lördag 8 september 2012

Skolan uppfostrar till bristande tro på demokrati

Mitt yngsta barn har fått börja i en friskola. Där har de en väldigt fin konstgräsfotbollsplan. Planen kom till efter ett önskemål från elevrådet. Skolan tog kontakt med den närliggande bostadsrättsföreningen som gav okej och så gjorde man fotbollsplanen, som i dag används mycket även för fotbollsträning på kvällarna. 

När jag berättade detta för mitt äldre barn som går kvar i den kommunala så utspelade sig följande dialog:

 "Jasså händer det saker på den skolan, hos oss händer inget, vi har pratat om försökt få gungor sedan ettan, i klassrådet. Men det blir inget"

"Ja men det här var nog genom elevrådet, du skall kanske försöka gå med i elevrådet"

"Det finns inget, det var längesedan. Du vet, vi byter rektor ungefär två gånger om året, så de hinner aldrig ta till sig sånt där. Det blir inget"

Det fanns inget att säga om det. Hens analys var glasklar. Jag minns också att hen tog upp det där med gungorna på ett utvecklingssamtal. Jobbigt att tolvåringar redan förlorat tron på att någon vill lyssna på dem. Att uppfostra våra barn till demokratiska medborgare är kanske det viktigaste av allt, när man misslyckas som i vårt exempel så är det kanske inte så märkligt att var femte ung kan tänka sig  diktatur


En annan sak. I arbetet med ungdomar så är det i dag väldigt populärt att de skall vara med och bestämma, det blir nästan som ett krav. Att bestämma är inget som man lär sig i ett nafs och för de flesta unga,  förutom ett slags politiska broiler är nog den här typen av medbestämmande arrangemang för krävande. På sätt och vis är det arrangemang som vänder sig till en driven elit. För många är det i den åldern krävande att ringa ett telefonsamtal till en myndighet. 

Men det handlar kanske mest av allt att lära folk med makt att lära sig lyssna på människor i olika åldrar och ställningar. Det är svårt. Kanske det svåraste. Skillnaden blir om man lär sig lyssna på de som inget säger. Så fungerar inte samhället i dag. En genomgående kritik mot dåligt fungerande arbetsledare är att man menar att de inte lyssnar på vad medarbetarna säger, ens om de säger något. Och då är det ändå väldigt få som säger något, de flesta har lärt sig att ingen lyssnar på dem. 

Att var femte ung kan tänka sig diktatur handlar inte bara om en misslyckad skola, det säger också något om klimatet ute på arbetsplatserna som styrs av honnörsord som förankra och leda, men aldrig lyssna. 

Som stöd för att uppfostra sina egna barn mer demokratiskt rekommenderar jag Jesper Juhls bok Den kompetenta familjen



3 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig Karin att unga måste se sina förslag förverkligas för att få känslan att de kan påverka på riktigt. Jag tycker också att det är viktigt att lära ut handlingsstrategier för hur man själv kan förändra det så som man vill. Gungor och fotbollsplan ligger mycket i händerna på de som beslutar om just detta, men det finns andra saker där man själv kan skapa och starta det man tycker fattas. Tron på den egna förmågan behöver stärkas. Funderar vad detta beror på, och kommer tillbaka till det du skriver att det är andra som har makt över ens intressen och att de inte lyssnar. Ingen bra erfarenhet att ha.
    Läste också artikeln om att unga kan tänka sig att få pengar för att rösta för en diktatur. Nu känns detta lite konstigt eftersom i en diktatur har man oftast inte ens en röst att sälja. Jag vill inte underskatta någon, men om man skulle säga till de tillfrågade att i en diktatur kan du åka in i fängelse för att du lyssnar på musik som diktatorn ser som oppositionell, att internet begränsas eller stängs av liksom att mobilnätet avlyssnas. I en diktatur har du inga rättigheter. Skulle de fortfarande svara likadant? Undrar om de som har deltagit i undersökningen tänker sig att det redan är nån annan som bestämmer allt och att ingen lyssnar på dem? Detta kan i så fall vara ett direkt resultat av att inte känna att man kan påverka. Eller tänker de att det är de själva som är diktatorn som bestämmer allt?

    SvaraRadera
  2. Det skulle vara intressant att veta.

    SvaraRadera
  3. jag tänker också allt jag ser på biblioteket. När föräldrar lurar barnen säger att de skall välja exempelvis egna bilderböcker, men när det väl kommer till kritan så skall föräldrarna vara där och bestämma ändå, lura sig in. Tjatar på barnen tills de gör det valet föräldrarna vill och därmed också förstör en hel del lässlust. Eller alla föräldrar som skall styra upp allt i onödan och inte lär barnen lita på sina egna förmågor. Här har du grunden till dåligt självförtroende

    SvaraRadera