Att tårtas eller misshandlas, vad är värst?

Jag köper analysen om att klasstillhörighet handlar om makt. På senare tid har jag känt att jag har allt mindre makt över mitt arbete. Det  pågår ett paradigmskifte i folkbiblioteksgöteborg som mer eller mindre förklarar mitt sätt att bygga yrkeskompetens som oviktig eller inte längre önskad.  Lönemässigt  ligger jag på samma nivå som en plåtslagare, med den skillnaden att jag har studielån att betala. Så jag är en stolt arbetare. Det är en analys som gör mig trygg och mindre förvirrad. Jag vet var jag står. 

 Vi  lever i ett samhälle där makt och status byggs av ekonomisk framgång och ärvda titlar. Detta är en slagsida både för demokratin och den ekologiska balansen. Jag tycker att att utbildning och kunskap borde ge status oavsett lönenivå.  Därför är det viktigt med likvärdiga skolor, inte bara för barnens skull,  utan för att ett samhälle fungerar bättre med utbildade människor från skilda bakgrunder. Så bygger man demokratier. 

Av den anledningen tycker jag lärarnas status är viktig. De är ingången i utbildningssystemet. De har våra barns liv i sina händer och har därför stor makt över framtiden. De måste få vara några som inte utsätts för 17 chefsbyten på en kort tid. De borde inte behöva vara lagligt att slå dem när det är straffbart att tårta kungen, men så dumt är det. Vad är det för samhälle vi lever i?