Om fattigdom

Idag har jag varit på ABF´s litterära symposium om fattigdom. Det var väldigt bra och tankeväckande. När jag satt och tittade på all statistik som visade hur fattigdomen ökar i Sverige och hur dessa kurvor bara pekade brant uppåt, så började jag tänka på min mormors mor. Hon bodde här i Majorna i början till mitten på förra seklet och hade 7 barn. Hon fick ibland jobb hemma hos folk med stora hus. De behövde hjälp med hushållet, städning och tvättning. Själv var hon ensamstående med alla barnen och de bodde i ett rum och kök. Om det var någon som verkligen behövde hjälp med hushållet så var det väl hon, tänkte jag. Hon lagade ordentlig mat varje dag, bakade allt bröd själv och de led aldrig någon brist vad jag har hört, även om det inte var nåt överflöd. Jag tror att det de upplevelser som jag har fått återberättade är färgade av är den tid man levde i. Många levde som min mormors mor, alltså upplevdes inte fattigdomen på samma sätt. Det är detta man menar när man pratar om relativ fattigdom. Samtidigt har min mormor alltid pratat om "fattigsverige" med förakt i rösten, som något man absolut ska lämna bakom sig och aldrig återvända till.

Många har säkert sett bilderna på köerna till soppköken 1936 och den andra 2012 från Dagens Arena, de har skickats runt  på facebook. Det talas om nyfattigdom. Det är där vi är nu. Frågan är varför?

Stefan Jonsson från Linköpings universitet hade svar på detta på dagens symposium. Kapitalismen behöver fattigdomen. Utan fattigdom-ingen kapitalism. Dessa två hör obönhörligt ihop. I enlighet med denna logik sas under dagen att: vill vi bekämpa fattigdomen ska vi bekämpa rikedomen.

Statistiken vi fick ta del av sträckte sig mellan år 2000-2010. Det finns inga tecken på att fattigdomen skulle ha minskat efter det. Det som omtalas här handlar om den ”relativa” fattigdomen. Statistiken talade sitt tydliga språk. Det visade sig att för ensamstående har fattigdomen ökat från 10% till 35% under tioårsperioden. I vissa bostadsområden var ökningen 5% medan i andra områden var den 70%. Var man bor har en hög inverkan på fattigdomen. För utlandsfödda ökade fattigdomen. Hälsoaspekten togs upp och visade att hjärtinfarkter var extremt mycket vanligare för den som ingick i någon av grupperna där fattigdomen ökat markant. De grupper i samhället som lever utan större risk att hamna i fattigdom är höginkomsttagare och/eller de som bor i tvåsamhet. För dem har inte fattigdomen ökat över huvudtaget.   Här är ett exempel på hur löneutvecklingen har sett ut: En barnmorska som år 2000 i genomsnitt tjänade 

20 000 kr tjänar idag 29 000 kr. Politiker och högre tjänstemän som under samma tid i genomsnitt tjänade 31 000 kr tjänar idag 72 000 kr. Dessa procentuella höjningar fortsätter och gör att man glider längre och längre ifrån varandra för varje år som går. Inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste har ökat kraftigt under perioden. Detta måste få ett slut.  

Jag tycker att det just nu börjar bli övermäktigt att tänka på allt det här. Kvinnor tjänar idag ca 85% av mäns lön enligt Sveriges kvinnolobby. Sedan har Annie Lööf  kommit med ett förslag om att sänka ingångslönerna.

Föreställ er , år 2012, en ung ensamstående kvinna med 2 barn som jobbar inom ett låglöneyrke, bor i ett riskområde för fattigdom. Först går 15% av lönen bort för att hon är kvinna. Sedan tar vi bort 20-25% enligt Annie Lööfs förslag. Sedan måste hon jobba deltid för att hon ska hinna hämta barnen på dagis, det blir ytterligare 25% bort. Jag bara undrar nu, hur ska det gå för henne egentligen?  

Det blir tydligt att fattigdom är något man skapar genom politiska beslut. Många känner skam för att de är fattiga, men de som ska skämmas är de som skapar fattigdomen. De verkar själva leva så långt ifrån den att de inte tror att deras beslut någonsin ska drabba dem eller deras barn. Det är vad jag skulle kalla översitteri.  

Stefan Jonsson talade om hur kampen bort från fattigdomen i Sverige har förts sedan början på förra seklet och avslutade sitt föredrag med att konstatera att vi idag är tillbaka på år 1912. 

År 1912, tänker jag, det var det år då min mormor föddes.

Detta med att använda ordet neger

I dagens GP är det en artikel om en högstadieskola i Mölndal där en lärare gjort övningsuppgifter med ordet neger och negroes. Det får mig att tänka på en jobbig händelse som jag var med om för några år sedan.

Alla tredjeklassare i Göteborg skulle få Astrid Lindgrens bok Pippi Långstrump. I boken förekommer ju ord som negerkung och neger. Det var en nytryckning av boken och i förordet hade någon ansvarig för Astrid Lindgrens utgivning skrivit en förklaring på varför de använde det här ordet. Utan att säga vem som skrivit så var det ingen person som hade ursprung från Afrika. Personen menade att de använde ordet för att spegla den tid som boken var skriven i .

Jag tog emot klasser, pratade om boken och förklarade även detta med n-ordet, varför det valts. Det var inga problem så länge det handlade om barn från det där villaområdet där föräldrarna var raggare, lärare eller banktjänstemän. De förstod.

Men vad det var jag förmedlade förstod jag inte förrän jag tog emot barn med afrikanskt ursprung. Det var min lägsta punkt i mitt yrkesliv. För vem var jag, eller för den delen Astrid Lindgrens arvtagare, att bestämma hur det här ordet träffade dem? Jag fattade det först när jag stod där och insåg också att någon som representerade dem aldrig varit tillfrågade i detta resonemang. Det handlade om vita vi som tyckte att det inte alls var något fel att med att dagens svenska barn, där många av dem har ett ursprung från Afrika, skulle få förmedlat en rasism. En rasism som ansåg bättre bara för att den var helt oreflekterad. Att vi väljer sådana texter för dagens barn handlar inte om att vi förmedlar värderingar som fanns på fyrtiotalet. Det handlar om värderingar vi har nu.

äktenskapet

Många gånger, oftare och oftare, får jag frågan om varför jag gifte mig. Fast det är en dum fråga för det var inte jag som gifte mig, utan vi. Jag kommer inte ihåg exakt ordning på saker och ting men jag och min man hade varit tillsammans i tio år när vi slog till. Under denna tid hade det hänt flera tråkiga saker som som exempelvis att min pappa och min bror dött. Detta fick oss att diskutera långvariga relationer till människor överhuvudtaget och vad kontinuitet kan ge. I samma veva såg vi ett teveinslag där Margareta och Bo Strömstedt pratade om sitt äktenskap. De sa båda att de första fyrtio åren varit jobbiga, men att det blev bra sen. Det lät intressant och roligt att få veta vad som händer med en relation efter fyrtio års kämpande. Jag tror faktiskt att det var vad som fick mig att vilja gifta mig. Sen gillar jag att jag i en lång relation inte kan fly ifrån mig själv.

Jag skiter i hur andra väljer att leva, men nu vet ni varför jag valt äktenskapet. Fast den största anledningen att vi gjort valet är väl egentligen att vi tycker att vi funkar bra ihop. Vi är också bra på att bråka. Men egentligen tror jag inte på skäl, jag tror att skäl är en intellektuell förklaring på en känsla. Sånt fördummar.

Mitt bästa råd om äktenskapet har jag fått från Jan Myrdal. Han har sagt flera gånger att man inte skall fråga vad den andra tänker. Det tycker jag är bra. Särskilt med tanke på att jag när jag är hungrig och trött ibland tänker att jag vill både slå och mörda folk.

Elin väljer veckans soundtrack

Här kommer låten som ni kan dansa er igenom veckan till. Om ni vill kan ni skaffa er såna där snygga hängslebyxor också. Det kan ju också vara elegant och pigga upp en marsvecka. Kram på er.

enkelt billigt och gott på 15 minuter

En purjo och potatissoppa

Du kokar upp 1 liter vatten med buljongtärningar (jag använder hönsbuljong). Under tiden river du sju normalstora potatisar på grova sidan av rivjärnet och strimlar en purjolök. Sen häller du i purjo och potatis i det kokande vattnet och låter allt koka i tio minuter.

Under tiden blandar du en burk creme fraiche , fem pressade vitlöksklyftor och 1 dl hackad persilja. Då soppan kokat i de tio minuterna så blandar du i creme fraiche-blandningen i soppan och rör om. Smaka av med salt och vitpeppar. Klart!

Charlotta väljer veckans soundtrack

En bra låt helt enkelt. Som jag alltid blir glad och peppad av och det är ju en bra start på veckan. Videon är cool och Julian Casablancas är cool.

80 %

Häromdagen redovisade Rapport en undersökning som visade att 80 % av svenskarna är emot vapenförsäljning till diktaturer. Till diktaturer! Smaka på den en gång till. Rapport redovisade resultatet som en positiv nyhet, som något bra. Men herregud, 20 % sa alltså inte nej till vapenexport till diktaturer!

Nog för att det alltid finns några knäppskallar i varje sådan undersökning, några som vill provocera och några som aldrig har en ståndpunkt. Men 20 %.

Och förlåt mig om jag är övertydlig, men det var alltså inte 20 % som var emot att svenska vapen ska användas i krig och konflikter, utan frågan gällde diktaturer.

Många av oss får fortfarande en bild i skallen när vi tänker på krig som mer passar till 30-åriga kriget då trupper möttes på stora fält och soldater dödade varandra, eller första världskrigets skyttegravskrig. Men idag är det barn och kvinnor som alltid drabbas hårdast i konflikter och som flyktingar. Kvinnor utesluts också i hög grad från fredsbevarande beslutsprocesser.

80 %! Den siffran har nu malt i mitt huvud i flera dagar. Vad är det som händer i Sverige?

Jag vill ha en ny värld!

Och ni får lite gammal hederlig antikrigspropaganda.