Sex och makt

Min sämsta sida har jag som mor och maka. De som älskar mig mest får också ta de fetaste smällarna från min käft. Jag är fullkomligt besinningslös när det gäller att peka ut deras dåliga sidor och det är ingenting särskilt romantiskt med det. Det är bara dåligt, men jag har förstås bra sidor också. Att jag är på det där viset beror på att jag är trygg med dem och därför vågar släppa fram det sämsta av mig. Dumt vore att påstå något annat än att det inte har med makt att göra. Sorgligt för mina barn som också är i en klar beroende ställning. Det är jag som har makten. Nu är det inte så att jag inte problematiserar detta med dem. Förklarar att detta är en dålig sida av mig, som de tyvärr måste stå ut med. Jag hoppas att de kan ha användning av det i något avseende och jag vet ju att jag också, i andra sammanhang, faktiskt också är en bra mor. Men de där hårda orden som jag delar ut till min familj är på många sätt oförlåtliga. Min akilleshäl. Det handlar om makt och jag mår lite dåligt över att jag upprepar det mönster som jag ser överallt i samhället, att man utöver förtryck över de man kan, slickar uppåt och sparkar neråt. På mitt jobb och i min vänskapskrets skulle jag aldrig göra något sånt, där försöker jag alltid vara så rätt och så trevlig. Ibland tror jag att min familj får betala för detta. Kanske handlar det om hierarkier, vad som styr en utan att man vet det. Jag tänkte i alla fall så när jag frågade en kristen person ifall han hade problem med auktoriteter.

När jag ställt frågan insåg jag ifall jag indirekt ställt frågan om han hade problem med Gud, som ju måste vara hans största auktoritet. I morse kom jag att fundera vidare på frågan när jag läste Fridah Jönssons krönika i dagens Metro om kvinnor, män och sexualitet. Att det bland feminister anses så mycket fulare att killar pratar öppet om sina begär men om tjejer gör det så anses det som något bra. Fridah Jönsson problematiserar detta och tar upp en viktig poäng i att det är himlans trist att allt är så sexualiserat, vilket jag håller med om. Men en av hennes poänger håller jag inte med om. Eftersom det finns en könsmaktsordning så står det fortfarande för makt när en man öppet uttrycker sina sexuella behov, vilket ger ett helt annat eko än när en kvinna gör det. Om män och kvinnor hade samma makt i samhället så hade det varit annorlunda, men nu är det inte så och därför är det nödvändigt att kvinnor erövrar det sexuellt laddade språket och gör det till sitt, det är också en fråga om makt. 

I kväll har jag varit och sett Call girl en svensk film som löst bygger på bordellhärvan med Geijeraffären och Doris Hopp. För mig som avskyr så gott som varenda svensk långfilm som finns att se så var det här den bästa svenska film som har gjorts på mycket länge. Se den. Innan jag såg filmen var jag dock bekymrad över det oetiska inslaget med den svenska statsministern, som var så oerhört lik den svenska statsministern som var i landet vid den tiden. Men nu när jag sett filmen, det handlar ju om symbolik. Vad spelar det egentligen för roll för en fjortonårig flicka om det är statministern själv som kommer som kund, eller ifall det bara är så att statsministern hjälper till att dölja att en av ens ministrar har horat?  Om man tänker att de prostituerade oftast inte har någon makt alls och hamnat där de är just därför medan kunderna, i detta fallet landets riktiga makthavare, har möjlighet att bestämma alla spelreglerna. Ifall man skall göra någon form av spelfilm av en dokumentär händelse tycker jag det närapå är en skyldighet att ta fram symboliken, i annat fall hade man lika gärna kunnat göra någon form av dokumentär. Genom att titta på de symboliska maktstrukturerna kan man synliggöra mycket.