På dagens debattsida i Dn skriver forskare från olika områden om att det är ett problem att enskilda länder försöker få till befolkningsökningar när vi står inför en global befolkningsökning som är svår att klara av. Jag har länge funderat över varför man i Sverige ibland pratat om att vi behöver högre födelsetal jämsides med en debatt om en planet som håller på att överbefolkas. Sverige är ju ett extremt glesbefolkat land, så det är klart att här finns plats för många fler, vilket naturligtvis skulle skapa fler jobb. Men folk finns redan på andra ställen på planeten så med en friare invandring så skulle kanske problemet lösa sig själv.
Det är väldigt märkligt att debatten om invandringen nästan alltid handlar om invandringen som något tärande, om att som man brukar säga våga se problemen. Jag förstår inte riktigt vem det är som inte vågar se problemen. Jag har aldrig hört någon debatt där man inte pratat om problemen, men sällan hört att det pratas om möjligheterna med invandringen.
Men herregud, folkvandringar är något klassikt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas. Precis som alla slags förändringar så kommer det att skapa problem men också möjligheter. Men på lång sikt är det bättre att ha folkvandring än att vara utan, det säger de flesta av historiens exempel.
Ett problem är så klart att vi lever i ett klasssamhälle, där folk i lika hög grad som de älskar att ha en monark, icke folkvald utan född fin så att säga, också älskar att ha någon under sig, någon som har det lite sämre, som man kan känna sig bättre än, avgränsa sig emot. Den subtila glädjen i att ha någon att se ner på finns överallt i samhället. Det är en av klassamhällets grundstenar, men ser olika ut på olika ställen och blir så klart brutalt tydlig bland grupper som inte släpps in i samhället, som måste kämpa för att skapa sig en grupptillhörighet.
När Sverigedemokraterna pratar om svenska traditioner och värderingar så undrar jag en hel del. Traditioner som inte förändras i tiden är konserverade traditioner. Som någon sa på en föreläsning jag var på nyligen; om vi inte utvecklas vad gör vi då? Vad är tanken? Eller vad kommer det för bra med en sådan tanke? Finns det något enda positivt exempel?
Men det behöver väl inte vara någon form av extremnationalism för det?
SvaraRaderaDe enda som kommer att minnas svensk kultur, literatur och konst i framtiden är våra egna barn. Hitvandrade kommer att minnas sina egan familjers kultur.
Visst finns det en tjusning i att kulturarv förs vidare. Det gäller även den nordeuropeiska kulturen och värderingar.
ja men en levande kultur är ständigt i förändring. Att känna till det gamla ligger inte i kontrast till att utveckling, snarare tvärtom.
SvaraRaderaAll förändring är inte utveckling. Om man har en grund som gör att man ser varför vissa saker fungerat och andra inte så förlorar man mycket.
SvaraRaderaSmartis, fråga dina föräldrar eller farföräldrar och se hur stor del av din kultur som de ser som sin kultur och du upptäcker (inte säkert men med väldigt stor sannolikhet) att stora delar har förändrats. Så om det kommer invandrare och tar över vår kultur över en period på 100 år så kan vi inte säga att den förändringen inte hade skett ändå. Kanske på annat sätt men om det blivit bättre eller sämre är helt omöjligt att säga då även invandrarnas kultur blir påverkad av vår.
SvaraRaderaDet är en intressant tid vi lever i. Jag vågar påstå att det aldrig någonsin tidigare har funnits ett folk som inför anblicken av att sitt eget folk är på väg att bytas ut mot andra folk bara ser på liknöjt, mumlande något om utveckling och att förändring är naturligt.
SvaraRaderaHelva västvärldens befolkning verkar helt ha förlorat viljan till fortsatt existens. En underhållande sak i skådespelet är att man samtidigt lyckas intala sig själv att det är fint och humant att försvinna och på så sätt bereda väg för andra.
Våra förfäder, och vilket annat folk som helst, skulle med rätta brinna av vrede inför tanken att deras folk, traditioner och samhälle var på väg att försvinna. Maken till tamhet och timiditet är svår att föreställa sig.
Jag håller med om att det är helt naturligt att evolutionen går vidare och sådana människor är dömda att försvinna.
När jag ändå har börjat: jag ser att det är mycket feminism och vänster här. Mina fördomar säger mig att det är lönlöst att försöka ha en dialog med sådana. Jag har antagligen redan blivit stämplad som "demon" och en bomb är på väg i min riktning. Nej? Överraska mig gärna och visa att jag har fel.
SvaraRaderaJag är alltså ärligt intresserad av hur du tänker. När muslimernas inflytande i Sverige ökar både på grund av invandringen och på grund av deras höga nativitet, hur tror du då att det går för din feministiska och socialistiska strävan? Islam är ju starkt patriarkalisk och inte alls negativ mot nationalism (fast den modererar nationalismen genom att påminna om den större gemenskapen mellan alla muslimer - umma).
Tror du tex att muslimerna kommer att finna sig i att deras barn könsneutraliseras av genusvetare när deras inflytande växer?
Som sagt var: jag är intresserad av hur du tänker även om vi antagligen har mycket olika syn på saker och ting.
Nordbo; tack för dina kommentarer. Det må va hänt att du aldrig kan påverka mina åsikter, men att vi möts här på bloggen är i alla fall ett stort steg och nu skall jag förklara hur jag tänker. Angående traditioner, tänk bara på vår hedniska jul (från finskans fest) som förändrades av en tradition från mellanöstern och sedan fick vi också in in den amerikanska Kalle Anka i traditionen.
SvaraRaderaAngående ditt besvär med muslimer. Alltså alla former av överdrivet kulturkonservatism är besvärliga, så väl om de kommer från muslimska samhällen som från sådana som vill bevara exempelvis svenska traditioner. Det är därför jag tror på integration eller varför inte kalla det för fusion mellan kulturer. Det tror jag är bra för
världen och det som är bra för världen tror jag i längden är bra för Sverige. Sen angående muslimerna och feminismen. Det finns många sidor av detta och bland annat en stark muslimsk feministisk rörelse. Och om vad jag tror att muslimerna säger om min feministiska strävan så kan jag väl bara säga att det ger jag blanka fan i, för i det fallet bryr jag mig mer om kvinnorna. Jag tror väl egentligen inte att man kan komma till rätta med exempelvis fattigdom så länge som man förtrycker halva delen av sin befolkning på grund av kön, Angående socialismen så är jag ingen övertygad socialist, men jag kan se att det ändå gjort mycket bra för vårt samhälle. Men detta är komplext, man skulle kunna skriva en bok om varje ämne.
Skönt att du inte verkar vilja bomba mig. :-)
SvaraRaderaJag har träffat många muslimer och tycker de i allmänhet är hövliga och rättskaffens människor. Jag har också en positiv syn på deras religion, i varje fall i den form där sufismen har en respekterad ställning. Whabismen är en annan sak. Men om jag har förstått saken rätt så ser traditionella muslimer wahabismen som en irrlära (enl. S.H. Nasr)
Det finns antagligen många olika feministiska rörelser inom islam. Men de jag känner till utgår från Islam. Jag har svårt att se att de skulle kunna kalla sig både "muslimer" och samtidigt ascceptera föreställningen att "könet är en social konstruktion". Enligt den muslimska traditionen, så som jag har fått den förklarad för mig, så är det essentiellt manliga och det essentiellt kvinnliga en del av den gudomliga skapelsen. Så i den mån de verkligen är muslimer så måste de vara någon form av "särartsfeminister".
Men jag anser att vi tar emot på tok för många människor från mellanöstern. Jag hoppas din optimism med det mångkulturella samhället visar sig överensstämma med verkligheten framöver, och min pessimism visar sig vara felaktig, men jag tror vi kommer att se många konflikter och problem framöver på grund att vi tar in fler människor än vi hinner integrera. Vi har ju redan sätt det i förorterna med brinnande bilar och stenar kastade mot brandmän mm.
En sak till:
SvaraRaderaJag må ha en positiv syn på islam, och ett aktivt intresse av sufismen, men jag vill faktiskt inte ge bort europa och Sverige till muslimerna, även om de oftast är bra människor.
Sekulariseringen tar förhoppningsvis hand om religiösa knäppskallar -kristna som muslimer- så småningom, men med otur så gör nyfattigdom en injektion av tröstande religionsopium.
SvaraRaderaJag ser inga starka invandrade traditioner eller kulturyttringar få fäste i vardagslivet. Bara halloween och valentines day.
Invandrarungdomarna liksom svenska ungdomar anammar i första hand en likriktad amerikansk kultur och samhällsanda - inte sin egen.
Kvar blir ett klassamhälle med stegrande segreation i en polkagrisfärgad smet av lösryckta uttryck och konsumtion.
Jag tänker på detta med kravaller i förorten, liknande uttryck har nog dessvärre alltid funnits bland fattiga i det urbana Sverige, vilket man kan läsa om i exempelvis Våra drömmars stad serien, men det är klart att det blir värre när utanförskapet är större. Men integrationen handlar inte bara om att de nyanlanlända inte integreras i vårt nya samhälle även att i som bott här länge håller dem kort. Det handlar om samhällsplanering, skolval m.m. Här tror jag ändå att föreningslivet och kulturlivet har en del gott att komma med.
SvaraRaderaJag glömmer aldrig en skrift där man intervjuade ungdomar i Hjällbo och där en av dem sa han så gärna vill ha en svensk kompis.