Att transportera sig

Nu åker jag tåg. Det är ingen märkvärdigt med det egentligen. Om det nu inte hade varit så att jag i flera år hade en sån hemsk panikångest så att jag var övertygad om att jag skulle dö eller bli galen varje gång jag åkte tåg. Nu tror jag inte det längre. Det är skönt och väldigt befriande. Varje gång jag åker tåg känner jag mig lika nöjd med min själv som en bebis som lyckas stortera in de runda klossarna på rätt ställe i en sån där klosslåda. Väldigt stolt alltså. Så nu åker jag tåg. Som en vanlig människa. Och läser Hungerspelen. Inget märkvärdigt med det heller egentligen.