Dag 1

Dag 1 för mitt kulturella reningsbad gick bra. Eller Facebook, vad är det?? Att ha kontakt med sina vänner känns inte som något dåligt, men kanske att lägga till en applikation som berättar att mitt indiannamn är Luriga Örnen?
På morgonen gick jag till den kommunala badinrättningen. Jag är inte helt frisk så jag struntade i att simma och ägnade mig istället helt åt bubbelbad och bastu. Jag satt i bubbelbadet tillsammans med två persiska kvinnor, kände mig romersk och tyckte att detta med kommunala badinrättningar är en fantastisk idé.

På lunchen läste jag Vi läser i stället för Amelia. Fick i mig en intervju med den underbara Kristina Lugn. På kvällen när det
var dags för att sätta på teven kom min son och frågade ifall jag ville spela UNO, så det gjorde vi. Fick förmodligen frågan för att jag såg lös och ledig ut. Eftersom jag vill vara kulturellt medveten och undvika fånigt brackiga ord som "kvalitetstid med mina barn" så säger jag att det var en trevlig familjekväll.

Problemet är fredagen. Chipsdagen. Jag är inte mycket för kompensation. Att äta morötter eller popcorn i stället funkar inte för mig. Allt som är istället för är sämre, konstlat, fel helt enkelt. Om jag sitter och äter popcorn så kommer jag hela tiden tänka att det här äter jag istället för chips. Istället för är ungefär som "jag skall inte tänk" det leder mig ofrånkomligt till att känna mig som en människa på undantaget, utanför bortom det jag egentligen vill.
Varför kan jag inte äta chips? För att det finns palmolja i nästan allt chips och glutamat i chips. Det kliar faktiskt på huden när jag ätit chipset, så det känns inte helt sunt. I affären har jag sett att det finns ett dyrare chips för 50 kronor påsen, jag skall undersöka vad det är för något. Om det är ett alternativ fritt från palmolja och glutamat. Men att välja alla dyrare alternativ är så klart bra för hälsan, men har jag råd? Om jag slutar idiotkonsumera så borde det ge mig mer pengar för vettig konsumtion.

Har läst om Umami, som kallas vara vår femte grundsmak, som skall vara smaken för protein.En smak som industrin försöker efterlikna på kemisk väg genom glutamat och som gör att vi vill ha mer. Ett försök att bli av med chipsbehovet är kanske att äta mer som smakar unami, som mustiga köttgrytor exempelvis. Men det äter jag redan och det hjälper inte mot min chipslängtan.

Mitt chipsbehov på fredagkvällarna handlar nog snarare om ett sätt att koppla av, att slippa vara så himlans medveten. Att kunna känna att jag äter det här för att jag efter en vecka av hårt arbete kan känna att jag är en fri människa som inte är fast i tänk på att ha viktkontroll eller konsumentkontroll, nu släpper vi loss helt enkelt. I stället för knark. Men ganska futtigt. Kanske kan jag komma över chipsbehovet genom lite medvetenhet? Men det är just medvetenhet jag är trött på. Jag vill ibland slippa vara medveten. Kanske räcker det bara att äta lite för mycket? Lite lagom fredagsfrossa? Det finns något besvärligt med för stor hälsomedvetenhet. Det är som att låtsas att man inte vore dödlig. Jag har inget emot att ta hand om mig själv, men det har en gräns. Bakom vår kulturs strävan efter måttfullhet, takt, renhet så finns också något neurotiskt, skamkänslor som för mänskligheten mot något mindre autentiskt, som exempelvis skönhetsoperationer är ett tecken på. Det handlar mycket om att inte anse sig vara fin nog. Dessa problem syns i vårt samhälle som genomsyras av allt mer borgerliga ideal där många går i väggen på grund av sin strävan för att vara tillräckligt smakfulla. Detta måste man kämpa aktivt emot! Genom att våga synas och ifrågasätta, genom att ställa oss på tvärs! En fråga som "varför det?" kan man komma ganska långt med.

På fredag skall jag nog panera lite chevré och dela en flaska Sancerre med min man, klockan nio en stund efter middagen, så att det ändå blir den där känslan av att ha ätit för mycket. För att kompensera kostnaderna så får jag väl äta linser några dagar. Det är också gott!