Ljuden utanför som
tränger sig in i tanken, ett omedvetet intrång i tystnaden. Hur hon
alltid måste sträcka på sig, andas ut och eftertänksamt stirra ut
genom fönstret, ta in den skälvande tomheten efter en avslutad
berättelse. Smälla igen boken och liksom pusta ut. Så det var så
det skulle vara. Det var så det var. Nu den brusande laptopen som
bränner låren, hur hon låter fingrarna smälta och smattra fram
över tangenterna. Ännu ett liv är levt, nu börjar strax sökandet
efter ett nytt. Trummande fingrar över bröstkorgen,
smatter, smatter mot nyckelbenet. Käkarna spända, liksom
sammantvingade utan medvetenhet. Hur hon försöker låsa upp dem
genom att öppna munnen som en skrikande apa. Igen och igen. Måste
smälta det senaste men otåligheten efter att träda in i en ny bok
gör sig gällande. Plockar så upp en i högen från nattduksbordet,
känner lite på den, luktar lite, hur känns det? Läser på
baksidan, börjar om på nytt med ett annat innehåll. Det går trögt
i början, så snabbt ersätts inte det gamla, hon är fortfarande
inne i det andra språket, i den andra känslan. Så ersätts sakta
en bok med en annan, och det hela börjar om på nytt. Omärkligt i
början, sen är hon fast och minns inte längre hur det var förut,
innan detta nya. Så händer det. Hon smäller igen även denna bok, bara en annan
tid, en annan känsla. Sträcker på sig och tar in. Ljuden utanför.
Avslutad: Utmärkta Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Väntar: Jellicoe Road av Melina Marchetta.
Så fint! Först tänkte jag : Hon kan ju inte skriva ett så långt citat utan att skriva vart det kommer ifrån. Sen kom jag på: DU har författat det själv.
SvaraRaderaStor kram
¨
Tack! Ha ha ja det var jag men jag gillar att förvilla lite :)
Radera