Fastna

Känns som jag är på väg att köra fast med den här bloggen. Hamna i den enfaldige sanningssägarens fack. Trots att jag ute efter att vara nyanserad och lite svår. Nej saker och ting blir så lätt förenklade när man skriver kort. Jag vill vara oförutsägbar och motsägelsefull. Inte slänga folk i ansiktet att oj oj oj och ack ack ack.

Därför borde jag skriva om något annat, om god marmelad eller trevlig musik. Borde vara ute efter att skapa en bra stämning och något trevligt. Avslöja att på fritiden så äter jag hemmabakade hallongrottor eller dricker en perfekt dry martini. Men allt det där är lögn och det borde jag vara nöjd med. I denna blogg har jag någonstans skrivit att jag inte tror på sanningen, någon annanstans att jag inte ska vara för privat.

Så varför inte skapa en illusion som folk kan tro på? Av två orsaker, de tre som läser denna blogg känner mig redan. Alla deras illusioner om vem jag är är dessvärre sedan länge krossade. Om man analyserar mitt förra blogginlägg så kan man dock ana en avmätt inställning mot alla dessa som skapar illusioner om sig själva, så därför vore det väl extra falskt av mig att försöka hitta på en identitet? Men det gör väl inget, eftersom jag ändå inte tror på sanningen.

Nu har jag plötsligt ändrat mig. Detta att folk skapar illusioner av vem dom är är bra. De skapar drömmar för sig själv och andra. Ett secondlife, fast i verkligheten. Perfekt! Och vem tror ni egentligen Jag är? Många tror att det är den sanna Karin Eggert som skriver i denna blogg. Vilket är helt fel. Hon har hyrt mig och jag bloggar för henne. Hon har bett mig att skapa henne en ny identitet. Egentligen är jag en mycket känd PR konsult som driver den här bloggen i välgörande syfte. Det händer emellanåt att vi tar på oss projekt från drönare och drönerskor i den nedre medelklassen som försöker rättfärdiga sin slavtillvaro med att de har pyssliga projekt på fritiden.

Men Karin, hon har inte ens tid att vara pysslig på fritiden. Men för henne räcker det med känslan av att skriva en blogg, fast jag gör det åt henne. Så hon går omkring och tänker att "Jag är en bloggare" och det är känslan som är det viktigaste. Känslan är samhällets fundament! Att vi nu avslöjat hur allt är är också ganska bra. Egentligen det enda sättet för henne att få några som helst läsare till denna gråa blogg. För även om detta inte är ett fjasko så är det väl ett närapå fiasko. Kanske någon hon känner si så där berättar för någon annan att den där Karin hon har 3 läsare på sin blogg och trots detta så betalar hon någon för att skriva och låtsas att han är hon. Prata om ding dong!