Svammel om min religiösa tro på 30 timmars vecka

Jag tror på 30 timmars arbetsvecka. Det är dumdristigt att inte anpassa samhället efter de svagaste länkarna. På så sätt bygger vi bara utanförskap. Stora grupper som känner sig utanför drabbar på ena eller andra sättet hela samhället.

När jag skriver om den svagaste länken så menar jag inget statiskt. Den som är det svagaste länken i ett sammanhang kan vara den starkaste i ett annat, det gäller bara att hon eller han får möjlighet att visa det. Vad jag menar är egentligen att vårt samhälle är uppbyggt runt en kärnfamiljsmodell som så många barnfamiljer lever utanför. Samhället borde vara bättre anpassat efter de ensamstående föräldrarna, eftersom det är så det ser ut. Att korta arbetstiden vore en bra anpassning för de lågavlönade ensamstående som varken har någon att dela hushållsysslorna med eller har råd med rutavdrag.

Försöket på Toyotafabriken i Mölndal som införde 30 timmars arbetsvecka visar på större effektivitet och mindre sjukfrånvaro. Men problemet verkar vara vården eller kanske den offentliga sektorn. Att det blir för dyrt med ett skift i sektorer som inte generar pengar på samma sätt som exempelvis en bilfabrik. Men jobben i vården är också bland de tuffaste. Man kanske också kan tänka sig att det blir mindre sjukfrånvaro även där och friskare människor i hela samhället, så att vården ändå blir billigare i slutändan? Jag är ingen statistiks databank. Dock har jag träffat många människor som har slitit ut sig redan i femtioårsåldern. Vad kostar inte det?

Ett problem är kanske också är de vi inte har råd med reformen eftersom så mycket av de offentligas pengar nu försvinner ut i privata fickor. Osökt tänker jag också på reklamlappen jag fick hem i brevlådan under sensommaren. Ett företag ville hjälpa oss med läxhjälp för barnen. En faktura skulle de skicka till mig och den andra fakturan skulle gå direkt till skatteverket.