1. Sämre känsel i fingertopparna:
– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.
-Jaha? Input handlar väl också om samspel med annat än fingertopparna? Själv har jag smedhänder. Tror inte att det direkt förknippas med känslighet i fingertopparna. Jag har varit lite mallig över att jag kan ta i hur varma saker som helst, men enligt Annika Dahlström betyder det att jag är en dålig mor.
2.Män har tunnelseende:
– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.
- Okej min man är så gott som blind. Så jag ser bättre än honom. Men vad jag vet så finns det ingen forskning som stödjer att synfel har med kön att göra.
3. Mindre känslig hörsel:
– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.
- Lite jobbigt att erkänna men när andra mammor berättade att mannen bara sov och sov när deras bäbis vaknade under nätterna så kände jag mig lite dum. Det var jag som bara sov och sov. Jag har väldigt bra sömn och jag har alltid sett det som ett slags rikedom. Dock vet jag att jag finns och har en livmoder, vilket torde göra mig till kvinna.
4. Doften och rösten:
– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.
- Varför inte?
5. Modersinstinkten:
– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.
- Men det här med adoption då? Som finns hos alla djur?
herregud, vad bra.
SvaraRaderasjälv har jag adopterat och känt mig oerhört otillhörig till något alls. jag har inte känt igen mig i vare sig kvinnor eller män (finns det några andra lika grovt tillyxade kategorier?) utan bara varit allmänt egocentrerad.
jag har varit; fel, opassande, onaturlig, stressad, otillräcklig, ångestbenägen, sömnlös, okänslig, överkänslig, rädd, oemottaglig för mina vänners råd, ensam, ångerfull.
Ingenting av detta kan väl tillskrivas egenskaper hos något kön? det är vad jag kan läsa i mina referensböcker i psykologi snarare att stoppa in i kategorin chockfasen. den helt naturliga chock som varje (eller många) någotsånär frisk människa hamnar i efter att ha blivit förälder.
men nu börjar jag undra; jag kanske blev man?
HJÄLP!
man blir inte förälder när man får barn. man fortsätter bara vara sig själv. men man måste möta sina nya egenskaper som krävs för att ta hand om ett nytt liv/liv som kommer till en och som är helt beroende av en. skrämmande! det är hur man tar hand om detta, och det är avgörande av hur flexibel ens hjärna kan vara. är man normalbegåvad kan man anpassa sig, vår adaptiva förmågan har ingenting med kön att göra. det är en komplex funktion som alla har och som stimuleras av att utsättas för dessa utmaningar. att vara med sitt barn kan utveckla detta.
heja alla människor som lever och är människor!!!!
Ja jag tror också att jag är man ibland. Förutom att jag håller med dig om allt så tror jag också att detta kategoriserande är ett maktmedel. Man säger att sådana är barn, kvinnor, män, turkar för då har man lättare att skaffa sig ett förhållningsätt när man skall bestämma över dessa i hem eller med lagar eller vad det nu kan tänkas vara. Jag tror också att man skulle kunna forska fram att jag är en KO! För det finns ju en del likheter att fastställa
SvaraRadera