bla bla bla

Som bibliotekarie så ingår ju en del praktiska sysslor. Jag gillar det att hitta balansen mellan marken och tanken. Den här veckan har det inte blivit så. Jag har just mest varit inbegripen i prat och lyssnande situationer. Det är roligt, men jag får ofta en känsla av att jag håller på att tappa kontrollen när jag släpper mina vanliga rutiner. Särskilt när jag rör mig för lite. Ungefär som att jag inte vet vem jag är längre, eller som att jag förlorar kontakten med marken och riskerar att flyga iväg i något oväder. Otäckt.Samtidigt blir jag allergisk av min egen röst och känner mig äcklad av mitt behov av bekräftelse. Så tänkte jag sätta upp ett youtubeklipp här som heter blablabla, men när jag lyssnade på det så var det något helt annat än vad jag mindes. Men det var kul. Kanske handlar det också om mig själv och min syn på mig själv, eller också är det bara kul:

Katterna!

Hur kommer det sig att folk tror att det är vi mänskor som är skapelsens krona? Är det religionens fel? Eller bara dumhet? Jag är inte religiös men menar ändå  att de kristnas tolkar bibeln fel. Jag tycker inte det är särskilt mycket i bibeln som ger fog för att vi skulle vara guds avbild. För även om det kanske står att vi är skapelsens krona på något ställe så är det ju många fler ställen där man kan tolka det som att vi inte alls är skapelsen krona. Utan  att vi snarare är ett slags virrpannor som man måste hålla under tukt och förmaning.

I den boken står det ju både om slavar, fylleri, galenskap och redan tidigt ett familjerelaterat dråp. Så där om kronan är nog bara skrivet som ett slags tröst för att det skall kännas meningsfullt för oss att slita vidare med vårt puritanska och idoga samhällsbygge, så att katterna skall få det bättre. Lurade helt enkelt!

 För visst är det självklart att det är katterna och inte människorna som är skapelsens krona? De njuter av alla de moderniteter som vi människor har uppfunnit och producerat för dem. Men själva lever de i diskret elegans, kommer och går som de vill, men underordnar sig ingen.

Selma och segregationen

Teater Kaiserin

Jag är ju inte bara bibliotekarie, kattmor och ett fan av zombies och vampyrer, jag är även medlem i humor-/teatergruppen Teater Kaiserin. Vi är så jävla bra och roliga och kommer förmodligen ta över humoreliten. We will blow your fucking minds out! Imorgon har du chansen att lyssna på oss mellan kl 17.03 och 18 på Humorhimlen Lab i P3.

Här är ett klipp från när vi uppträdde med The Kaiserins på Möllevångsfestivalen:



Men nu är det humor och radio som gäller, så vill du skratta och glädjas, förundras och tappa andan, ja då är det bara att sätta på radion imorgon eftermiddag!

Här kan du kolla in oss lite mer..

Joggarprojeket del 3; hur blir jag en fanatiker?

Sjukdom har gjort att jag tappat en vecka i mitt joggarprojekt så därför har jag börjat läsa Born to run. Det är absolut en bra bok . Än så länge springer jag 3 kilometer så det är långt till de 15 som är slutmålet. Boken fungerar som en morot och jag har redan planer på att åka till Klippiga bergen och jogga. Eller kanske jag skall jogga dit, över Arktis. I helgen har jag tillsammans med en vän pratat om vad som krävs för att bli en fanatisk joggare. Detta kom vi fram till:

1. En helig skrift

som talar om något slags gudomligt ursprung, gärna med inslag av naturfolk eller etologi. Born to run uppfyller det kravet.

2. Låt joggningen vara viktigast

Joggningen skall vara viktigare än allt annat. Väder, bröllopsfester; ingenting får komma emellan eller före. När du planerar ett arrangemang med andra så försök alltid få in joggningen, på möhippan, julfirandet eller vad det än är. Det kanske inte alltid går, men då har du i alla fall försökt. Om du råkar vara sjuk så ska du vila, men studera i så fall ditt snor noga varje morgon för att lägga märke till när infektionen har gått ur kroppen.

3. Umgås med likasinnade

A och O för att hålla motivationen i schack. Skapa en klubb med pålitliga joggare.

4. Engagera dig politiskt för saken

Gå på nämndmöten och försök få så många mätta och utstakade löparrundor i ditt närområde som möjligt. Be att de bygger ett klubbhus till dig och dina fina vänner. Försök få till ett möte med idrottsministern och hälsovårdsministern för att presentera dina visioner. Gå med i ett etablerat parti. Du kommer få en gräddfil in för att du har din profilfråga som ännu ingen kommit på.

5. Led in alla diskussioner på rätt ämne

Inse att det är få problem som inte kan lösas av jogging. Folkhälsoproblemet, arbetslösheten (utbilda dem till joggarcoacher), fattigdom (en joggande människa är en lycklig människa och bryr sig inte om pengar), missbruk (man byter ut joggningen mot missbruket), världens konflikter (joggande människor löser sina problem under joggingrundorna, hade världens ledare förstått det så hade världen sett annorlunda ut.)

6. Knacka dörr

Fråga om du kan få prata om joggning

7. Aktioner

Löparfester eller kanske ett bord med trycksaker utanför den psykiatriska vuxenmottagningen.

Joggarprojektet del 2: kanske Wagner kan hjälpa mig?

Jag har avklarat min andra vecka och det går bra. Foten kan ibland kännas lite ostadig, men aldrig under själva joggningen. Jag springer inte särskilt långt än, men den andliga resan mot löparjaget är på gång. Har ännu inte vågat mig på Born to run av Christoper McDougall då jag är orolig över hur den skall påverka mig. Exempelvis såg jag en människa som var löparklädd på sitt jobb och sådan vill jag inte bli. Passar inte i pannband och jag har lite annat att göra än att jogga runt. Jag vill bli fanatisk, men kontrollerat fanatisk. Inte tycka att joggarkläder är det snyggaste och bästa i alla lägen eftersom man aldrig vet när man kan bli sugen på en joggingtur.

Dock har jag läst Kom i gång med löpningen från Runners world Det var lätt gjort. En typisk amerikansk hokuspokusbok med anekdotisk bevisföring som exempelvis skriver att knän inte tar skada av löpning eftersom det finns en marathonlöpare och han har aldrig haft ont i knäna. Jag får kväljningar av litteratur i överdrivet hurtig ton med godagyxskaftargument. De behandlar sina läsare som lättlurade idioter, vilket verkligen är förolämpande för hela mänskligheten.

När jag joggar, vilket verkligen inte är så mycket än så länge, så lyssnar jag på en radiokanal som heter Deeper shades of House. Men jag har också funderat på Wagner. Kanske är det Wagner som skall hjälpa mig bli den där extrema löparen? Jag har hört att det kan vara farligt att lyssna på Wagner. Kanske är Wagner farlig de som tror på anekdotisk bevisföring ? Eller de som vill förvandlas till nazister? Min överdrivna förhoppning är att musiken skall fungera som en magisk metamorfos, så att jag blir en lagom fanatisk joggare. I vissa partier påminner den faktiskt om Deeper shades of House:




Apropå klassisk musik så hade man ett experiment i Gamlestaden för ett antal år sedan (före min tid och något som mina kollegor tyckte var helgalet). De hade problem med stökiga ungdomar vid ett av kommunens hus så de bestämde sig för att spela klassisk musik. Inte för att som jag trodde lugna ner ungdomarna utan för att skrämma bort dem. Ungdomarna kände sig inte bara förolämpade utan blev också förbannade och slog sönder en massa fönster på byggnaden istället för att försvinna. Det kan inte vara kul att bli bortkörd som man vore boskap. Om ungdomarna har problem att hitta på något att göra så är det bra att de visar sig tycker jag, då finns det ju en möjlighet att hjälpa dem. Det behövs en hel by att uppfostra ett barn som man brukar säga. Världen har blivit för mycket mitt och ditt för att det skall vara riktigt bra. Som det slår tillbaka. Dessutom borde det vara straffbart att använda musik på det viset.