefararen ä tre miljarder kronor, ett värde som är uträknat på den exponering i media som Göteborg fick under seglatsen till Kina. Ja värdet räknades ut av ledningen för Ostindiefararen companiet AB. Kanske man hade önskat sig en oberoende bedömare. Och hur exakt kommer detta marknadsvärdet Göteborg till godo? Det är ungefär som värdet med kungahuset, fullkomligt obegripligt och helt taget i det blå.

Samtidigt, i en annan del av världen önskar jag att jag kunde skriva, men inte, utan i samma stad och med samma politiker. Beslutar man att sänka bidragen för Linnestadens förskolor. Man gör även detta med på kort varsel. Verkar som att LInnestadens stadsdelsnämnd gillar att tappa förtroende från sin befolkning, att röra om och förstöra omöjliggöra planering. Ungefär som den där typen i grupparbetena i skolan som aldrig kom i tid, aldrig gjorde vad han skulle och jobbade hårt mot ett underkännande när vi andra ville ha MVG.

Ja det säger väl en del om stadsdelsnämndens egna panikartade framförhållning. Men det rimmar väldigt dåligt med det mantra som ovannämnda ordförande upprepade under de tre möten som vi träffade henne angående nedläggningen av biblioteken. Hon sa att vi måste satsa på barnen, förskolorna kan inte ta mer barn än de redan gör, det är illa redan nu sa hon.

Nu vet vi inte hur det går med kooperativen. Många klarar sig inte, det vet man. Det vet kommunen också. De är till och med beredda på att de kommer att få ta över förskolorna, eller shanhaija dem som jag mer skulle vilja kalla det.Efter möten med Linnestadens politiker så vet jag också att man menar att vi som bor här är lite högljudda, vi klagar mycket på ett sätt som de minsann inte gör i de nordöstra stadsdelarna. Jag håller inte med om det. Vi som bor här är uppvuxna i en svensk välfärd, vi vet hur det skall vara och vi försvarar det och det är väl bra det. Samhället blir inte bättre för att vi inte försvarar våra barns rättigheter, eftersom våra politiker inte är sugna på att värna om barns rättigheter. Aldrig har jag heller hört dem diskutera att marknadsvärdet i barnen. Men jag kan lova att det värdet är betydligt högre än tre miljarder. Att investera i bra förskolor och skolor är en bra investering.


Om vi skall få ett samhälle där alla människor har samma värde, oavsett om de bor i Kina eller är barn på ett föräldrakooperativ i Linnestaden så gäller det att vi satsar på barnen. Att vi ger dem tid och plats. Att vi lär dem att deras röst och deras tankar är lika viktiga som någon annan. På så sätt kanske vi i framtiden slipper politiker som vågar sätta ner foten mot oförätter på det ena eller andra stället

Men de som styr nu har inte fattat. Det är så uppenbart. Det märkliga är också hur man liksom vet att det bara går åt ett håll med det ena och ett annat håll med det andra. Ett barn till i barngrupperna blir inte ett barn mindre nästa år, Det bara ökar och ökar. Samtidigt ökar också flamskontot, Shanghai kontot, lurendrejeri värdet. Luftslottet i det som skall ha ett värde, nämligen affärerna. Medan man mer och mer går inför att nyttovärdera konsten. När det i den bästa av världar är precis tvärtom.

Åke Ortmark skrev en gång en bok om som hette " Jasägarna" som handlade om hur medlöpare och nickedockor runt makthavare gjorde att makthavarna själva tappar fotfästet och verklighetsförankringen. För att inte göra dessa makhavare besvikna så undanhåller nickedockorna ofta tråkiga fakta för dem; mörkar dåliga prognoser och resultat, Makthavarna börjar därför röra sig mer i en religiös sfär och prata i illusioner, "gick på känsla" eftersom de inte hade något vettigt att gå på.

En utmärkt gestaltning av detta syns dokumentären Orförande Persson när den visar hur Persson under sin sista valturné sa att han kände att det skulle gå bra. Ja samma svajande verklighetsförankring som Göteborgs politikerna när de pratar om ett vidlyftigt Kinaprojekt och en båt som ett företag för sin egen vinnings skull lurat dem tro att den har ett värde 3 miljarder. Ja de verkar som Svenska ostindiska companiet shanghaiat makthavarnas förstånd. Det är förstås lättare att vara politiker och prata med kineser om hur vi tänker än att satsa pengar än att låta barn ta plats. Det hade varit både billigare och bättre om dessa politikerna åtminstone någon gång åkte ut till förskolorna och pratade med barnen. Då menar jag att prata med barnen, inte göra som Hitler, använde barn för att i propaganda syfte få dem på bild bredvid sig själv.

p.s. jag är fullt medveten att om någon flummig idiot med ett arbetsrum med alldeles för fin utsikt läser det här så kommer hon säga man kan inte jämföra de ena pengarna med de andra. Varför inte då? Och om politiker inte fattat att deras arbete handlar om resursförmedling och att värna om människors rättigheter så är de inte värda att kallas politiker d.s.