Pelle Forsheds serie handlar om dilemmat med hemvårdens dilemma. Hur de politiska formuleringar om valfrihet inte har så mycket med verkligheten att göra.
Mats Jonsson har en träffsäker serie som heter "Tokklok scener från ett föräldrakooperativ". Vi har haft våra barn på föräldrakooperativ i sju av våra nio förskoleår, så visst känner jag igen en del, även om de föräldrakooperativ inte alls hade ett överslag av hippa söderfolk i hippa branscher eftersom vi inte befann oss på Söder utan i Göteborg. Men som lönearbetare var man emellanåt exklusiv även på våra kooperativ. Det var inte alltid öppettider som passade oss, eftersom det inte fanns en majoritet med samma behov. Att jobba 8 timmar funkade inte. Man fick jobba mindre för att hinna, eller mer för att kompensera det man inte jobbade när man hade bråttom till förskolan. I vissa perioder kändes det som min familj var en kvarleva från Konsums blåvita- serie. Fast det var okej för jag har alltid gillat att känna mig speciell.
Möjligtvis har det med det allmänna kulturklimatet att göra, men tillsist så blev det en majoritet av anställda i Regionen, landstinget, Sahlgrenska sjukhuset. Det kändes mer hemtamt. Sjukhusfolk vet allt, om det politiska klimatet, klasskillnader, sjukdomar. De har varit på fältet. De är socialt belevade och förstår värdet av att hålla tider. Perfekta människor helt enkelt ( och i att vara perfekt människa ingår självklart ett intresse för läsning av skönlitteratur, så de är så klart ofta läsare; -) )
Tillbaka till Galago. Där fanns också Liv Strömqvists serie Arbetslinjen som tar upp bland annat likheterna mellan neanderthalare och moderater, Karolina Bångs buskisartade "BDSM-tips och trix", ett fantastiskt förord och mycket mycket annat. Läs!
"I vissa perioder kändes det som min familj var en kvarleva från Konsums blåvita- serie. Fast det var okej för jag har alltid gillat att känna mig speciell."
SvaraRaderaHa ha, just det.