att du stiger in i en knökfull hiss. Där är så trångt att du inte kan vända dig om utan att stöta emot (och reta upp) din granne. Hissen är så överfull att du ofta lyfts upp från golvet. Det är i och för sig en smärre välsignelse eftersom det sluttande golvet är av ståltråd som skär in i fötterna på dig.
Efter en tid mister alla i hissen förmågan att verka för gruppens bästa. Vissa blir våldsamma, andra galna. Några blir i brist på mat och hopp kannibalistiska.
Det ges inget andrum, ingen frist. Det kommer aldrig någon hissreparatör. Hissdörren öppnas bara en gång, mot slutet av ditt liv, när det är dags att färdas till den enda plats som är ännu värre (SE SLAKT OCH STYCKNING).
Om burhöns ur Jonathan Safran Foers Äta djur (sid. 53).
Jag kommer säkerligen att återkomma till denna bok, sällan har jag läst en sådan viktig bok. Nu ska jag återgå till läsningen, var bara tvungen att delge mig av innehållet lite... God middag
Men usch vilken hemsk tanke och text.
SvaraRaderaja det är väl det som är tanken ;-)
SvaraRaderaHär kommer ett sent svar: javisst är det hemskt, vad värre är: verkligheten ser ut så för miljarder fåglar i djurindustrin. 99 procent av alla djur som dödas i djurindustrin är dessutom fåglar! Ja det blir många kycklingar per person.. (jag är medveten om att det blir lite mycket propaganda här men jag är så influerad av boken just nu så det får ni stå ut med, och förhoppningsvis ta till er, eller iaf läsa boken) :)
SvaraRadera