Två eftermiddagar i rad har jag sett samma film: Nawals hemlighet. Filmen utspelar sig i Kanada och Libanon. Det är två tvillingar, boende i Kanada, som förlorat sin mor och skall uppfylla hennes sista önskan; att hitta sin bror och sin far. Modern lämnade Libanon tillsammans med tvillingarna då de var väldigt små. De har alltid trott att fadern varit död i kriget och någon bror har de aldrig känt till. Sökandet tar dem till Libanon och parallellt får vi följa moderns historia, om kriget som trasade sönder henne. Gjorde henne till den mor som de aldrig riktigt förstod sig på.
Detta är en av de mäktigaste filmer jag sett. Trots att den är helt utan billiga sentimentala grepp så kan jag inte minnas en film som så bokstavligt tagit min kropp i besittning, med rysningar och gråtattacker. Jag blir imponerad när filmer kan göra sådana saker med mig, särskilt då jag inte riktigt begriper hur det gått till.
Men efteråt handlar det om vidden av krigens efterverkningar. En fråga som man nog aldrig bör släppa. Ilskan som följer då folk pratar om flyktingar som att det var några som flydde sina länder bara för att de hade lust. Nästa gång kanske spåren av mina känslouttryck från den här filmen kan ge mina argument styrka i flyktingdebatten. Vi får hoppas det så gråtandet inte varit förgäves.
Filmen har fått flera internationella priser.
Musiken av Grégorie Hertzel är också något att upptäcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar