Att utgå från sig själv isolerar och dödar

I morse på väg till jobbet så lyssnade jag på Lundströms Bokradio. Där intervjuades Jeanette Winterson om sin svåra barndom. På frågan varifrån hon fått sin kraft svarade Winterson att hon var tvungen att tro på sig själv eftersom ingen annan gjorde det. Wintersons uppväxt använder jag som stöd för min egen tes om att det är förkastligt att bara tolka världen utifrån sig själv. Eftersom jag antar att de flesta inte skulle blivit världsberömda författare av en uppväxt som Wintersons. Eller jag hade i alla fall inte klarat det.

Vi är alla olika. Skapta med olika sensorer, känsliga för olika stimuli.  Det är det som är tur. Likriktningen är motsats; död, stagnation och idéfattigdom. Alltför enhetligt samhälle, där normer och värderingar utgår för mycket från en grupp av människor, som exempelvis en medelålders vita män från sydöstra Sverige eller från mullor i Qandahar är fientliga och farliga. 

Jag är rädd för samhällsutvecklingen i Sverige där det blir allt svårare att passa in, trots att det borde  vara tvärtom,  eftersom vårt land har blivit ett samhälle med så många olika nationaliteter. Vi måste börja lyssna och göra det obegripliga begripligt. Att låta varje röst vara viktig. Att skapa möjligheter för möten. 

Samtidigt måste man utgå från sig själv, försöka sätta sig in, förstå hur det skulle kunna vara, vem man skulle kunna varit.