När jag gjorde bort mig för ett gäng muslimer

Jag hade varit hemma några timmar och var på väg tillbaka till stadsdelen där jag jobbade som barnbibliotekarie för att prata om bilderböcker på ett föräldramöte på en muslimsk förskola. Just den kvällen var det demonstrationer i Brunnsparken mot att Mohammedkarikatyrerna i Jyllandsposten publicerats i någon svensk tidning.

Eftersom jag kom tidigt till föräldramötet blev jag välkomnad av personalen som jag kände sedan tidigare. De visade mig runt i lokalerna och vi pratade förstås om olika böcker, vad barnen gillade, vad de gillade, vad jag gillade. Så som det ofta blir när jag är på jobbet. Sen frågade jag ifall de var oroliga för att det inte skulle komma några på föräldramötet, eftersom det var de där demonstrationerna mot Mohammedkariktyrerna. Då märkte jag att de tidigare så vänliga förskollärarna blev lite förnärmade och snäste av mig, genom att förklara att demonstrationen var fånig och inget som föräldrarna på deras förskola skulle sänka sig till. Som de såg på saken så var inte något som främjade islam utan snarare gav religionen dåligt rykte. De var moderna tänkande människor ungefär, som visste vilket slags samhälle de levde i.  Sen började föräldramötet. De presenterade förskolans verksamhet och jag fick prata om biblioteket samt presentera nya bilderböcker. 

På vägen hem kände jag mig road. Det är alltid roligt att möta sina egna fördomar när man tror sig om att vara en öppen människa. Speciellt road var jag av att inse att jag trott att det var fundamentalistiska muslimer, samtidigt som de bjudit in mig.