Sex och makt

Min sämsta sida har jag som mor och maka. De som älskar mig mest får också ta de fetaste smällarna från min käft. Jag är fullkomligt besinningslös när det gäller att peka ut deras dåliga sidor och det är ingenting särskilt romantiskt med det. Det är bara dåligt, men jag har förstås bra sidor också. Att jag är på det där viset beror på att jag är trygg med dem och därför vågar släppa fram det sämsta av mig. Dumt vore att påstå något annat än att det inte har med makt att göra. Sorgligt för mina barn som också är i en klar beroende ställning. Det är jag som har makten. Nu är det inte så att jag inte problematiserar detta med dem. Förklarar att detta är en dålig sida av mig, som de tyvärr måste stå ut med. Jag hoppas att de kan ha användning av det i något avseende och jag vet ju att jag också, i andra sammanhang, faktiskt också är en bra mor. Men de där hårda orden som jag delar ut till min familj är på många sätt oförlåtliga. Min akilleshäl. Det handlar om makt och jag mår lite dåligt över att jag upprepar det mönster som jag ser överallt i samhället, att man utöver förtryck över de man kan, slickar uppåt och sparkar neråt. På mitt jobb och i min vänskapskrets skulle jag aldrig göra något sånt, där försöker jag alltid vara så rätt och så trevlig. Ibland tror jag att min familj får betala för detta. Kanske handlar det om hierarkier, vad som styr en utan att man vet det. Jag tänkte i alla fall så när jag frågade en kristen person ifall han hade problem med auktoriteter.

När jag ställt frågan insåg jag ifall jag indirekt ställt frågan om han hade problem med Gud, som ju måste vara hans största auktoritet. I morse kom jag att fundera vidare på frågan när jag läste Fridah Jönssons krönika i dagens Metro om kvinnor, män och sexualitet. Att det bland feminister anses så mycket fulare att killar pratar öppet om sina begär men om tjejer gör det så anses det som något bra. Fridah Jönsson problematiserar detta och tar upp en viktig poäng i att det är himlans trist att allt är så sexualiserat, vilket jag håller med om. Men en av hennes poänger håller jag inte med om. Eftersom det finns en könsmaktsordning så står det fortfarande för makt när en man öppet uttrycker sina sexuella behov, vilket ger ett helt annat eko än när en kvinna gör det. Om män och kvinnor hade samma makt i samhället så hade det varit annorlunda, men nu är det inte så och därför är det nödvändigt att kvinnor erövrar det sexuellt laddade språket och gör det till sitt, det är också en fråga om makt. 

I kväll har jag varit och sett Call girl en svensk film som löst bygger på bordellhärvan med Geijeraffären och Doris Hopp. För mig som avskyr så gott som varenda svensk långfilm som finns att se så var det här den bästa svenska film som har gjorts på mycket länge. Se den. Innan jag såg filmen var jag dock bekymrad över det oetiska inslaget med den svenska statsministern, som var så oerhört lik den svenska statsministern som var i landet vid den tiden. Men nu när jag sett filmen, det handlar ju om symbolik. Vad spelar det egentligen för roll för en fjortonårig flicka om det är statministern själv som kommer som kund, eller ifall det bara är så att statsministern hjälper till att dölja att en av ens ministrar har horat?  Om man tänker att de prostituerade oftast inte har någon makt alls och hamnat där de är just därför medan kunderna, i detta fallet landets riktiga makthavare, har möjlighet att bestämma alla spelreglerna. Ifall man skall göra någon form av spelfilm av en dokumentär händelse tycker jag det närapå är en skyldighet att ta fram symboliken, i annat fall hade man lika gärna kunnat göra någon form av dokumentär. Genom att titta på de symboliska maktstrukturerna kan man synliggöra mycket.

bla bla bla

Som bibliotekarie så ingår ju en del praktiska sysslor. Jag gillar det att hitta balansen mellan marken och tanken. Den här veckan har det inte blivit så. Jag har just mest varit inbegripen i prat och lyssnande situationer. Det är roligt, men jag får ofta en känsla av att jag håller på att tappa kontrollen när jag släpper mina vanliga rutiner. Särskilt när jag rör mig för lite. Ungefär som att jag inte vet vem jag är längre, eller som att jag förlorar kontakten med marken och riskerar att flyga iväg i något oväder. Otäckt.Samtidigt blir jag allergisk av min egen röst och känner mig äcklad av mitt behov av bekräftelse. Så tänkte jag sätta upp ett youtubeklipp här som heter blablabla, men när jag lyssnade på det så var det något helt annat än vad jag mindes. Men det var kul. Kanske handlar det också om mig själv och min syn på mig själv, eller också är det bara kul:

Anna väljer veckans soundtrack:

Den här videon är så jäkla snygg och en påminnelse om att det finns mycket vackert i gråhet. Det kan väl behövas i dessa mörka novemberdagar. Woodkid med Iron:

Kerstin väljer veckans soundtrack

I mars drabbas en alltför ung man av cancer. Den unge mannen som inte bara är en skicklig trummis i Sugarplum Fairy utan också en mycket skicklig skribent börjar då blogga om sin sjukdom. En blogg som får allt fler läsare för varje inlägg. Vänner läser, andra sjuka läser, friska läser, vårdpersonal läser.

I oktober 2011 skriver den unge mannen "Men det var en vacker dag. Och det ska alla dagar som finns kvar komma att vara. Vackra. För det verkar som att jag vann."  Och han lägger ner bloggen.

I augusti i år finns plötsligt ett nytt inlägg - cancern är tillbaka, och nu finns inte längre något hopp.

I kroppen min har nu haft mer än 1,5 miljoner besök, och alla vi som följer den slits mellan sorgen att vi ska förlora Kristian och njutningen att läsa hans fantastiska språk.

Texten till den här låten av Sugarplum Fairy är Kristians.

Vårt tredje största parti är Sverigedemokraterna

Jag skulle inte skriva här, det skadar mig på mer än ett sätt. För det första så när jag skriver om sådana här saker så riskerar man alltid personangrepp och det kan vara rätt förfärligt. För det andra tar det tid från annat där jag skriva. Men ibland, man kan bara inte hejda sig. Så jag fattar mig kort: Att Sverigedemokraterna nu är tredje största parti beror också på en centraliserad kulturelit, ett maktsystem inte bara att Bonniers utan också att det när det kommer hyllade konstyttringar, sk generationsromaner m.m, så handlar det om en liten grupp priveligerade människor i Stockholms innerstad, medan de flesta människor i vårt land skulle känna igen sig mer i en berättelse från utkanten av Örebro. Det är de människorna som Sverigedemokraterna ger en röst. Andra borde kunna göra det bättre. Sätt igång! Det är rätt brått.

Att fylla år

Jag insåg precis att jag fyller 20 år om en vecka.

Men är det inte lite jobbigt att fylla år..? Jo, det är ju fint med frukost på sängen och gratulationer, såna saker. Men jag känner också lite...press, om det nu är rätt ord. Speciellt nu inför den här födelsedagen, att fylla TJUGO!! ...Lite så känns det. Jag får frågor om hur jag ska fira min födelsedag och blir mest lite stressad. Det känns som det måste vara något speciellt. Att fylla 20 blir liksom steget in i vuxenlivet, typ. Det blir så symboliskt. Fast de flesta vet väl vid det här laget att åldern inte avgör hur vuxen man är. Men att fylla 20 är lite samma som 30, 40 och 50. Det blir en ganska stor sak och normen brukar väl vilja ställa till med fest. Men med mina vänner spridda lite överallt i landet, blir nog det lite svårt. 

Att fylla år nu är inte riktigt samma sak som när man var liten. Då förväntningarna var sky-höga och önskelistan färdig sen någon månad tillbaka. På mina kalas skulle allt gå enligt mina planer. Om inte- stor besvikelse. Efter några år insåg jag att det inte riktigt blir som man tänkt alltid och då blev födelsedagarna mycket bättre. 

Så jag får se hur det blir med den här födelsedagen. Man ska hursomhelst fira som man själv vill. Men en sak har jag bestämt, jag vill ha en prinsesstårta! 

Karin väljer veckans soundtrack

På senare år har jag börjat se Melodifestivalen igen. Det är lite som att äta chips, man fortsätter se fast man egentligen vill göra något annat. Men i år var det förstås lite annorlunda. Jag gillade Loreens bidrag. Annars är det enda jag minns den här pausfågel från 2007: