tisdag 31 januari 2012

Kvinna utan minne

Det var ganska längesen jag såg den nu, Kaurusmäkkis film ”Mannen utan minne”, men även om jag inte tycker jag har tappat minnet helt, så funderar jag lite kring detta delvis tappade minne. Eftersom jag inte har blivit slagen med nåt hårt så letar jag efter en annan förklaring.

Glömskan är nämligen semestertidens eviga problem. När man äntligen har tid att umgås och prata om intressanta böcker och filmer, så påminner det hela mer om en tragikomisk scen där två medelålders kvinnor påväg till olika små sommarparadis famlande försöker prata om den kultur som de har tillförskaffat sig och gärna diskuterar. Innehållet i boken eller filmen kommer vi för det mesta ihåg utan problem, men det slutar alltid med att vi bara kan prata om de böcker och filmer som vi båda läst och sett. Om någon plötsligt skulle ge sig i kast med en ny film så är hindren gigantiska eftersom ingen av oss kan komma ihåg titlar eller skådespelarnamn, regissörer eller författare. Det leder till att långa omvägar genom filmer som vi båda har sett eller böcker vi båda läst som får leda oss fram till den där skådisen som sedan kan hjälpa oss att förstå vilken film det är vi talar om.
Såhär vintertid kan jag tycka att det är positivt att våra hjärnor slappnar av lite på semestern. Men nu hände detta igen häromdagen. Självklart vet jag att man med åren tappar lite minne, men jag känner mig inte riktigt så gammal än. För ett tag sen hörde jag på radio om att Alzheimers hittades allt längre ner i åldrarna. Lite orolig blir man ju när man hör sånt. Konstigt i och för sig att hela innehållet i alla de böcker finns kvar och bara titlar och namn ramlar bort. Blir därför ganska irriterad när folk börjar med ”namedropping” i mitt sällskap och ser den numera som en väldigt uteslutande lek.

När jag pratade med en annan vän (med samma problem) om detta så sa hon att hennes mormor brukade säga att ”det är fullt i skafferiet”. Kanske visste de mer om detta förr och att det bara är så enkelt: vissa saker får inte plats. Tur att jag i alla fall kommer ihåg vad boken eller filmen handlade om. Tänk att läsa en 700 sidors bok och sen glömma vad den handlade om! Tröstar mig med att titel och namn kan man trots allt ta reda på i närmaste I phone.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar