Att bo i stan med barn känns i bland ifrågasatt. Men i den frågan kan jag verkligen ge svar på tal. Vi bor här för att vi tycker att det är en överlägsen lösning, för oss. Fast jag är också rädd för den konformitet som villasamhällen ger utryck för när man kör förbi dem på motorvägen och ser husen stå bredvid varandra som en politisk manifestation på något jag vet inte vad. Jag har alltid känt mig skrämd över normer som tas för självklar utan att ifrågasättas, så som jag inbillar mig att det är i villsamhällen. Men det är en åsikt som bara grundar sig på fördomar men också en känsla av att jag hör inte hemma där. I detta finns också ett slags vek sorg, över att aldrig kunna känna mig helt normal, men jag är ändå ganska glad över mitt utanförskap.
Mitt utanförskap är inget annat än ett lyxutanförskap som i dag är helt utan lidande, som när jag väl gett upp alla försök att bli normal aktivt odlat. Denna odling har jag säkert ägnat mig åt för att jag kommer kommer från landet, det riktiga landet, en bit bort från villasamhället. Jag föddes som nummer sju i en familj som funnits i tjugo år när jag kom. Det var starka traditioner, självklarheter, normer, men det var egna normer, även om det var mycket traditionellt. Trots att vi bodde utanför så var det ett hem som genomströmmades av människor . Så det var aldrig The fools on the hil utan ett rikt socialt sammanhang vilket också är ett mönster som jag också fått med mig hemifrån. Så trots att jag ser mig som en ganska självständig kritisk människa så är jag alltså enormt formad av min uppväxt. Så var finns självständigheten kan man fråga sig, de egna valen?? Det som jag kallar för utanförskap och kritiskt tänkande var i själva verket förutbestämt och inte alls ett eget val. Vem är jag?? To be or not to be.
Men nu skulle jag egentligen bara skriva att jag inte flyttade till Göteborg för att bo i en villaförort några mil bort och samtidigt låtsas att jag bor på landet. Sen skulle jag skriva att i går kunde jag klockan halv nio promenera några kvarter bort för att gå till den bästa biografen; Folkets bio och se en fantastisk film Det vita bandet En film som faktiskt handlar om ett litet samhälle med fasta normer och förfärliga patriarker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar