Bjud hem en sverigedemokrat

Jag har lånat hem Fult folk av Linnea Nilsson och Emil Schön. Det är en bok där man intervjuar folk som röstar på sverigedemokraterna. Jag tänker på att även och eftersom sverigedemokraternas politik är både galen och farlig, så begår vi ett misstag om vi demoniserar deras väljare, för det knyter dem bara starkare till sverigedemokratin och längre ifrån oss andra väljare. Jag börjar bli så gammal nu att jag har förstått att rättvisan inte alltid segrar. Eller jag tror i alla fall inte att rättvisan kommer att segra utan att man kämpar för den. Jag tänker att ett bra sätt att få ner Sverigdemokraternas siffror till nästa val är att bjuda hem en sverigdemokrat på middag och sedan bryta den svenska etiketten genom att börja prata politik, men inte utan respekt. Genom att visa respekt får man respekt. Men en stor orsak till att sverigedemokraterna vuxit sig så stora är ju att vi inte vill veta av dem.

Pestorullar och en god öl!

För att inte gå under i dessa tider är det bra att sköta om sig genom att också ha roligt och dricka en öl eller två. Nu är det dessutom före lön och kanske inte så mycket kvar i kassan. Då kan man dricka öl hemma. Det passar väldigt bra om man har barn som kanske inte har så mycket tålamod att sitta med på krogen. Jag brukar köpa hem lite olika sorters öl och bjuda hem några vänner. Frågan är ju ofta öl eller vin. Man säger att detta är en klassfråga. Det har till och med gjorts en avhandling om detta(varför?). De mer välbeställda dricker visst helst vin och de lite fattigare öl. Ett roligt argument för att dricka öl istället för vin som jag brukar använda är att jag helst dricker öl för att solidarisera med de svaga i samhället. Över huvud taget gäller det att hitta slagfärdiga argument för allt man gör. Det ger lite färg i vardagen.

Här kommer recept på ett bra snacks till ölen. Pestorullar heter det, fett, gott och bra! Istället för att följa dieter kan man hitta ett argument eller en diet för varje sak man äter. Jag har inte hundra koll men jag har för mig att pestorullar är bra ur GI synpunkt. Ölen blir bättre ur GI synpunkt om man äter pestorullar till. Väljer man något annat helt kolhydratbaserat så finns det säkert också argument för att äta det. Det finns en diet för varje tillfälle! Det gäller bara att vara tillräckligt flexibel och inte titta så mycket i speglar. Om någon påstår att man gör något fel i sin diet så kan man bara säga "Ja ja, tjöta tjöta" eller också "bara för att jag använde den dieten för en kvart sedan så betyder det inte att det är något jag följer nu". Peston som används i pestorullarna har du recept på här. Rekommenderas särskilt nu då man i alla fall på vår Hemköpsbutik har tokbilliga oknäckta valnötter.

Pestorullar

Pesto

Smördeg

Börja med att sätta på ugnen på 200 grader.

Ta sedan peston och stryk i ett tunt lager över fyra smördegsark som man sedan rullar ihop var för sig till fyra små rulltårtor. Sedan lägger man rulltårtorna i frysen i cirka 10 minuter så att de blir hårda och skärbara (inte för länge då utvecklas de inte tillräckligt i ugnen). Ja sen tar man ut rulltårtorna ur frysen skär dem i 2 centimeter stora bitar och lägger dem på ett bakplåtspappersklädd plåt, med ett avstånd som gör att rullarna kan fördubblas i storlek. Ha dem i ugnen i 11-14 minuter tills de blivit stora och fått lite färg. Det blir som små bullar. Fantastiskt gott tilltugg till öl!

Ta hand om rädslor?

Ja nu pratar danskarna om att de var tvungna att möta Danske Folkepartik för att de inte skall växa sig ännu starkare. Men i Sverige tror jag inte det finns några politiker mer än Sverigedemokraterna själva som är intresserade av att vi får ett så främlingsfientligt land som Danmark nu blivit. Ett problem med hur vi skall hantera främlingsfientlighet är att vi inte vet hur vi skall göra. Det finns inga recept. Får de uppmärksamhet är det fel menar man. Får de inte uppmärksamhet menar man också är det också fel.

Att problemet uppstått beror så klart delvis på en misslyckad integrationspolitik. Men ibland undrar jag ifall den misslyckade integrationspolitiken inte också beror på en illa dold främlingsfientlighet hos de styrande politiker.Eller kanske mer att man inte gått till botten med sina värderingar. Idén om allas lika värde ligger kanske bara på ett ytligt plan. Att vi i dagen samhälle fortfarande ser stora skillnader på kommunala skolor i s.k. bättre områden än i invandrartäta områden. Att detta med större barngrupper på dagis kommit i samband med att vi fått större andel utlandsfödda. Plötsligt är det inte lika noga längre med de barn som växer upp i vårt samhälle. Jag har också exempel från förorter i Göteborg där dit det är svårt att få utbildade förskolelärare, eftersom det är så tufft att jobba. Att man inte aktivt jobbar mer att få ordning på dessa förskolor, med mindre barngrupper och bättre arbetsförhållanden för personalen är väl ett tecken om något att det inte riktigt är så viktigt där som i andra områden. Det handlar inte bara om barnens språk utan också om de sociala problem som ofta uppstår då folk inte släpps in på arbetsmarknaden.

Att det är så här beror väl delvis på att man inte riktigt vet hur man skall göra, det är ett nytt samhällsfenomen. Men också på att det är föräldrar som inte kräver samma saker som vi i andra områden kräver av våra barns skolor och förskolor. Det är föräldrar som lärt sig vara tacksamma och hitta sin plats. Ingen är heller intresserade av att lära dessa människor att kräva vad de har rätt till. De har ju kommit hit och kostar pengar ungefär. Man tänker inte längre än näsan räcker och fattar inte vilken tillgång dessa människor skulle kunna bli i den globala världsekonomin om man såg till att ge dem rätt utbildningsmöjligheter. Trots detta så lyckas många redan i dag (vilket man pratar allt för sällan om!), medan andra inte ser någon annan utväg än kriminalitet eftersom samhället mer eller mindre aktivt pekat med handen åt det hållet för dem. Så har det varit i den här typen av samhället en längre tid och det har allt att döma mer med klass än etnicitet att göra.

Jag vet också att många lärare som jobbar är trötta och slutkörda. Att de inte får jobb någon annanstans för att det är lågstatus att jobba i dessa områden. Vilket gör att många jobbar väldigt länge. Att stanna länge på samma ställe innebär så klart en större chans att cementerar sin syn på saker och ting, vilket inte precis hjälper när man skall lösa problem i nutid.

Sen får man inte glömma att väldigt många människor som man inte riktigt tror har det har fördomar. Jag själv som är bibliotekarie arbetar kanske i den politiskt mest korrekta yrkeskåren av alla. Frågan är vad denna politiskt korrekta ton beror på ifall det är för att man fortfarande inte släppt rollen som duktig flicka eller ifall man har ett socialt engagemang. Men det är i alla folk som oftast menar sig vara för ett mångkulturellt samhälle. Men när det gäller att söka tjänster så är det alltid färre sökande till tjänster i så kallade mångkulturella områden. Men det handlar så klart också om att hitta sin egen plats i tillvarons hierarkier.

Fast egentligen skulle jag skriva; fler bibliotek! Fler gemensamma mötesplatser och diskussioner, mindre segregation och tillgång till olika slags berättelser! Men att förändra det som nu pågår gäller också att ta ett personligt ansvar, för staten kommer inte fixa det. Vi måste slåss!

fan fan fan

Ja nu blev det som det blev. Vi var många som undvek att ta debatten med de invandrarfientliga. Men vi träffades nästan aldrig och gjorde vi det så visste vi inte om det.De riktigt bra argumenten kommer aldrig riktigt fram i den officiella debatten heller. Det kan man sörja så här efteråt. Även om det för all del är väldigt lätt att vara efterklok. Jag skrev på denna blogg om förödande nationalism och att jag faktiskt tror på fri invandring. Det kändes inte okej att skriva, antar att det var en liknande känsla när folk skrev om erotik på 50-talet och jag vet egentligen inte varför det är så stort tabu i denna fråga. Men nu får vi tänka framåt istället! Ta diskussionen. Se till att Sverigedemokraterna blir en parentes i den svensk riksdagen.

Men här i Göteborg har vi också fått in ett riktigt hjärndött problem som inte ens har någon ideologi; Vägvalet. Fan ta er som röstat in dem. Ett enfrågeparti som inte tar något ansvar för något utom att sitta i sin egen bil. Jag förstår inte att man tycker att man är värd att gå och rösta när man tycker det är viktigare att få sitta i sin bil än att barnen har ordentliga skolor. Höjden av egoism. Jag bor i stan. Många av oss som bor här har besvär i luftrör och fler allergier än andra. Att dålig luft påverkar den här typen av besvär kan man läsa om här. Vi som bor i stan behövs i stan. Men det bryr ni väl er inte om. Fast det spelar egentligen ingen roll. Jag borde lugna ner mig. Det finns ändå en majoritet för vägtullar i stan. Vad trodde de egentligen att de skulle få, 51% ? De borde börja cykla istället. Skaffa lite syre till hjärnan och få i gång tankeverksamheten!

Dadaistisk valmanifest

Nu har jag skrivit en dikt i cut up teknik av allt valmaterial som jag fått hem. Det är brev från politikerna och från tidningarnas ledare som jag klippt i sär och låtit hamna i slumpvis ordning på mitt skrivbord.

Dadaistiskt valmanifest 2010

Vi tycker att något är fel

Nu handlar det om

Sjukvård

vi startar engångspartiet

Då vill jag rösta på Moderaterna

- Ja en annan viktig fråga är så klart klimathotet

en djurvänligare politik vill Sverigedemokraterna förbjuda

halalslakt och införa ett importförbud av varor som producerats

Flytta mobbaren

Jag väljer ett parti efter invandringsfrågan, men det tycks inte finnas någon som står upp för

mina åsikter

Årets svenska val kallas

ibland ett ödesval. Ironsikt

nog avgör vi också en del av

afghanernas öde på söndag

Utanförskap var alliansens innovation i valrörelsen 2006

Det går fortfarande inte att rösta bort Wallenberg

att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet

vårt bankgiro 5474-6656

partiledare, Sölvesborg

Upptäckte att jag hade läsare

I går upptäckte jag, att denna blogg som i princip uppstod som ett slags spasm, har läsare, långt fler läsare än vad jag trott. Jag lade märke till att det fanns ett verktyg i google som hade spårat mina läsare. Jag hade inte sett verktyget förut. Att det fanns läsare, mer än de fem jag kände till, gjorde mig både glad och beklämd. Glad som ett slags egoboost, men beklämd eftersom jag anser att läsare betyder ansvar. Jag har funderat över natten på hur jag skall ta ansvar för dessa läsare. Tillsist bestämde jag mig för att att det får bli som det blir. Det vore dumt av mig att deklarera vad det blir redan nu, eftersom jag önskar att jag fortsätter vara en människa i förändring, som lär mig av livet.

Jag har ont i magen

Hur skall vi göra på söndag om Sverigedemokraterna tar sig in? Vad skall vi skylla på? Vem tar ansvaret och räcker det verkligen med att säga att man tar ansvar? Men det är inte Sverigedemokraterna som är på G. Vi är också på väg i ett alltmer auktoritärt samhälle, centralisering, ledarkult med bland annat chefer och partiledare som säger jag i stället för vi. Vad är hönan och vad är ägget? Eller är det en ren tillfällighet att allt det här råkar sammanträffa samtidigt.

Det är möjligt att jag har fel, att det varit så här i alla tider. Men min vardag har jag i alla fall under de senaste åren fått upp ögonen för att folk inte vågar säga vad de tycker, att de har en konstig respekt för auktoriteter, som att man verkligen inte tror att ens röst är värd något. Detta är riktigt otäckt på ett personligt plan, en tragedi i varje människas liv som drabbas av det. Men också att de som ser detta, inte bryr sig, kanske till och med tycker det är bra att folk är oengagerade så att de kan bestämma själva. Hur kan man vara så jävla dumma att man tror att det är något bra med detta? Inte konstigt att det bildas missnöjespartier och att det finns en stor ohälsa.

Fransk äppelpaj

Det finns några saker som jag är känd för; min pesto, mina pestorullar, min biff bourguiognon och min franska äppelpaj. Det är maträtter som jag skulle kunna göra i sömnen. Nu när det är höst så vill jag bjuda på receptet på min fantastiska äppelpaj som bör avnjutas till bättre vaniljglass. Hur fransk den är är osäkert. Jag bjöd en fransman på den en gång, han tyckte det var gott men skrattade åt idén om att det skulle vara något franskt.

Man gör en helt vanlig mördeg men har i några droppar bittermandelolja. Det förändrar hela karaktären på degen, gör den lyxigare. Sen plattar man ut degen i en rund form. Därefter skär man äppelbitar tunt. Lägger dem snyggt, omlott i en spiralform från mitten och ut så att hela degen täcks. När man haft det i ugnen ett tag i 225 grader tills det är klart cirka 25 minuter, så kokar man upp några matskedar fin aprikosmarmelad som man sedan smetar över den färdiggräddade pajen. Klart! Är man förtjust i sött så kan man dricka en torr sherry till.

Länge leve poesin!

Att vara rädd för olikheter, personligheter, vilja, kan spegla sig på många olika sätt. Nu är namnen för de olika stadsdelarna i Göteborg klara, de skall heta

SDN Centrum

SDN Örgryte – Härlanda

SDN Majorna – Linné

SDN Lundby

SDN Angered

SDN Östra Göteborg

SDN Västra Hisingen

SDN Norra Hisingen

SDN Västra Göteborg

SDN Askim – Frölunda - Högsbo

Annelie Hulthén uttalar sig: "Det är kanske lite krystat på sina håll, men det är viktigt att ta hänsyn till vad remissinstanserna vill och namnen är lokalt förankrade", säger hon. (GP 9 september, del 1 sidan 11) .

Jag undrar exakt hos vilka stadsdelsnamnet Askim/Frölunda/Högsbo var förankrat. Knappast var det hos folket. Jag har inte sett några som helst försök att nå oss medborgare i detta. Själv blev jag väldigt positiv när jag såg att det låg ett förslag om att vår stadsdel skulle få heta Slottskogens SDN. Men så bra blev det alltså inte, namnet var förmodligen för vackert och skulle kanske reta de som inte bodde i närheten av någon Slottskog? Ja inte vet jag hur man resonerade. För stadsdelen där jag jobbar har vi startat en långt ifrån framgångsrik facebookgrupp där vi föreslår namnet "Gamla Kosjön".( Förklaringen av detta är Gamla från Gamlestaden Ko, från Kortedala och Berg från Bergsjön). Det ligger extremt långt ifrån de namn som vi visste stadsdelarna skulle få, men det intressanta är kanske hur förslaget behandlades av politikerna. Jag skickade in det till alla politiker i stadsdelsnämnderna. Ingen svarade på hur jag skulle gå vidare med detta förslag. Bara en politiker, en vänsterpartist, gav något svar över huvud taget, han sa att han inte trodde på namnet. De andra svarade inte på mitt mejl. Borde man inte bli glad och tacksam för engagemanget?

Men nu skall vi inte haka upp oss på det. Vad jag vill ha fram egentligen är bristen på poesi i den nuvarande ordningen. Eller bristen på att förstå sig på poesi. Som har med likriktningen i hela stan att göra. Att det skall se likadant överallt. Som om man kan driva en stad enligt löpande band principen. Att man inte tror att det lokalt förankrade namnet, det personliga har någon betydelse, eller snarare som man är rädd för att det personliga lokalt förankrade skall få betydelse. Då blir centrum bara centrum och där har vi kanske en delförklaring till segregationen, att räknas eller inte. Att finnas i mitten av sin vardag, med levande torg eller att finnas i Östra Göteborg, mitt emellan Östra Sjukhuset och Östra kyrkogården.

Jag har ett annat exempel. Det är Kulturhuset Underjorden som ligger i stadsdelen Gamlestaden där jag arbetar. Detta hus har funnits i många år nu och där finns bland annat politiskt engagerade ungdomar, som man ofta pratar om som en bristvara i svenska samhället. Men det är klart, de är ju inte med i MUF, SSU, eller LUF. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att man just nu, i samband med all annan likriktning i stadsdelsreformer och att personalavdelningarna döps till HR (humanresource) väljer att få upp ögonen för att Underjorden hyr ut sina lokaler. Detta har man gjort helt öppet i åratal. Så nu kanske man inte har råd att vara kvar.Återigen är det en brist på förståelse för poesi. Vad saker betyder. Gamlestaden är också porten mot Sverigedemokraterna. I går pratade jag med en av våra aktiva socialdemokrater och han poängterade just detta att i Gamlestaden finns det många Sverigedemokrater. I Rannebergen finns ännu fler. Jag tror inte att man förstår det symboliska värdet av att låta Kulturhuset underjorden få finnas kvar i Gamlestaden, att de håller ställningarna mot det främlingsfientliga bara genom att få finnas till. Att det finns en speciell och viktig kraft i deras brötighet och bristen på kostymer. Men förstår man sig inte på poesi så förstår man sig inte på den här typen av nyanser. Därför pressar man in barn i förskolegrupperna och får stadsarkitekter att säga upp sig. Man vet bäst själv och det är klart att sikten är ju mycket klarare utan de små nyanserna, men kanske inte lika vacker.

Ströms slott AB

Det finns ett företag som heter Ströms slott AB. De sysslar med fastigheter och barnomsorg. Företagets barnomsorg som har gjort miljonvinst har kritiserats för att man menar att de bidrar till segregationen. Enligt ryktet anställer de många nysvenskar som passar sina egna och andras barn i det egna hemmet. En länk om detta finns här. Men på GPs ledarsida tycker man det bara är bra. Om hur man skall göra för att få anställning som dagbarnvårdare så står det så här på företagets hemsida: "För att kunna bli anställd behöver man ha utbildning inom barnomsorgen, alternativt erfarenhet av att vara tillsammans med barn"' Om man vill bli anställd så skall man känna till reglerna, som innebär då just ovanstående och lite mer. Det hade väl åtminstone varit passande om några rader om att kunna något förskolans läroplan. Say no more. Känns lite uland.

Det som är så himlans bra med deras barnomsorg är att det är gratis, man betalar inget som familj. Alltså är det klart ett alternativ som attraherar de som har svårt att få månaderna att gå ihop. Vi kanske inte har svårt att få ihop det men lite mer ostron och champagne hade inte varit fel. Enligt Ströms Slott Ab kan man få lov att ha barnomsorg för sina barn upp till tolv år om man dessutom har hand om minst lika många av andras barn. Jag funderar på ifall jag inte kunde få pengar för min tioåring som ändå är hemma på eftermiddagarna. Något grannbarn kunde också få vara här. Sedan kunde vi använda pengarna till gemensam lyx.

Jag jobbar i och för sig på eftermiddagarna. Men man skulle väl kunna låna en Roboten Kermit från sjukhuset. Tanken är inte att roboten skulle ersätta någon människa, mer att den skulle vara ett stöd. Den kunde ropa när det var dags för att äta mellanmål, leda dem rätt i affären så de går till mjölkdisken och inte till godisdisken. Så vidare så vidare.

Läsvärt

Både jag och min make bloggar.Hans kallar sin blogg för en gotisk modeblogg, men skriver även om litteratur och politik. Precis ett så där intressant blogginlägg har ni här.

datafixerade skolan

Förra veckan fick jag hjälpa en elev från en friskola på ett annorlunda vis. Hennes skola var stängd i två dagar och under den tiden skulle hon göra några uppgifter hemma. En läxa som enligt mig var ganska svåra att greppa för vilken tolvåring som helst. Hon exempelvis svara på vad en ideologi var. Hur politiken mellan de både blocken skiljde sig (detta kan ju inte ens vissa politiska reportrar svara på). Eftersom jag antog att hennes föräldrar var nyanlända till de svenska samhället och inte hade grepp om allt detta så bestämde jag mig för att försöka hjälpa till. Saken var den att det var en skola som inte använde läroböcker överhuvudtaget, de använde de sig bara av databaser. Tjejen hade ingen dator hemma, så hon var hänvisade till biblioteket. De länkar som var rekommenderade var sannerligen inte anpassade för en tolvåring. Jag tycker det här är urkasst. Nog tjänar skolan pengar på att inte ha några läroböcker. Men barnperspektivet var är det? Man brukar säga att en sextonåring som har läst mycket böcker har ett ordförråd som gör att de knappt kan läsa exempelvis ledarsidan i DN. Hur kan man då anmoda att alla tolvåringar, vem som helst, skall kunna förstå sig på exempelvis riksdagen.se?

Eleverna som går i högstadiet i den kommunala skolan nästgårds till mitt jobb fick varsin MacBook förra veckan. Allt för att locka till sig elever. Det var ju inte direkt den billigaste datormodellen man valde. Andelen pojkar från den skolan som var behöriga för nationella program efter nian förra våren var 73%, medlet för Göteborg totalt var 84%. Jag är inte emot datorer. Men varför satsar man inte på mer mänskliga faktorn istället? Så att fler får behörighet? Om man inte tror på att människors betydelse och jobbar i skolan eller med skolans ekonomi då tycker jag att man skulle byta jobb.

Sen är det så lustigt det där med kostnader. I vissa fall så är mycket lite och andra fall så kan lite vara hur mycket som helst. Självklart handlar det om status.