söndag 30 december 2012

Sen kom du



Sist jag bloggade på den här bloggen råkade jag skriva ett inlägg som sårande någon. Det var ju inte så kul, inte för den personen och inte för mig heller. Nu finns det en risk att jag sårar någon igen, för jag tänkte skriva om kärlek. Så hej du man som jag har haft ett förhållande med men inte har det längre och som råkar läsa detta - kanske kommer du bli sårad nu. Men om vi ska vara ärliga, så vet du redan att det förhållandet som vi hade inte alls var så som jag ville. Förhållandet vi hade var som du ville ha det och att jag ville att det skulle vara på ett annat sätt. Så egentligen, om vi ska fortsätta vara ärliga, så är det väl så att om du blir sårad och ledsen av att läsa detta så får du nog skylla dig själv. Eller du kan ju sluta läsa också.

När jag bloggade på den här bloggen senast så skrev jag om en längtan efter att bli sedd som den jag är. Jag skrev om hur ledsamt och sorgset det känns när man känner att människor inte ens ser efter vem man är utan bestämmer sig för att man är på ett visst sätt. Jag tycker fortfarande att det där är jävligt sorgligt, men nu har det hänt något i mitt liv. Jag har ett nytt förhållande.

Jag har tänkt så mycket på hur jag vill ha mina relationer. Att jag vill ha relationer där man hjälper varandra att växa. Att jag vill ha relationer där man får vara precis så svag som man behöver, relationer som gör en så stark att man klarar alla svårigheter. Relationer där man får allt stöd, all omtanke och all förståelse som man behöver. Relationer där man lyfter varandra och hjälper varandra att hitta de potentialer man har som man kanske inte ser själv. Relationer som ger den trygghet, lugn och stabilitet man behöver för att förändra sig själv. Relationer där man respekterar varandra och ger varandra utrymme att ta plats. Relationer för man får synas och ta all plats man vill.

Nu har jag allt detta. Allt detta och ännu mer har jag. Det är helt fantastiskt och överträffar allt jag tänkt att det skulle vara. Plus att det är väldigt fint att få vara så lycklig. Och så kär. Och så glad.

1 kommentar:

  1. Det sorgliga är ju att man måste vara stark för att kunna ta emot kärlek, för att inte föra över sin egen osäkerhet på den som man vågat sig nära. Men o vad härligt när det funkar.
    http://youtu.be/aIrCFrFpHvw

    SvaraRadera