Ta hand om rädslor?

Ja nu pratar danskarna om att de var tvungna att möta Danske Folkepartik för att de inte skall växa sig ännu starkare. Men i Sverige tror jag inte det finns några politiker mer än Sverigedemokraterna själva som är intresserade av att vi får ett så främlingsfientligt land som Danmark nu blivit. Ett problem med hur vi skall hantera främlingsfientlighet är att vi inte vet hur vi skall göra. Det finns inga recept. Får de uppmärksamhet är det fel menar man. Får de inte uppmärksamhet menar man också är det också fel.

Att problemet uppstått beror så klart delvis på en misslyckad integrationspolitik. Men ibland undrar jag ifall den misslyckade integrationspolitiken inte också beror på en illa dold främlingsfientlighet hos de styrande politiker.Eller kanske mer att man inte gått till botten med sina värderingar. Idén om allas lika värde ligger kanske bara på ett ytligt plan. Att vi i dagen samhälle fortfarande ser stora skillnader på kommunala skolor i s.k. bättre områden än i invandrartäta områden. Att detta med större barngrupper på dagis kommit i samband med att vi fått större andel utlandsfödda. Plötsligt är det inte lika noga längre med de barn som växer upp i vårt samhälle. Jag har också exempel från förorter i Göteborg där dit det är svårt att få utbildade förskolelärare, eftersom det är så tufft att jobba. Att man inte aktivt jobbar mer att få ordning på dessa förskolor, med mindre barngrupper och bättre arbetsförhållanden för personalen är väl ett tecken om något att det inte riktigt är så viktigt där som i andra områden. Det handlar inte bara om barnens språk utan också om de sociala problem som ofta uppstår då folk inte släpps in på arbetsmarknaden.

Att det är så här beror väl delvis på att man inte riktigt vet hur man skall göra, det är ett nytt samhällsfenomen. Men också på att det är föräldrar som inte kräver samma saker som vi i andra områden kräver av våra barns skolor och förskolor. Det är föräldrar som lärt sig vara tacksamma och hitta sin plats. Ingen är heller intresserade av att lära dessa människor att kräva vad de har rätt till. De har ju kommit hit och kostar pengar ungefär. Man tänker inte längre än näsan räcker och fattar inte vilken tillgång dessa människor skulle kunna bli i den globala världsekonomin om man såg till att ge dem rätt utbildningsmöjligheter. Trots detta så lyckas många redan i dag (vilket man pratar allt för sällan om!), medan andra inte ser någon annan utväg än kriminalitet eftersom samhället mer eller mindre aktivt pekat med handen åt det hållet för dem. Så har det varit i den här typen av samhället en längre tid och det har allt att döma mer med klass än etnicitet att göra.

Jag vet också att många lärare som jobbar är trötta och slutkörda. Att de inte får jobb någon annanstans för att det är lågstatus att jobba i dessa områden. Vilket gör att många jobbar väldigt länge. Att stanna länge på samma ställe innebär så klart en större chans att cementerar sin syn på saker och ting, vilket inte precis hjälper när man skall lösa problem i nutid.

Sen får man inte glömma att väldigt många människor som man inte riktigt tror har det har fördomar. Jag själv som är bibliotekarie arbetar kanske i den politiskt mest korrekta yrkeskåren av alla. Frågan är vad denna politiskt korrekta ton beror på ifall det är för att man fortfarande inte släppt rollen som duktig flicka eller ifall man har ett socialt engagemang. Men det är i alla folk som oftast menar sig vara för ett mångkulturellt samhälle. Men när det gäller att söka tjänster så är det alltid färre sökande till tjänster i så kallade mångkulturella områden. Men det handlar så klart också om att hitta sin egen plats i tillvarons hierarkier.

Fast egentligen skulle jag skriva; fler bibliotek! Fler gemensamma mötesplatser och diskussioner, mindre segregation och tillgång till olika slags berättelser! Men att förändra det som nu pågår gäller också att ta ett personligt ansvar, för staten kommer inte fixa det. Vi måste slåss!