Caramba och Carema

Vårdskandalen runt Carema får mig att fundera över massa grejer. Men mest tänker jag på det som en professor sa i senaste Aktuellt att det kommer bli stora svårigheter om vi utan skattehöjningar skall klara vården för framtidens åldringar. Han menade att Om vi skall klara att lösa det problemet kommer vi behöva göra stora omprioriteringar Tänk om man haft med sig lite mer hjärna nu och istället för att låta pengarna för vård, skola, omsorg, socialtjänster försvinna ut till det privata istället investerat för att säkra för exempelvis framtidens åldringar? Eller varför inte i dagens skola? För det finns ju faktiskt ett överflöd nu. Det är bara det att det märks inte alls ute i det allmänna. Där skall man numera bara förvänta sig att allt bara blir sämre och sämre. Men hur allt hänger ihop borde inte vara så himlans svårt att förstå för någon. Förlåt ett litet klipp:

Vinn Mats kamp

Jag har råkat få två recensionsexemplar av Mats kamp en serieroman av Mats Johnsson. Därför lottar vi ut ett exemplar av boken här. Mats kamp är en självbiografisk serieroman som handlar om Mats liv som småbarnsförälder på Söder. Tillvaron är verkligen en kamp. Det handlar om hur han försöker överleva som serietecknare, om hur Söder och samhället förändras, om vilket slit det innebär att ha sitt barn på ett föräldrakooperativ och mycket mer. Det handlar om livet. Detta är ingen recension, det sparar jag till en annan blogg, vi skriver ju inte om böcker här :-) Men några länkar till recensioner av boken finns här:

DN, Älskade dumburk,Aftonbladet, Dalademokraten, Babelbloggen

Hur bär du dig åt för att vinna? Du skriver en kommentar till detta inlägg. Söndagen den 20 november kommer vi att lotta ut en vinnare.

Jag bjuder på fördomar om ekonomer

Efter mina tretton år som folkbibliotekarie så kan jag konstatera att ett genomgående problem är att de högre tjänstemännen över biblioteken inte är biblioteksbesökare. Kanhända skaffar de sig ett bibliotekskort för syns skull när de fått jobbet. Vanligtvis så har de fått jobbet för att de är duktiga på att hålla budget. Sällan har de minsta aning om vad ett folkbibliotek egentligen går ut på och oftast begriper de inte att det skulle ha någon betydelse om de visste. De är bättre på plus och minus än nyanser i kulturlivet. Detta kan man skriva länge om, men jag låter bli och hoppar raskt över till mina i iakttagelser om ekonomer och de som har de ekonomiska målen som största intresse i sitt arbete.

Jag träffar dem ibland i privata sammanhang. Det är för det mesta dötrista och extremt förutsägbara samtal där jag får svara på frågor om jag läst alla böcker i biblioteket, höra någon skröna om trevliga bibliotekarier från deras barndom eller någon otrevlig bibliotekarie från deras nutid. Ibland tvingas jag också framstå som idiot när de börjar prata om min förmodat låga lön och min långa utbildning. För att få tyst på dem så säger jag att jag inte riktigt tjänar 50 000, vilket är sant eftersom jag tjänar hälften. Sen berättar de i regel att de aldrig går på biblioteken utan att nätbokhandel bistår dem i deras litteraturbehov.

Folkbiblioteken skall vara en mötesarena för alla. Jag tycker det är viktigt att särskilt utjämna bland de som har sämre resurser. Samtidigt måste man ha klart för sig att folkbiblioteken inte är någon fattigvård. Det hade nog sett bättre ut på många ställen om ekonomer eller chefer i kommunen lockades till biblioteken, så de verkligen förstod vitsen med starka folkbibliotek. Det gör man oftast inte i dag.

Ett strålande exempel på detta är när Expressens ekonomireporter Fredrik Sjöhult upptäcker och upprörs över att Zlatans bok går att låna gratis som ebok samtidigt som den släpps i affärerna. Fast man får väl säga Yippie! En ekonom har upptäckt folkbiblioteket och skriver om det i tidningen!! Plötsligt ser jag eboken som ett hopp för att vi skall få ekonomerna att älska oss. Hoppas bara vi får dem till bibliotekslokalerna och inte bara till våra hemsidor. Vad skall vi locka med? Gratis bullar?

Död man ligger

Min morfar dog 1929. I dag är det ingen som minns honom. Ja min mamma som då var tre år har ett minne av att hon såg honom död i kistan. Fast egentligen vet hon inte hur det är med det där minnet, ifall det är konstruerat av andras berättelser eller ifall det är ett eget minne.

Hundra år efter vår död eller kanske tidigare är de flesta av oss bortglömda. Det finns inget speciellt vi kan göra åt det, eftersom vi är just döda.

Men det är fascinerande att tänka på att de som i dag är döda en gång har varit precis lika levande som vi är i dag och en dag så kommer vi bli lika bortglömda som de är i dag. Vad ska detta överpedagogiska och föga nytänkande eller överraskande blogginlägg nu leda till tänker de som fortfarande hänger sig kvar?

Att mänskligheten aldrig kan släppa tanken på odödligheten och att vi visst lever kvar i all oändlighet. Det är våra handlingar som spårar mot framtiden. Vad vi väljer att se och varför. Vad vi väljer bort och vad vi ger betydelse.

Från en lillasyster i tredje generationen

Jag vill ofta kräkas över evinnerliga förenklingar. Överföringar och fördomar. Rena idiotier som folk låter härja hur som helst i sina hjärnor. Kretsar som går runt som vore de lödade utan någon som helst användbar tanke bakom. Slumpartade effekter som får styra för att det alltid så varit. Det är så jävla slött.

Ibland tror jag att jag har vinterkräksjukan när personer se sig själv i allt och utgår ifrån att alla de möter är sändebud från deras egen traumatiserade barndom. Det är så banalt så jag vill bara gå iväg och dö eller åtminstone kasta upp häftigt över väggar och golv på en offentlig toalett.Jag känner mig förnedrad när så många tar för givet att min drivkraft är att vara än en duktig hund i en dikt av Kristina Lugn. De duktigas uppfattning om att alla vill vara som dem har tagit herraväldet, eftersom det är så viktigt för dem att synas och höras.

Lika dåligt intresse som jag har för Digiloo har jag för att vara duktig. Teven kan jag stänga av men jag har ingen gud att be till för att få styrkan att hålla mig isolerad från vedertagenhet om att Duktigheten är en medfödd drift istället för en konsekvens av sjuka uppfostringsideal.

För att inte ställa till oreda och splatter, då blod är så svårt att tvätta bort, har jag tränat mina käkmuskler att le när någon säger till mig att jag varit duktig. Jag förstår att det är en fras av vänlighet, blindhet och brist på förstånd.

Till er duktighetsivrare vill jag säga att min tävling är inte er tävling. Min tävling är att se igenom er. Det är rätt så lätt.