Normbrytande kaniner?

En av Sveriges bästa arbetarförfattare heter Birgit Häggkvist. Trots både lysande recensioner och utgivning på Bonniers är hon så gott som okänd. I sin senaste roman A beskriver hon femtiotalets realskola och gymnasium någonstans Norrland, där en majoritet av eleverna är den förste i sin släkt och den förste i sin by som går i skolan efter sexan.

För att få till en realskola så har man ett internat där man samlat  elever från olika glesbygdssamhällen. Internatskolan kvalitéer som litterärmiljö  är känd sedan tidigare, men aldrig  någonsin har jag  hört om den här slags internatskola, fast jag sannolikt träffat folk som gått i liknande skola. Är inte det  konstigt?

I dag kom jag att tänka på beskrivningen av skolköket i romanen A. Det var bara för flickor och de tvingades bära kjol,  liksom för att markera att de var flickor, blivande kvinnor och husmödrar. 


Att jag kom att tänka på detta var att jag i dag läste gårdagens tidning om den normbrytande kaninfamilj som skall lyfta  Liseberg mot högre besökssiffror. Det är frågan om något slags kaninland. Den normbrytande familjen lät kul som helst, ända tills jag insåg att  det var en bluff. Eftersom normbrottet består av en bakande pappa, en rullstolsbunden kaninflicka som är nyfiken och framåt. De andra kaninerna är också nyfikna och framåt. Fast det var en normbrytande kärnfamilj. Det är svårt för mig att begripa att en kärnfamilj kan vara normbrytande alls och inte begriper jag det mer nu. Är man alltså normbrytande om man är energisk och handikappad och flicka? Eller om man är bakande man? 

 De som tycker detta är normbrytande  har förmodligen mer gemensamt med lärarna i skolköket i Birigit Häggkvists roman A än de har med mig. Jag tänker på att rullstolar funnits åtminstone sedan Roosevelts tid. Förresten besökte jag ett leksaksmuseum i Prag nyligen. Där hade de en barbiedocka i rullstol, tillverkad under 1970-talet.

Ändå säger Lisebergs VD att de tänkt en hel del runt detta om normer och genus. Vad man definierar som tänka är ju relativt.  Men jag tycker att resultatet av det de kallar tänkande är mer reaktionärt än normbrytande. 


Jag kan inte sluta fundera på vilken reaktion det skulle bli skulle få om någon föreslog Liseberg att ta hjälp av Centrum genusvetenskap eller RFSL för att skapa en normbrytande kaninfamilj. Om det hände skulle jag vilja vara där och läsa deras kroppsspråk.