Just nu rasar en debatt i Sverige. En justitieminister som sagt att det är stora ligor som ligger bakom det ökade tiggeriet i Sverige, experter som dementerar. Men hade det inte funnits fattiga så hade det väl inte funnits tiggare?
Det är sånt jag tänker på när jag läste Susanna Alakoskis bok Oktober i fattig Sverige (Albert Bonniers förlag, 2012). Det är en debattbok, ett slags dagbok där Alakoski reser runt i Sverige som författare, läser socialens journalanteckningar från sin barndom, reflekterar över forskning om hemlöshet, över sitt liv. Det är lättläst. Viktig. Men jag är inte helt förtjust i formen, även om den är läsvänlig. Tänker att det förmodligen kommer ta tio år innan jag riktigt vet i fall det är bra eller dåligt skrivet, även om det angeläget och engagerande skrivet. Det vet jag.
Möjligtvis är det så att formen i boken säger något om att vi måste försöka hitta en annan form för samhället, ett annat tänkande, för att komma till rätta med de här problemen. Att mycket av våra liv i mycket går ut på att dra gränser mot de värre drabbade. Att vi lever liv som upprätthåller fattigdom, utestänger det som behövde få komma in. Som att den egna framgången skulle kunna ha någon betydelse i en värld av misär. Så dumt.
Möjligtvis är det så att formen i boken säger något om att vi måste försöka hitta en annan form för samhället, ett annat tänkande, för att komma till rätta med de här problemen. Att mycket av våra liv i mycket går ut på att dra gränser mot de värre drabbade. Att vi lever liv som upprätthåller fattigdom, utestänger det som behövde få komma in. Som att den egna framgången skulle kunna ha någon betydelse i en värld av misär. Så dumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar